Black Doves 2024-

Jag vet inte exakt varför, men jag kan nog aldrig riktigt få nog av spionthrillers. Det behövs med andra ord väldigt lite för att jag ska vara villig att ge en ny spiontitel en chans. Och även fast nästan ingenting kommer att kunna mäta sig med "The Americans", så är jag oftast lika glad ändå. Med vissa få undantag. 

 

Jag älskar "Black Doves". Netflix har haft en tendens att släppa mestedels helt okej thrillers under de senaste åren, där titlar som "The Night Agent", "The Recruit", "The Diplomat" och "Who is Erin Carter" alla lyckats underhålla mig ordentligt. Ingen av dessa har lyckats nå upp till samma fina nivåer som "The Little Drummer Girl", "Patriot" eller "The Night Manager" från andra streamingtjänster dock. 

 

Trots att jag ser det allra mesta när det kommer till spiongenren så finns det med andra ord fortfarande en klar uppfattning om vilka titlar jag tycker lyckas bra - eller riktigt bra. Och "Black Doves" är utan tvekan en av de bättre, kanske till och med den bästa från Netflix åtminstone. "Bilder av henne" och förra veckans "The Madness" försöker jag fortfarande glömma.

 

"Black Doves" är kanske inte den mest originella när det kommer till själva spionorganisationen i grunden. "Citadel" och Marvels "Black Widow" har visat oss liknande organisationer som arbetar för den som bjuder högst för den hemliga informationen. Men här handlar det om en spion som taktiskt placerats ut för ett potentiellt livslångt uppdrag. I stil med "The Americans". 

 

Keira Knightly axlar huvudrollen som Helen Webb, som är gift och har tvillingar tillsammans med den högt uppsatta politikern Wallace Webb (Andrew Buchan). Wallace spås en möjlig framtid som premiärminister i Storbritannien, så Helen har därför blivit en av "Black Doves"-organistionens viktigaste och flitigaste spioner. 

 

Faktumet att hon i hemlighet blivit kär i en annan man, vid sidan om sitt uppdrag, var givetvis inte helt optimalt. Än värre blir det när denne man plötsligt mördas, i samma veva som Kinas ambassadör i Storbritannien dör under oklara omständigheter. Helen är ute efter hämnd, samtidigt som hon behöver ta reda på om hennes egen familj fortfarande är säker. 

 

Där har vi i grunden den spionberättelse som vi får följa under den första säsongen av "Black Doves", vilket på ytan kanske låter som vilken annan spionthriller som helst. Men med ett snudd på fantastiskt manus och den alltid lika underbara Ben Whishaw i en ytterligare huvudroll vid sidan om Knightley, så lyfts serien till den där nivån andra Netflixserier inte lyckats med tidigare. 

 

Whishaw har ju redan bevisat hur grym han kan vara i "London Spy", "This is Going to Hurt", "En engelsk skandal" och "Parfymen: Berättelsen om en mördare". Men frågan är om han någonsin varit bättre än i "Black Doves", som en lönnmördare guidad av en intressant moralisk kompass.

 

Knightley och Whishaw har dessutom en otroligt fin kemi tillsammans, där det är minst lika spännande att lyssna på deras artiga snackande fram och tillbaka - som när man skjuter sig skickligt och blodigt ut ur numerära underlägen.

 

Den sista lilla pricken över i:et upplever vi genom det snygga fotot som ramar in serien. Handlingen börjar några få dagar innan julafton och den blodröda färgskalan passar in perfekt i julstämningen. Ju längre jag tittar desto mer känns det som att jag fått smygöppna en julklapp i förväg - och fått precis allt jag skrivit upp på önskelistan. 

 

För bara en vecka sedan så klagade jag över hur varje oväntad vändning i "The Madness" kändes oförtjänad eller som tagen direkt ur någon annan thriller, som då alltid hade lyckats göra det bättre själv. I "Black Doves" så känner jag det motsatta. Knightley och Whishaw leder oss fram på ett sätt som gör att varje vändning i handlingen känns genuin och förtjänad, med ett slut på säsongen som knyter ihop allt på ett prydligt sätt.