Det är Syttende mai och vi gratulerar grannlandet Norge som idag firar sin nationaldag! Samtidigt vill MovieZine passa på att tacka för mängder av fantastiska filmer som hittat till Sverige genom åren.
Norsk film är allt från mäktiga katastroffilmer till rikligt mänskliga och underhållande draman – med fjolårets Oscarssuccé ”Sentimental Value” som verkligen satte filmlandet på världskartan och fick Hollywood att blicka mot Norden.
I en nypublicerad artikel på vår systersajt MovieZine.no har våra svenska läsare rankat de bästa norska filmerna med ”Trolljägaren” på första plats. Även ”Max Manus” och ”Huvudjägarna” rankade högt.
Vi bad våra skribenter att berätta om sina favoritfilmer från Norge.
”Världens värsta människa” (2021) är nästintill perfekt
Lucas Mass: Joachim Triers ”Världens värsta människa” är ju nästintill den perfekta 2020-tals filmen. Den överlägset bästa coming-of-age-storyn för nutiden, som egentligen handlar om att coming-of-age-perioden av ditt liv aldrig tar slut.
Läs också: Ny skräckis från A24 och James Wan – Renate Reinsve blir inlåst i ett rum
Svarta komedin ”Junk Mail” (1997) är utomordentligt rolig
Anna Hedlin: Jag vill slå ett slag för ”Junk mail”, eller ”Budbringeren” från 1997. Utomordentligt rolig, svart komedi av Pål Sletaune om vad som händer när en brevbärare utan skrupler bara gör det som faller honom in. Är det han själv som skapar det kaos som uppstår, eller blir hans agerande bara en del av den märkliga boll av brott, kärlek och bristande moral som satts i rullning runt omkring honom?
”Död snö” (2009) sätter zombies i norska fjällen
Jonna Vanhatalo: ”Död snö” är en skönt underhållande actionrulle som blandar splatterskräck med humor och en absurd premiss – nazizombier i norska fjällen. Filmen är charmigt överdriven och blodig, och erbjuder just därför en välbehövlig flykt från verkligheten utan att ta sig själv på för stort allvar.
Läs också: 10 zombiefilmer som väckte nytt liv i genren – har du sett dem alla?
”Vägvisaren” (1987) liknar inget vi sett
Andreas Samuelson: Häftigt actionäventyr som inte liknar något vi sett tidigare eller senare i nordisk film. Det är rå, intensiv spänning som bygger en påtaglig atmosfär genom att utnyttja de spektakulära nordnorska fjällmiljöerna. Att ”Vägvisaren” var första spelfilmen på nordsamiska ger den dessutom extra autenticitet.
”Mannen som älskade Yngve” (2008) är en träffsäker ungdomsfilm
Patrik Linderholm: Det här är en emotionellt laddad och träffsäker coming of age-film som med varsam hand skildrar identitetssökande i det sena 1980-talets Norge. Regissören Stian Kristiansen balanserar subtil nostalgi med en ärlig skildring av ungdomlig osäkerhet, där protagonisten Jarles plötsliga fascination för den gåtfulle Yngve får fungera som katalysator för ett inre uppvaknande.
Filmens styrka ligger i dess genuina karaktärspsykologi och i dess förmåga att gestalta homoerotisk förvirring utan att reducera den till kliché. Med ett utmärkt soundtrack, lågmäld humor och ett uttrycksfullt foto lyckas filmen fånga både tidsandan och den universella känslan av att inte riktigt veta vem man är – vilket gör den till en av de mest angelägna nordiska ungdomsfilmerna från 2000-talet.
Snygg, läbbig skräck i ”De dødes tjärn” (1958)
Jimi Vall Peterson: Mitt val är ”De dødes tjärn” från 1958. En läbbig, stämningsfull och väldigt snygg skräckfilm om en grupp vänner som möts i en stuga i skogen och hemsöks av en lokal spöklegend.
”Elling” (2001) är en härlig pärla
Martin Persson: En lågmäld men underhållande lättsam resa om en man med autism som vid 40-års ålder för första gången får navigera världen tillsammans med en vän han träffar på ett vårdboende. Bisarr och rolig på sina sätt, samtidigt emotionell och vacker. Snyggt och simpelt foto och fåordig men rapp dialog.
Den fick mig direkt att vilja se hela trilogin, som faktiskt är förvånansvärt bra rakt igenom, med prequel-filmen ”Mors Elling” och ”Elling, älska mig i morgon”. Härliga pärlor som kan rekommenderas inom såväl drama- som komedigenren. Oscarsnominerad för Bästa utländska film det året också, för den som är intresserad av det!
Man blir riktigt tagen av ”Utöya 22 juli” (2018)
Charlotte Brange: Den enda norska filmen jag kommer på som jag har blivit riktigt tagen av är ”Utöya 22 juli”. Mycket på grund av att den är filmad i en enda tagning vilket gör den extra obehaglig men samtidigt så sjukt verklighetstrogen.
Läs också: 3 x Utøya: Så bra är de olika filmerna om norska terrordåden
”The Ugly Stepsister” (2025) är en unik saga
Annika Andersson: Unik body horror med sagotema för en bredare publik. En body horror som är tillräckligt unik, tankeväckande, och estetiskt vacker för att tilltala en bredare publik.
Jag skulle nog varken kalla filmen läskig eller äcklig då här finns mer saga än skräck och mer kostymdrama än trasiga kroppsdelar. Dock finns det några sekvenser som kan få en att skruva på sig. Filmen är en välkommen Askungen-variant som ifrågasätter vår jakt på skönhet med en stor dos humor, och ger god underhållning från första filmrutan.
Den som sover syndar inte i ”Insomnia” (1997)
Fredrik Adolvsson: Stellan Skarsgård imponerar som vanligt. Han är mordutredaren som inte kan sova efter att av misstag ha dödat en kollega. Där läggs grunden till en stämningsfull och nervig thriller som överraskar ända till slutet. Det är nordisk noir när den är som bäst.
Bara fem år senare kom ”Insomnia” i en amerikansk version av Christopher Nolan. En riktigt bra remake och antagligen Nolans mest underskattade film. Men, jo, originalet är bättre.
Läs också: 7 mörka nordic noir-serier för dig som älskade “Kastanjemannen”
Läs också: ”Florida” blir nästa norska katastrofserie – fortsätter på succén från 2024