Mänskligheten har i princip gått under efter en dödlig viruspandemi. Av de som har överlevt har ett flertal engagerat sig i sadistiska våldsgrupper och ägnar sig åt dödande och förstörelse.
Jacob Elordi är inte en av dem. Han spelar före detta mekanikern Hig, som är tyngd av sorg efter sin frus för tidiga död, men som trots allt lever ett rätt stillsamt liv. Med sin bästa vän och hund Jasper åker han runt i sin traktor, njuter av sitt kaffe och sin tobak.
Han bor tillsammans med sin argare, hårdare partner Bangley (Josh Brolin). Deras personligheter är motsatta, men samtidigt njuter de av gnabbandet och kortspelandet de fördriver tiden med.
Så småningom blir de attackerade. Hunden dör.
Hig bestämmer sig för att följa de mystiska radiosignaler han har plockat upp. Kanske finns det ett stycke riktig civilisation någonstans där ute? Ensam ger han sig av i sitt gamla flygplan.
Mer häng än action
Det har tagit ett tag för ”The Dog Stars” att komma till den här punkten. Ridley Scott, som på senare år har gett oss storslagna filmer som ”Gladiator II” och ”Napoleon”, har istället tagit det lugnt. Hängt med sina karaktärer i vackra (om än öde) omgivningar.
Soundtracket är akustiskt och folkigt, och det är mer mysigt än spännande. Men nu ska det riktiga äventyret dra igång, tror jag.
För snart blir jag motbevisad. Hig tvingas nödlanda, och träffar på en butter far (Guy Pearce) och en livfull dotter (Margaret Qualley).
Visst möter han motstånd innan han övertygar pappan om sin tillförlitlighet, men snart samarbetar de. Jobbar på att laga planet. Njuter av riktig kaffe och riktig tobak. Lär känna varandra.
”The Dog Stars” förtjänar kanske inte egentligen att sågas. Men filmen förbryllar mig. Det finns actionscener. Ett par thrillerelement dyker upp mot slutet. Men överlag saknas dramatik.
En del av mig uppskattar greppet, vill berömma Ridley Scott för en så icke-kommersiell ingång i den så uttjatade dystopi-genren. För det finns mycket att njuta av. Jag gillar karaktärerna. Deras dynamik känns äkta. Ofta är filmen rolig, särskilt i scenerna mellan Elordi och Brolin.
Margaret Qualley är också bra, som alltid. Filmen väcks till liv på ett nytt sätt när hon gör entré. I brist på bättre termer känns den något mindre gubbig.
Ridley Scott har blivit lat
Samtidigt vet jag inte om det fungerar i slutändan. Ridley Scott har på senare år blivit en rätt lat regissör, särskilt när det kommer till bildspråket. Han filmar med uppåt 12 kameror på samma gång, snarare än att skapa välkomponerade bilder.
Naturen är vacker, men färgerna grå och tråkiga. Att ”The Dog Stars” har samma regissör som ”Blade Runner” är svårt att greppa.
Och även om det är härligt att sitta runt brasan med Elordi och Qualley och de andra över kaffe och cigg hade filmen lätt kunnat klippas ned. Få saker slår en bra ”hangout-film”, och Ridley Scott är mycket – men han är ingen Richard Linklater. Lite spänning hade faktiskt inte skadat.
Ska man vara hård så är ”The Dog Stars” en två timmar lång film men runt 20 minuter av faktisk dramatik. Marknadsföringsteamet har inte haft det lätt här. Vem är filmen egentligen till för?
I grund och botten finns här en rätt vacker och hoppfull historia om hur vi kan fortsätta våra liv och stärka banden till varandra hur mörk världen än kan vara. Dilemmat mellan att överleva och att leva.
Frågan är bara vem som verkligen vill ta sig bortom apokalypsen bara för att ha det mysigt.
Snabbfakta om ”The Dog Stars”
- Regi: Ridley Scott
- Skådespelare: Jacob Elordi, Margaret Qualley, Josh Brolin, Guy Pearce
- Genre: Action / Thriller / Äventyr / Science Fiction
- Speltid: 118 minuter
- Svensk biopremiär: 28 augusti 2026
- MovieZines betyg: 2 av 5
