Gråzon 2018

I pilotavsnittet får vi ganska omedelbart stifta bekantskap med Säpo-agenten Eva Forsberg, gestaltad av en riktigt grym Tova Magnusson. Hon befinner sig vid en hamn i Göteborg där hon söker igenom en suspekt lastbil. Fyndet? En skarpladdad missil som naturligtvis hade kunnat orskat en fruktansvärd förödelse och som förmodligen också var ämnad att göra just det. Om det nu inte vore för just Eva.

 

Efter fyndet av missilen inser man tämligen snart att ytterligare en missil göms någonstans här i Skandinavien och att en mer omfattande terrorattack verkar vara att vänta runt hörnet. Ledtrådarna pekar mot Danmark vilket gör att Säpo och danska PET omedelbart startar ett samarbete. Eva kopplas i och med detta ihop med Jesper Lassen (Joachim Fjelstrup) som är en källdrivare på den danska säkerhetstjänsten. Fläckfri? Absolut inte, men mycket effektiv och skicklig. Tillsammans ska alltså dessa tu sedan försöka förhindra det planerade terrorattentatet.

 

Samtidigt som allt detta sker får vi även följa en annan tråd, ytterligare en dramatisk historia. Här presenteras vi för Victora Rahbek, spelad av Birgitte Hjort Sörensen, en högt ansedd och smått genialisk drönaringenjör som hamnat i en minst sagt besvärlig situation. En viss Adi Kassar (Ardalan Esmaili), en flyktig bekant till Victoria, har lyckats nästla sig in i hennes hem i Köpenhamn. Väl där har han sedan kidnappat Victoria och hotar nu henne med att ta hennes son om hon inte väljer att samarbeta genom att ge honom den (hemlighetsstämplade) information han är ute efter.

 

Även om dessa händelser, dessa historier, vid ett första ögonkast utspelar sig helt skilda från varandra, så är de naturligtvis sammankopplade. Hur och varför får ni dock upptäcka själva.

 

Som ni kanske hör är det dramatiskt värre i "Gråzon" och detta redan från ruta ett. Just detta tycker jag också är en av seriens absolut största behållningar; det hänsynslösa tempot. För här går det verkligen undan. "Gråzon" känns både tajt och explosiv, i vissa bitar påminner den faktiskt om stora action/thrillerserier som "24" och inte minst "Homeland". Dessutom är det hela mycket snyggt förpackat, här har man kort och gott inte varit direkt rädd för att bränna några extra kronor.

 

En annan positiv aspekt som "Gråzon" har den mycket angenäma tendensen att fara fram med är att den är relativt trovärdig. I den här typen av produktioner är det väldigt lätt att gå över gränsen, överdriva och göra själva berättelsen så otrolig att det är nästan omöjligt att i slutändan köpa det. Visst tar även "Gråzon" sig vissa friheter i sammanhanget, men i det stora hela köper jag det, jag köper "Gråzon".

 

Även karaktärsgalleriet i "Gråzon" imponerar, både Eva Forsberg och Jesper Lassen är lätta att sympatisera med, dessutom har de tilldelats både djup och en hel del svärta. Samma sak gäller med Victoria Rahbek och inte minst en av seriens stora antagonister Adi Kassar. Det är väldigt befriande att de valt att måla upp även badguysen som människor, som varelser med både känslor, samveten och intelligens. Kort och gott framstår karaktärerna i "Gråzon" som människor, samtliga med både lite gott och lite ont i sig. Jag menar, serien heter ju inte "Gråzon" för skojs skull.

 

"Gråzon" är enligtm mig en av de bästa svenska (och danska) serierna på senare tid. En överraskande intensiv åktur som jag mer än gärna hoppar på igen ifall en fortsättning dyker upp. Detta hade, med tanke på upplägget och underlaget, mycket lätt kunnat bli en slags billig "Bron"-kopia, nu blev det tack och lov något helt annat. Jag tackar för det!