Farang 2017-

Farang är thailändarnas benämning på vithyade människor, turister som inflyttade - kort och gott kan man väl säga att ordet farang syftar på västerlänningar.

Med detta sagt kretsar serien "Farang" främst kring Rickard (Ola Rapace), en rätt skum och sliten medelålders kille som hankar sig fram så gott han kan nere i Phuket, ibland inom lagens ramar, ibland en liten bit utanför. I Phuket lever Rickard under skyddad identitet, efter att ha flytt moder Svea då ett bankrån gått snett. Detta "lilla snedsteg" skedde dock för länge sedan, hela tio år har hunnit passera, men det hindrar inte det förflutna från att komma honom ikapp.

Plötsligt dyker nämligen hans 15-åriga dotter Thyra (Louise Nyvall) upp i Thailand, sökandes efter sin mer eller mindre förlorade farsa. Rickard, sin vana trogen, försöker självklart undgå precis allt vad ansvar och papparoller innebär. Den intet ont anande Thyra håller dock på att bli indragen i en mindre angenäm droghärva, efter en förälskelse i den svenska killen Fabian (Jacques Karlberg). En herre som visar sig knäcka extra genom att solochvåra semestrande svenskor för att sedan droga dem. Detta är något inte ens Rickard kan blunda för, vilket får honom att helt sonika gripa in.

Detta är grundpremissen till "Farang", självklart kommer fler band och trådar att vävas, dessa får ni dock upptäcka själva. Ju mindre ni vet, desto bättre. Detta är en typisk "konsekvens-serie", där den ena hemskheten leder till något ännu hemskare.

Vad som främst måste lyftas fram då man snackar "Farang" är definitivt Ola Rapace, en skådespelare jag i vanliga fall faktiskt har lite svårt för. Jag upplever honom nämligen ofta onödigt stöddig och övermodig. När det dock kommer till karaktärer som just Rickard, ja då passar Ola Rapace som handen i handsken. Så här bra har jag inte upplevt honom sedan rollen som Hoffa i den alldeles förträffliga tv-serien "Tusenbröder".

Nu är dock "Farang" inte någon ny "Tusenbröder", tyvärr, trots att regissören Erik Leijonborg arbetat med båda. "Farang" känns, trots det stundom mycket mörka, iskalla och brutala innehållet, alldeles för light. Vad detta grundar sig på är det lite svårt att sätta fingret på, det beror på nämligen på flera orsaker.

Främst skulle jag vilja peka lite pekpinne åt dialogerna. De fungerar, absolut, men ibland blir de onödigt pinsamma och styltiga. Då bryts illusionen och den spänning som byggts upp är puts väck. Sedan har vi en del logiska luckor i manuset. Jag kan absolut ha överseende med vissa luckor, här känns många så förbaskat onödiga. En del av ologiken smittar dessutom av sig på karaktärerna som stundom beter sig oerhört korkat. Detta hade man enkelt kunnat undgå genom att slipa lite extra på manuset. Något slarvigt kan tyckas.

Vad jag dock utan några som helst krusiduller tar och plockar in på pluskontot är seriens stil, stämning och utseende. Viktiga aspekter som faktiskt bidrar mer än man kanske tror till både spänning och berättande. Man riktigt känner hur svetten rinner; det är varmt, hett och det är kvavt. Hela tiden, det känns skitigt och lortigt, det är nästan så man själv sitter där och kippar efter andan. Med detta sagt tar man verkligen till vara på Thailands mindre angenäma miljöer och använder dem på ett riktigt smart och skickligt sätt.

"Farang" är inte något felfritt mästerverk, men som spänning för stunden duger den alldeles utmärkt. Ola Rapace är på topp och med sina blott åtta avsnitt känns serien varken för långdragen eller utspädd. Några logiska luckor och styltiga dialoger finns och irriterar, samtidigt är "Farang" en riktigt snyggt förpackad thrillerserie som verkligen tar vara på sina miljöer.