A Christmas Carol 2019-

Drama Skräck Fantasy
Storbritannien
55 MIN
Engelska
A Christmas Carol poster

Synopsis

En nytolkning av Charles Dickens "En julsaga", där grinige Scrooge (Guy Pearce) får möta spöken ur det förflutna.
Ditt betyg
3.4 av 22 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
A Christmas Carol
Seriepremiär
19 december 2019
Digitalpremiär
23 december 2019
Antal säsonger
0
Antal avsnitt
0
Avsnittslängd
Språk
Engelska
Land
Storbritannien

Recensent

Alexander Dunerfors Kardelo

25 december 2019 | 17:25

Klassisk julsaga imponerar i mörk och ryslig tappning

Skaparna bakom ”Peaky Blinders” och ”Taboo” drar fram mörker och mardrömslika scenarion ur Charles Dickens ”En julsaga”. Vi har sett den klassiska spökberättelsen filmats många gånger förr, men aldrig som en så här snygg, stämningsfull skräckfilm - och det är inget att humbugga åt.
Från Musse Pigg till Mupparna. Från Bill Murray till Jim Carrey. Spöksagan om grinige Ebenezer Scrooge som lär sig en läxa om julens betydelse har filmatiserats i många varianter genom åren. Oftast dock lättsamt, julmysigt och barnvänligt, trots att de tre spökena som knackar på vid midnatt kan vara ganska så läbbiga.

När Steven Knight gräver djupt i Charles Dickens originalberättelse från 1843 hittar han en plågad man som förlorat all respekt för människosläktet, tills han får ett mardrömslikt uppvaknande. Det här är inte längre en julsaga för barnen. Brittiska miniserien ”A Christmas Carol” är fylld av svordomar och obehagliga bilder. En mörk men hoppfull serie, som gjord för en mörk och cynisk värld.

Berättelsen är sig i stora drag lik. Vi möter den fruktade affärsmannen Scrooge, han som fnyser åt glädje, slår dörren i ansiktet på tiggare, och - ve och fasa - tvingar sin anställda att arbeta på självaste julafton.

Men även den störste julhataren kan omvändas, med en övernaturlig intervention. Att få hembesök av spöken passar inte Ebenezers förnuftiga och rationella hjärna, men oavsett så tvingas han med på en resa tillbaka i tiden för att konfrontera minnen och misstag som han förträngt. Går det att tina Ebenezer Scrooges iskalla hjärta ännu en gång?

Nackdelen för ”A Christmas Carol” är att historien är så välbekant för många av oss. Däremot är det kul att titta efter nyanserna och ändringarna i denna mer vuxna version. Steven Knight (”Peaky Blinders”) som skrivit serien, lyckas belysa likheter mellan Scrooge och dagens giriga ledare och storföretag som kör över den lilla människan.

I den här versionen är det inte andarna som är otäckast, utan Scrooges hjärtlösa dåd genom åren som han rättfärdigar som ”besparingar” och ”vinster”. Vi ser gruvor som rasat och fabriker som brunnit. I jakten på sparade shillings har Scrooge ignorerat människovärdet. Det finns många skamfläckar på hans samvete, samt flera dödsfall - som han vägrar ta ansvar för.

”A Christmas Carol” har filmats många gånger förr, men den här nattsvarta skräckversionen kommer med något eget. Och bland alla versioner så kan nog denna vara min nya favorit. Den gotiska miniserien är stämningsfull, för det mesta välgjord och rysligt snyggt filmad. Den är mörk, som sagt, även bokstavligt talat. Interiörerna är sällan upplysta av mer än enstaka stearinljus och månskenet utanför fönstren. Ibland är det tyvärr svårt att se vad som händer i bild, vilket tar mig ur stämningen, bara för en stund. Guy Pearce lyser dock upp varje scen med sin blotta, grymtande närvaro.

Pearce spelar den karikatyrartade huvudpersonen som sliskig och genomvidrig. Han spyr ur sig syrliga sarkasmer, inte sällan med en dos av svart humor. Även om det insjunkna ansiktet inte har visat ett leende på många år. Den litteräre karaktären lämnar lite utrymme för några spännande nytolkningar, och vi har som sagt sett alla varianter förr, men jag gillar Pearces skådespeleri skarpt. Han lyckas göra Scrooge intressant och märkligt magnetisk, även om det är en huvudperson utan några som helst försonande drag.

