Dominic Sessa tog världen med storm i Alexander Paynes drama ”The Holdovers” (2023). Nu spelar det blott 23-år gamla stjärnskottet en ung Anthony Bourdain i ”Tony” regisserad av Matt Johnson (”Nirvanna the Show, the Band, the Movie”).
”Tony” har blivit omtalad online sedan det annonserades att en Bourdain-biopic var på tapeten och fans till den legendariska kocken har uttryckt berättigad oro. 2021 kom dokumentären ”Roadrunner: A Film About Anthony Bourdain”, en film som dokumenterade hans liv med arkivmaterial och intervjuer, men tyvärr finns det också med AI-genererade sekvenser där Bourdains röst har blivit konstruerad.
Det finns inget sådant att oroa sig för den här gången, ”Tony” är en öm och rolig 70-talskildring om att växa upp, tappa fotfästet, hitta det igen och känna smaken av framtiden.
Glöm ”The Bear” – ”Kitchen Confidential” är den mest bredbenta och upp-åt-väggarna skildringen av livet innanför väggarna på ett restaurangkök. Anthony Bourdain var mycket: rock n roll-kock, vardagsfilosof och filantrop. Än idag pryder han väggarna hos unga män världen över och har till skillnad från vad många män som unga idag ser upp till faktiskt något vettigt att säga och stå för.
Anthony Bourdain var komplex, genom hans böcker och program som ”Parts Unknown” och ”No reservations” får vi bilden av att han var en verklig människa med skrupler och tillkortakommanden som under sitt liv letade efter sig själv och möten med andra. Han talade med en äkthet och med en röst som levt och lärt, som fick oss att lyssna och bli hänförda. Anthony Bourdain valde att avsluta sitt liv 2018.
Matt Johnson är en perfekt kock för ”Tony”
Tony är på jakt efter att komma bort, hans dröm är att skriva. Skriva som sina idoler George Orwell och Jack Kerouac. Han ljuger för alla i sin närhet om att han fått ett stipendium för att skriva en essä, desperat flyr han till Provincetown där Nancy (Emilia Jones), en tjej från högstadiet flyttat över sommaren. Väl där förstår han sitt nederlag när han ser henne kyssa någon annan. Tony blir full i en bar, utslängd på gatan och utan medel att ta sig hem återvänder han till restaurangen han blev utslängd från och ber om ett jobb. Ciro (Antonio Banderas) tar Tony under sina vingar och snart ska hans liv förändras för all framtid.
Istället för att ge sig an spektaklet att täcka hela ”Kitchen Confidential” har Matt Johnson nöjt sig med de första kapitlen som täcker typ 40 sidor av den 350-sidor tjocka boken. Det gläder mig för boken är spretig och sträcker sig från Bourdains barndom till hans dagar på Les Halles i New York och hoppar i kronologin. Det här är lagom, ett fragment av Bourdain räcker långt.
Jag är en sträng motståndare mot den generiska musikbiopicen, ingen nämnd ingen glömd, men det här gillar jag. Att fånga ett ögonblick i en bok om en färgstark person som Bourdain och lekfullt hitta en essens i honom som en värld kan utspela sig runt och göra honom rättvisa. Bourdain är mångbottnad, han ljuger, knarkar och bedrar – men med Zessas uttrycksfulla anlete får vi i hans rynkfria ansikte se hur en man växer fram. Vad mer begär man av en coming-of-age-berättelse?
Jag upplever att ”Tony” inte bara serverar oss det vi vill ha utan också låter oss våndas en liten stund, låter oss utstå skammen som Tony känner efter att han ljugit och bedragit. För de runt omkring honom som litar blint på honom kanske känner sig förrådda men det gör också de som förstår att han ljuger. Jag tänker på hans mamma som uppenbarligen synar hans lögner men spelar med i hans spel. Tony vet också om att hon vet, men han kan inte lägga band på sig. Det är inte förrens konsekvenserna av hans lögner och obrydda livsstil kommer ikapp honom som han tar sig i kragen.
Matt Johnson gjorde tidigare i år den makalösa ”Nirvanna the Band the Show the Movie”, en film där han använder riktiga miljöer och människor för att göra en levande och vibrerande film. Här har han inte den lyxen men castingen är såpass noggrann, varenda ansikte spännande och uttrycksfullt och miljöerna och rekvisitan levd i. Tillsammans med Johnson sylvassa regi har han sin parhäst Jay McCarrol vid sin sida som kompositör, han står för ett lekfullt och spralligt score som gifter sig ljuvligt med det noggrant kurerade urval av låtar som Anthony Bourdain själv älskade.
Tony är Antony Bourdain men ändå inte
Det är oundvikligt att inte jämföra och kontrastera boken och filmen, det har trots allt gått lång tid sedan Bourdain skrev Kitchen Confidentel och försök att adaptera den har gjorts. Bradley Cooper spelade stjärnkocken i en kortlivad miniserie 2005 och sedan dess är vi många som har suktat efter det rätta virket.
Med ”Tony” möts förväntningarna samtidigt som jag blir överraskad. Johnson har bytt ut namn på platser och vävt samman karaktärer i boken och bytt namn på dem så till den milda grad att jag ofta glömmer att det är Bourdain vi följer, men det är det inte heller. Det är Tony, en förvirrad men levnadsglad tonåring som letar efter tjejen han är kär i och snavar på ett bananskal som leder in honom på ett liv som inte alls var utstakat för honom.
Jag fastnade för en underbar liten scen som jag tycker säger så mycket om fimen och om Anthony Bourdains filosofi. Tony har blivit bjuden på hemmafest och med sig har han den fullkomligt världsfrånvända kocken Sal (Leo Woodall), han wingar Tony väl och har tagit med sig ostron och knivar – ett knivsäkerrt knep för att ragga upp 70-talets tjejer.
När Tony ska öppna ostronet tampas han, det är inte det enklaste i världen att göra speciellt inte när man vill imponera på någon. Speciellt inte som en författare som utger sig för att vara kock. Men tjejen tröttnar, hennes kille komme hem med en sån där hög med pizzakartonger och hon springer dit. Kvar står Tony med ostronet, det som fick honom att börja älska mat där när han som barn fick prova det på semester i Frankrike.
Jag älskar de här små ögonblicken i filmen. För Bourdain var ostron smaken av framtiden, något som tog tid att lära sig tycka om och som har ett motstånd – medans att springa till pizzan är som att titta på skräp-tv utan att reflektera.
”Tony” gör allt rätt och Bourdains liv rättvisa genom att visa upp hur mycket han skänkte världen utan att vältra sig i honom. Min största farhåga med ”Tony” var just att den skulle imitera Anthony Bourdain men istället gör Matt Johnson något nytt och fräscht, en levande och sprakande coming of age-film som är varm och livsbejakande.
Snabbfakta ”Tony”
- Regi: Matt Johnson
- Skådespelare: Dominic Sessa, Antonio Banderas, Emilia Jones, Leo Woodall, Stavros Halkias
- Genre: Komedi, Drama
- Speltid: 1 timmar 46 minuter
- Biopremiär: 18 september 2026
- MovieZines betyg: 4/5