Helt hysteriskt (1992-2011)

Det är någonting med kvinnliga komiker som är roligare än manliga. De kan svära, supa, bete sig korkat, ramla på ändan och klanta till det, och det blir på något sätt mer kul än någon manlig motsvarighet gör det. Kanske har det att göra med att jämlikheten inte kommit så långt som vi velat, kanske för att - åtminstone vissa - gör det med lite mer finess. I vilket fall så har gamla parhästarna Jennifer Saunders & Dawn French gjort denna typ av humor till en konstform.

Från mitten av 1980-talet tog duon brittisk humor till en helt ny nivå med sketchprogrammet ”French & Saunders” och 1992 utökade de sin bredd ytterligare med sitcomen ”Helt hysteriskt” (som French varit med och skrivit). När man tittar tillbaka på den numera kultförklarade serien så är det inte helt självklart hur kritikerkåren kunde hylla en TV-show som visserligen är gjord av och med begåvade talanger men knappast är sofistikerad eller subtil i sin humor. Men däri ligger också seriens charm.

Ju mer patetiska Patsy och Edina är i sina försök att vara hippa och trendiga, desto roligare är de. Det är tragikomiskt på bästa nivå när Edinas stackars gråmus till dotter Saffron (Julia Sawalha) tvingas bevittna och ofta rädda de två ur diverse kaotiska situationer. Det festas på en nivå få dödliga kommer undan med, det inhandlas löjligt dyra och fula antikviteter, det pratas franskklingande nonsens-slang, allt för att imponera på kändisar som stundtals dyker upp men vägrar bry sig.

Patsy & Edina är som en cynisk, barnförbjuden 90-talsvariant av Helan & Halvan. De både kompletterar och lyfter fram varandra. Saunders fantastiskt spattiga kroppsspråk är perfekt för den okontrollerbara Edina medan Joanna Lumleys komiska tajming och oefterhärmliga ansiktsuttryck gör Patsy till en gudinna bland medelålders, knarkglada komedikaraktärer. Vanligtvis är det tröttsamt med skämt om hur gamla/feta kvinnor är men här görs det på deras egna villkor - de både driver med sig själva och varandra.

Även om duon enkelt skulle kunna bära serien själva så får de fint stöd av superba biroller. Veteranen June Whitfield är en klippa som Edinas virriga mamma medan Jane Horrocks (som ursprungligen provfilmade för rollen som Saffron) stjäl vare bildruta hon är med i som blåsta assistenten Bubble. Minnesvärda biroller är komikern Kathy Burke (”Elizabeth”) som modegurun Magda samt Mo Gaffney och Christopher Ryan (”Hemma värst”) som frireligiösa knäppisarna Bo och Marshall.

Det är definitivt en smaksak hur och om man tar till sig den skruvade, grovkorniga humorn i ”AbFab”. Men bland all slapstick och galenskaper finns här även en tilltalande underdog-story om två bästa vänner som inte passar in i samhället som skyr dem och därför trots olikheter ter sig till varandra. Scenen där de återförenas på en helikopterplatta (av alla ställen) efter att båda utan framgång sökt karriär på olika håll är en riktigt publikbefrielse till TV-scen. Det är sådana ögonblick som gör att det är svårt att inte älska Patsy, Edina och deras vänner.

Andreas Samuelson Skribent