Jag har, av den anledningen, alltid tyckt att ”En julsaga” är en svår historia att tycka om. Det är trots allt en osannolik karaktärsresa som påstår att även den grinigaste bland oss kan bli en dansande glad farbror över en natt.

Men om inte ditt hjärta är gjort av sten så kommer den fina payoffen till slut med en påminnelse om att titta upp och se varandra. Ett tidlöst budskap om att sätta ovillkorlig vänlighet framför egen vinning. Något vi kan behöva inte bara i juletid.
| 25 december 2019 17:25 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
2
Jag har precis sett igenom miniserien "A Christmas Carol" på HB Nordic. och här är mina tankar om den. Det har gjorts sanslöst många filmatiseringar av "En julsaga", ska jag vara ärlig så är de flesta rätt dåliga. Den här var inte heller någon höjdare. I boken är Ebeneezer Scrooge s en gammal man som även beskrivs som ful, därför blir det lite konstigt att han visas som en medelålders fotomodell. Denna skådespelare är helt enkelt för snygg och för ung för denna roll. Detsamma gäller han döda kompanjon Jacob Marley, allt för ung. Bra skådespelare, men fel för rollerna. Det jag dock störde mig mest på är hur de har förstört Bob Cratchit., Scrooges hunsade och underbetalde timide anställde. Här verkar han spelas av en tonåring som just fått lite skägg och mer än gärna slänger ur sig illa dolda förolämpningar och sarkasmer rakt i ansiktet på sin chef. Det passar inte alls. Hans fru Mrs Cratchit är av någon anledning svart och hela karaktären förstörd. I boken är hon den som alltid rakryggad säger vad hon tycker om sin makes elake chef, här verkar hon hela tiden vara på gränsen till nervsammanbrott och är den som får sin make att stanna på sin arbetsplats mot att en hemlighet hon har med Scrooge inte ska avslöjas. De två sista julandarna skyndas förbi då de har lagt för mycket tid på annat, systersonen Fred är knappt med alls. Dessutom blir jag så trött på denna fixering att trycka in mångfald och representation överallt, oavsett om det passar eller ej (men det är ju på modet numera). Ja jag vet om att representation och mångfald är något bra och även viktigt, men det är inte något man slänger in i gamla verk där det inte ens passar in utan enbart ger en falsk krystad historieundervisning. Om en historia utspelar sig under tidigt 1880-tal i London, Mrs. Mrs. Cratchit är svart, Lille Tim är dvärg, Scrooge är ett offer för en pedofil, hans syster är en stark självständig kvinna med pistol som räddar dagen. Jag är förvånad över att de inte slänger in lite representatnter för transpersoner, gör några karaktärer gay och trycker in alla de fem stora världsreligionerna när de ändå är i farten (och innan någon kränkt person börjar skrika om repressenation och mångfald kan jag påpeka att jag själv är HBTQ-person,men ser ändp ingen anledning att tvinga in sådant i berättesler "bara för att"). Jag menar inte att man absolut måste följa en bok till slaviskt, det har gjorts många olika varianter av filmatiseringar på "En Julsaga" varav några tagit sig väldigt stora friheter men ändå är bra. Ett sådant exempel är "Scrooged" från 1988 med Bill Murray i huvudrollen om en manisk producent på ett tv-bolag (med den gamle New York Dolls-sångaren David Johansen och Carol Kane som tv väldigt annorlunda julandar). Eller varför inte "Mupparnas Julsaga" från 1992 där mupparna och Michael Caine lekermed sagan samtidigt som de lyckas hålla sig till Charles Dickens egna ord (eller den halvtimmeslånga animerade versionen "Musse Piggs Julsaga" från 1983 där Joakim von Anka, Musse Pigg, Långben och andra Disney-figurer gestaltar rollerna i sagan). Ska jag ändå välja en filmatisering så väljer jag nog tv-filmen från 1984 med John C. Scott eller filmatiseringen från 1998 med Patrick Stewart. De hade inte budgeten som denna nyproduktion, men var ändå så mycket mer välgjorda.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu