Dexter 2006-2013

Drama Deckare Thriller
USA
50 MIN
Engelska
Dexter poster

Synopsis

Dexter Morgan jobbar som analyserande detektiv för polisen i Miami - men lever samtidigt ett väldigt speciellt dubbelliv. Om nätterna jagar han de kriminella själv - och tar livet av dem. Dexter är en seriemördare, men han mördar endast de mest fruktade kriminella, dom som samhället inte lyckats fälla med sina lagar och regler.
Ditt betyg
3.8 av 1,322 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
SÄSONG
1
2
3
4
5
6
7
8
SÄSONG 1
SÄSONG 2
SÄSONG 3
SÄSONG 4
SÄSONG 5
SÄSONG 6
SÄSONG 7
SÄSONG 8
01
Dexter
2006-10-02
02
Crocodile
2006-10-09
03
Popping Cherry
2006-10-16
04
Let's Give the Boy a Hand
2006-10-23
05
Love American Style
2006-10-30
06
Return to Sender
2006-11-06
07
Circle of Friends
2006-11-13
08
Shrink Wrap
2006-11-20
09
Father Knows Best
2006-11-27
10
Seeing Red
2006-12-04
11
Truth Be Told
2006-12-11
12
Born Free
2006-12-18

Recensent

Patrik Jonsson

12 juni 2014 | 12:00

Ett genuint amerikanskt psycho

Många var de serier som bröt ny mark under det, för just TV-serier, gyllene 00-talet. Showtimes "Dexter" var definitivt en av dem. "Dexter" var även en av de serier där det vågade satsas på en äkta antihjälte. Att Showtime tog innebörden av en antihjälte till en helt ny nivå får väl nästan räknas som en underdrift. Att lyckas få miljoner av tittare att sympatisera med en seriemördare kändes nog på förhand extremt långsökt, men som de lyckades. Detta är en serie om seriemördare!

Att ens våga satsa på en serie med "Dexters" upplägg och format krävdes nog hinkvis med mod, övertalningsförmåga och definitivt en kabelkanal. I dagens uppsjö av serier där det ena bisarra upplägget efter det andra bokstavligen löser av varandra kanske det inte är någon större deal att ta sig an en serie som "Dexter", men 2006 då serien debuterade var det garanterat en helt annan match. Rond efter rond, knock-out efter knock-out var dock detta en match som kabelkanalen Showtime och seriens skapare James Manos, Jr. slutligen vann och detta fullständigt överlägset. Jag minns än idag att i stort sett alla pratade om "Dexter", om hur bisarr, sjuk och framförallt annorlunda den var. Vissa serier har helt enkelt den inverkan på människor, det där lilla extra som verkligen sticker ut. "Dexter" stack sylvasst ut på alla plan och detta i dubbel bemärkelse med tanke på seriens ack så blodiga natur.

Då man valde att casta den skicklige skådespelaren Michael C. Hall, som för övrigt under årens lopp blivit mångfaldigt prisbelönad för sin rolltolkning, som seriemördaren Dexter Morgan utförde man enligt mig ett genidrag. Många av oss TV-tittare hade nämligen redan sedan tidigare bekantat oss med honom i rollen som David Fisher; en osäker, på gränsen till neurotisk, homosexuell begravningsentreprenör i HBO:s succéserie "Six Feet Under". I "Dexter" gav man dock honom det brutala jobbet att istället mörda, stycka upp och dumpa människor på bästa sändningstid, alltså en bra bit bort från den snälle, skygge och ödmjuke karaktären David Fisher. Den ende gemensamma nämnaren mellan dessa tu skulle då, ironiskt nog, vara begravningsbyrån, ja och möjligtvis deras ständigt närvarande känslor av utanförskap och abnormalitet. Fantastiskt, jag kan inte ge nog med applåder till rollbesättarna. 

Lite om själva handlingen kanske? Dexter Morgan arbetar som kriminaltekniker för Miami Metro Police Department där han är specialiserad inom området blodanalys. Dexters ihärdiga samt ytterst hemliga seriemördande kan vi kalla för hans extraknäck där han alltid planerar (då det ges tillfälle) och strukturerar sina mord kring något som han själv kallar för "Harrys Kodex". Denna kodex innefattar en massa etik och förfaranden hans avlidne adoptivpappa, tillika före detta polis Harry Morgan (James Remar) skapat som en slags försäkring om att Dexter aldrig ska åka fast, samt att han endast håller sig till att mörda omoraliska människor. Dexter har även en halvsyster vid namn Debra (Jennifer Carpenter) som lustig nog arbetar som kriminalpolis, lyckligt ovetande om sin brors minst sagt mörka sidor, under samma tak som Dexter själv. En stor del av handlingen i serien tas självklart upp av Dexters kamp om att dölja vem han egentligen är, hans inre fighter mot sina egna demoner och av jakten på de likasinnade seriemördarna som dyker upp i säsong efter säsong. Egentligen finns det massor att fördjupa sig i vad det gäller just handlingen i "Dexter", jag har här endast skrapat på ytan. Jag tycker dock att det blir bäst så, resten får ni tillsammans med Dexter Morgan upptäcka själva! 

