Making a Murderer 2015-2018

Låna några skruvade och skrupelfria karaktärer ur ”Fargo”, sätt dem i en kuslig atmosfär à la ”True Detective” och låt David Fincher regissera. Nja. Inte ens då får du lika nervkittlande otäck underhållning som den ”Making a Murderer” levererar. Och allt det här har hänt på riktigt.

Berättelsen om Steven Avery börjar år 1985 i den amerikanska småstaden Manitowoc, Wisconsin. Den då 23-årige Steven är knappast samhällets hedersmedborgare, utan en välkänd pain-in-the-ass hos polisen efter vapenhot, djurplågeri och andra förbrytelser. 

En kvinna blir överfallen och våldtagen under en joggingtur. Hennes vittnesmål verkar lämpligt peka mot stadens svarta får. Steven Avery hävdar envist att han är oskyldig, men åker på ett långt fängelsestraff. Han hinner sitta inne i 18 år innan ett DNA-test kan skingra alla misstankar och fria honom. Avery kommer hem, och stämmer sheriffdepartementet på mångmiljonbelopp för grova tjänstefel. 

Det kunde egentligen ha slutat här. Som en dramatisk granskning av hålen i det amerikanska rättssystemet som svek en oskyldig man. Ett omskakande avslöjande av hur man blundat för andra ledtrådar för att låsa in en oönskad medborgare - hellre än att ta reda på sanningen. Denna fristående historia kunde lätt ha fyllt ut en egen film, men utgör bara det första avsnittet. Två år senare försvinner en ung kvinna efter ett besök hos Avery, och helvetet bryter lös igen.

När filmstuderande Laura Ricciardi och Moira Demos år 2005 snubblade över en artikel, åkte de på ren instinkt till Manitowoc County för att se om där fanns en story. De upptäckte en guldgruva, ett farsliknande rättsfall som de kom att följa från första parkett i nästan ett decennium.

”Making a Murderer” är en rafflande mordgåta som bevisar att verkligheten överträffar dikten. I tio avsnitt följer filmskaparna familjen Avery via rättssalar och förhör, genom intervjuer med dem själva och med flera närstående, och låter oss tittare leka amatördetektiver med de bevis och ledtrådar som ges. Dokumentären är skickligt klippt och delar bara ut rätt mängd information vid rätt tidpunkter, för att skapa tv-spänning som närmast kan beskrivas som olidligt beroendeframkallande. Oväntade vändningar finns det gott om och seriens cliffhangers är inte att leka med. Jag har aldrig slukat en hel tv-säsong så snabbt.

Den stora frågan är såklart om Steven Avery är skyldig eller inte. Kan en man ha sådan otur att han åker in två gånger för brott som han inte har begått? Eller är han verkligen, som många påstår, ”djävulen själv”? 

Men seriens kanske mest chockerande avslöjanden handlar om några av de klantiga misstag som poliser, åklagare och advokater gjort sig skyldiga till. Misstankar om korruption, planterade bevis och framtvingade bekännelser visar på skrämmande brister inom det amerikanska rättssystemet, där man för längesedan verkar ha glömt principen ”oskyldig tills motsatsen bevisats”.

Media spelar en färgstark biroll i dramat. Jag fascineras och skräms av att höra hur vittnen, och stadens befolkning, låter sig styras av uppgifter de hör på tv, utan att känna till alla fakta. ”Alla älskar ju den perfekta mordhistorien”, berättar ett cyniskt leende nyhetsankare, vars kanal sedan länge utmålat Steven Avery som ”ondskan personifieraad”. Reportrar trängs utanför domstolen, ibland med vettiga frågor som ställer åklagarna mot väggen, lika ofta för att hänsynslöst fråga ut utsatta familjemedlemmar.

Det här är kriminellt underhållande tv, med ett märkligt persongalleri från ett whitetrash-Amerika som sällan syns i media (det finns webbsidor tillägnade alla osannolika frisyrer i serien!). En del oväntad humor ger välkommen motvikt mitt i den mörka ångesten.

När serien tar slut är många viktiga frågor fortfarande obesvarade. En hel del bevismaterial och vittnesmål har av naturliga skäl lämnats på klippgolvet. Även verkligheten behöver vinklas ibland för att skapa ”bra tv”. Men jävlar vilken bra tv det blev. Fullkomligt beroendeframkallande, tokspännande, ofta förbryllande och lika laddat som den bästa rättegångs-thrillern.

Låt ingen spoila ”Making a Murderer” för dig innan du själv hunnit se. En stor del av tjusningen är att själv få sätta sig i dennna berg-och-dalbana, som får dig att tvivla och ifrågasätta både Steven Averys skuld, Manitowoc-polisen och innebörden av ordet ”rättvisa” många gånger om.