Några saker vet man att man alltid får i en ”Fast & Furious”-film numera. Snabba bilar som inte följer fysikens lagar. The Rock och Vin Diesel som tävlar om vem som har störst biceps och tajtast linne. Stunts och actionscener som spränger all logik. En rejäl dos familjärt mys, för att verkligen nöta in att det här laglösa superteamet är sköna killar och tjejer man kan relatera till. Varför inte en trevlig grillstund där alla samlas och minns Brian O’Conner? Jepp, fansen får precis vad de betalar för, och del 8 är inget undantag.
Det börjar med en gammal hederlig streetrace på kubanska gator, och slutar i en gigantisk showdown mellan fräsiga sportbilar och en kärnvapenbestyckad ubåt. På dryga två timmar har ”Fast & Furious 8” hunnit klämma in ett fängelseupplopp, en ruggigt spännande biljakt på New Yorks gator, och en fikastund med Helen Mirren. Allt börjar när Dominic Torettos smekmånad avbryts av ett oväntat spöke från förr. Plötsligt byter han sida (glöm inte, barn: ”You never turn your back on family!”) och startar en otrevlig händelsekedja medan vännerna försöker fatta vad som skett.
Efter flera biosuccéer lämnar Justin Lin och James Wan över ratten till F. Gary Gray (”The Italian Job”, ”Straight Outta Compton”) som kör på i samma anda. Det är stor, kaxig popcornaction som även lämnar gott om utrymme för skådespelarna att bara larva sig och munhuggas ihop. De här grabbarna har stora muskler och lika stora käftar, och det är nästan lika underhållande att se Dwayne Johnson kasta förolämpningar mot sina motståndare som att se honom gå loss som Terminator på alla som kommer i hans väg. Tjejerna i gruppen hymlar med ögonen åt alla lökiga skämt, men när det hettar till är de ett sammansvetsat gäng som håller varann om ryggen.
I vanliga fall skulle man inte vänta sig underverk av en film med nummer 8 i titeln, men ”Fast & Furious”-publiken har konsekvent skämts bort med filmer som bara blir större, galnare och mer ambitiösa.
Sedan femman ungefär, då man hittade sin nisch i heist-genren, har den här serien bara överträffat sig själv med osannolika stunts och over-the-top-action. Jag har visserligen haft kul längs vägen, men frågan är om inte man nådde toppen redan i ”Fast & Furious 7”? Sjuan, som dessutom bar en oväntad slöja av sorg då den blev Paul Walkers farväl, blev den mest framgångsrika i serien – med råge. Jag tror inte att ”Fast & Furious 8” kommer att bli en lika stor succé, och kanske är det isåfall ett bevis på att filmserien snart börjar gå på tomgång.
Ässet i rockärmen kommer i form av en färgstark skurk som rör om i grytan rätt ordentligt. Charlize Theron som Cipher visar sig vara filmens stora behållning. En hacker i dreadlocks som hotar med världskaos, bosatt i ett plan som ingen radar kan upptäcka. Cipher, vars motiv är något vaga men resurser oändliga, är inte mycket djupare skriven än någon av de andra karaktärerna. Men Theron tillför en karisma, mystik och rätt gnutta galenskap för att bli seriens bästa storskurk hittills. Norske Kristofer Hivju (vars röda skägg piggat upp allt från ”Beck” till ”Game of Thrones”) gör sig bra som iskall henchman.
Efter 16 år och åtta filmer är det knappast läge att lätta på gasen, men filmerna har satt ribban högt – det gäller att de inte blir en parodi på sig själva. Det skämtas redan om att de kommande uppföljarna får ta sig ut i rymden för att överträffa de tidigare. Om ett par år kör vi igen.