Jag snackade tidigare om genidraget med att ge huvudrollen som Dexter Morgan till Michael C. Hall och här kommer ännu ett, minst lika slagkraftigt genidrag, jag bara inte kan lämna utanför en sådan här recension. I den fjärde säsongen, vilken också är seriens allra bästa, gästas "Dexter" av den gamle mästaren John Lithgow. En skådespelare som gjort många fantastiska rolltolkningar av badguys under sin karriär och som enligt rykten faktiskt en gång i tiden tackade nej till rollen som självaste Hannibal Lecter. I "Dexter" tilldelades han dock rollen som Arthur "The Trinity Killer" Mitchell. Ifall Lithgow någon gång önskat en revansch efter nekandet till den ikoniska rollen som Dr. Lecter fick han då revansch med råge i och med gestaltningen av The Trinity Killer i "Dexter". Maken till en obehaglig och skrämmande rolltolkning får man nog leta efter, den lär då i alla fall tveklöst sakna motstycke i TV-världen. Lithgow tog med sin rolltolkning serien till helt nya nivåer, serien nådde med handen på hjärtat, sin kulmen. 

Efter just denna fjärde säsong och dess helt makalösa cliffhanger var det många som frågade sig, inte endast; vad ska hända nu? utan även; hur f-n ska de kunna leva upp till detta i de kommande säsongerna? Det dystra svaret på den frågan blev också mycket riktigt; det kunde de inte. Inte för att jag inte förstår skaparna, den fjärde säsongen var en gigant bland giganter, men det är alltid lite trist då en serie peakar mitt i själva serien. Nu vet jag att det är många som menar på att de skulle ha rundat av serien redan efter just den fjärde säsongen och jag kan på många sätt också förstå detta resonemang. Jag tycker dock inte att serien blev dålig i de kvarvarande fyra säsongerna, helt klart färgad av den fjärde, men absolut inte dålig. Det där beror väl förstås lite på vad man jämför med, men att försöka låta bli att jämföra en series säsonger sinsemellan kan så klart bli lite marigt. Jämför ni dock med en serie i samma genre, som usla "The Following", så förstår ni nog vad jag menar; "Dexter" var och är aldrig dåligt.

Med detta sagt kan man väl summera det hela med att säga att serien "Dexter" som helhet i slutändan blev lite spretig. Jag kan lika gärna bjuda på en aning nördighet här och fördjupa mig i lite betygsättning säsongsvis så kanske ni får en bättre uppfattning om mitt slutbetyg. De tre första säsongerna ger jag utan tvivel tre mycket stabila fyror medan den fjärde säsongen tilldelas en kristallklar femma. De fyra avslutande säsongerna skänker jag treor till, där den sjunde säsongen får en extra stark sådan. Slutbetyget blir dock en fyra, det finns inte en chans att jag ger en sådan här pass bra serie, trots en del ups and downs, ett lägre betyg.

Seriens första säsong bygger för övrigt till stor del på romanen "Darkly Dreaming Dexter" från 2004 av Jeff Lindsay, en författare som faktiskt varit verksam bakom kulisserna längs hela seriens gång. Detta märks rätt tydligt då dess karaktärer, miljöer och händelseförlopp verkligen sätter den rätta stämningen, den underton av mörk komik som genomsyrar serien har vi nog mycket att tacka just Lindsay för. Ett koncept jag tycker passar in som liket i liksäcken ty annars hade nog serien blivit alldeles för mörk och outhärdlig, vi bjuds helt enkelt på en mycket stimulerande balans. Sedan kan jag väl lika gärna spinna vidare på min nördighet som jag startade här ovan genom att hävda att seriens vinjett är den mest genomtänkta, stilrena och passande som någonsin gjorts till en TV-serie, hands down! 

"Needless to say I have some unusual habits, yet all these socially acceptable people can't wait to pick up hammers and smash their food to bits. Normal people are so hostile." - Dexter Morgan

"I thought God sent you so that I could save you. But God has another plan." - Arthur Mitchell

| 12 juni 2014 12:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
4
Inledning Jag kommer här recensera seriens säsonger, eftersom dessa är så distinkta. Summerande går att säga att Dexter var serien som med otrolig spänning ställde frågor om ifall mord alltid är fel, fri vilja och hur mycket vårt sanna jag egentligen är värt, detta på ett väldigt smidigt sätt genom Dexter och Debra, två oförglömliga karaktärer, mycket på grund av deras kontrasterande och att deras motivationer i regel är väldigt tydliga och begripliga. Säsong 1. En fulländad säsong, som helt kan leva på sitt koncept och sin etiska fråga om det var rätt av Dexters far att få honom att döda kriminella samt om det kanske till och med är rätt att döda kriminella, som på grund av byråkrati inte kan dömas och får fortsätta sitt skräckvälde. Första avsnittet introducerar omedelbart alla karaktärer, Debra och Rita är utmärkta bikaraktärer. Gillar även sidohistorien i säsongen, med Ritas före detta man Paul. Att historien är personligt bunden till Dexter gör att ploten och karaktärsfördjupningen fungerar utmärkt tillsammans. Vad denna säsongen får Dexter att inse är att han har ett förflutet, han kan inte reducera sig till en psykopat som följer ”Henrys kod”. Här väljer han dessutom Debra framför sin bror, han väljer att vara dold framför att synas. 5/5. Säsong 2. Utmärkt uppföljning där Dexters mord är huvudmorden, insatserna är aldrig så här höga i någon annan säsong. I denna säsong träffar även Dexter en själsfränder, återigen väljer han bort någon som erkänner honom för att dölja sig. Han börjar dessutom överväga att lämna in sig själv mot slutet, på grund av Doakes. Från och med att Doakes upptäcker Dexters hemlighet är serien outhärdligt spännande. 5/5 Säsong 3 Om säsong ett var Dexter träffar sin bror, säsong två var Dexter träffar sin själsfränder så är denna säsongen Dexter träffar sin bästa vän. I jämförelse med första och andra säsongens fördjupningar tycks denna underväldigande, tillika mordet som bara är ett misstag ifrån Dexters sida. Att så mycket i säsong tre bygger på tillfälligheter gör att den säger föga om karaktärerna. Debra upprepar sig i sitt förhållande, det säger inget nytt om henne. Det finns dessutom en trist historia om Angel som träffar en kvinna. Är dock svag för historien om Camilla som dör. Det enda karaktärsfördjupande av värde är att Dexter gör Rita gravid och att han friar till henne, även fast detta är en viktig karaktärsutveckling kräver den inte en hel säsong och dessutom handlar väldigt lite i säsongen om det, i synnerhet är det i ett avsnitt som det är väsentligt. 2/5 Säsong 4 Bästa säsongen i hela serien. Dexter har en tydlig konflikt, att förena sin mörka passagerare med sitt familjeliv. Tillika så Debra som i förtvivlan av Lundys död försöker få klarhet i vem hennes far verkligen var. Arthur är en fruktansvärt obehaglig antagonist, kanske den värsta som har skapats. Har man någon gång sett säsongsfinalen kommer den vara inbränd i en för alltid... 5/5 Säsong 5 Stark fortsättning efter den tragiska finalen på säsong fyra. Lumen är en mycket bra följeslagare till Dexter som fördjupar honom i hans emotionella utveckling, som utvecklar hans känslor som han trots allt har efter Ritas död. Även Lumens egna karaktärsark fungerar utmärkt under säsongen, där hon genom sitt dödande blir av med sin mörka passagerare, medan Dexter snarare föder sin. Återigen lyckas de skapa en jäkligt kuslig antagonist, en korsning mellan Jordan Peterson, Frank i ”Magnolia” och en oerhörd övrig galenskap på det... 4/5 Säsong 6 En viktig säsong för Debra, där hon inser att hon är förälskad i Dexter. Vad som drar ner säsongen är seriemördaren, som är väldigt generisk: hans motivation till att mörda är mest att han är en religiös galning. Visst erbjuds spänning emellanåt, men det känns mest som ett fall som bara finns där, det väsentliga här är Dexter och Debra, vars historia kan sägas på allvar börja här. Om säsong ett och två handlade om Dexter och hans far, säsong tre, fyra och fem om Dexter och Rita så handlar det från och med här om Dexter och Debra. 3/5 Säsong 7 Debras reaktion på att Dexter är seriemördare gör denna säsongen väldigt relevant. Det porträtteras verkligen lyssnade. Tycker om att mordfallet inte bygger på någon klassisk antagonist vilket gör det väldigt oförutsägbart, det är lite underligt att fallet avslutas i avsnitt nio redan, men det fungerar. Vad jag tycker drar ner säsongen något är Hannah som är en avmätt version av Lila. Eller kanske snarare en avmät symbios mellan Lila och Lumen. Att Dexter faktiskt kunnat leva ut sig själv med andra kvinnor två gånger gör att den oerhörda påverkan hon har på Dexter känns godtycklig. Likt Lila försökte döda Ritas barn så försöker Hannah döda Debra. Dessutom är historien om Hannahs far väldigt lik hela konflikten med Ritas före detta man Paul. Den börjar upprepa sig något, samtidigt måste jag säga att serien faktiskt kräver cirka åtta säsonger för att föra fram karaktärsarken, något jag inte insåg första gången jag såg den, jag kan glädjande nog säga: Dexter höll inte på för länge (däremot finns det en hel del innehåll att kritisera, men övergripande vore det fel att ha färre än sju-åtta säsonger)... 4/5. Säsong 8 Likt säsong sex och sju överskuggas skavankerna i mångt och mycket av Dexter och Debra. Hatet Debra hyser emot Dexter under första halvan av säsongen är mycket starkt och Jennifer Carpenter agerar bättre än någonsin. Skavankerna i säsongen är inte så uppenbara som de skulle kunna vara, exempelvis med Dr. Vogel, egentligen är hon mest där för att vara ett lim mellan Dexter och Debra (dock en välskriven och välporträtterad karaktär i sig). Att hon kommit på Henrys kod är ett svar på en fråga som aldrig har ställts i serien, vilket gör det lite märkligt. Huvudfallet i säsongen håller. Det som framförallt bör kommenteras här är finalen. Vad som gör den frustrerande är att Dexter egentligen har ett väldigt bra ark: han har fått lära sig att han inte har några känslor, att hans normala liv bara är en täckmantel, långsamt blir täckmanteln verklig och han börjar värdera somliga aspekter mer än att döda. Detta är tydligt redan i säsong två när han funderar på att lämna in sig (då motiveras han även av vad som är rätt i en mer allmän innebörd) och när Rita dör. Han har alltid kunnat lämna denna idé eftersom han inte riktigt brytt sig tillräcklig, men när det drabbar Deb så når det sin kulmen. Problemet är att denna motivation står mellan andra motivationer som väger oerhört tungt. Han har kommit ifrån sin vilja att döda, vilket möjligen hade behövt lite mer plantering, han är alltså inte längre den person som han fruktar ska försätta sina nära i fara. Dexter är även mycket noga med att han ska uppfostra Harisson, när Debra försöker ha livet av dem båda i denna säsong blir Dexter i synnerhet arg för att det hade gjort Harisson föräldralös. Kanske nöjer han sig med att Hannah har hand om honom, men detta behöver motiveras mer i så fall. Det är som att motivationen till att göra som han gör tar plats i ”Dexter” flera säsonger tillbaka, arket blir därför motstridigt. Delarna som presenteras i de sista avsnitten bäddar för ett relativt lyckligt slut för Dexter. Det vore lämpligare om Debra dog på grund av Dexters mordiska sida, men det gör hon inte, hon dog för att han ville göra rätt. Då blir Dexters inställning: allt jag gör blir bara fel. Vilket känns hysteriskt, vilket är helt utanför Dexters karaktär. Samt om Debra fortfarande anklagar Dexter, men hon hinner verkligen uttryckligen säga till honom att det inte är hans fel. Jag tror finalen så gärna vill vara chockerande, lura tittaren att de är på väg mot ljus när de egentligen ska in i ett bottenlöst mörker, det är inget fel med det i sig men då måste det finnas rimliga motivation. Det är balansen mellan motiverat och oförutsägbart och där ramlar dessvärre Dexter ner i den oförutsägbara avgrunden. 3/5 Avslutning Allt som allt är detta en av de mest engagerande serier jag har sett, med en förträfflig anti-hjälte. Den har verkligen allt för att kunna klara sig: tillräckligt med tid och ytterst djupa karaktärer, men den trasslar i slutändan in sig i Dexters motstridiga motivationer och verkar inte riktigt själva veta vad som driver karaktären. Därför får serien i sin totalitet 4/5.
Läs mer
5
Trots att de olika säsongerna skiljer sig åt både när det gäller kvalitet och spänning måste jag ändå ge full pott till Dexter, allt annat är otänkbart.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu