Jeffrey Manchester, känd under smeknamnet ”Roofman”, har begått en rad rån genom att borra sig igenom taket på framförallt McDonalds runtom i USA. Han är en före detta soldat som tjänstgjorde i den 82:e luftburna divisionen där han lärde sig merparten av det han behövde kunna om firning och vapen för att genomföra sina inbrott.
Han greps till slut år 2000, men rymde snart från fängelset och bosatte sig till en början på ett Toys ”R” Us, där han höll sig gömd genom att utnyttja leksaksbutikens personal- och lagerutrymmen.
Här överlevde han på barnmat, och M&M’s (om man ska tro filmen) och började med tiden dejta en kvinna vid namn Leigh. Varför Derek Cianfrance valt att skildra Jeffreys berättelse är enkelt att förstå, eftersom han personifierar en kontrast som bara måste utforskas. En högintellektuell brottsling som samtidigt framhålls som en oerhört snäll människa som tagit ”väl hand” om sina offer.
Oviljan att bruka våld, sin kriminella bana till trots, är också det genomgående temat för filmen. Jeffrey Manchester (Channing Tatum) gestaltas som rånaren med samvete som till exempel erbjuder en av de McDonald’s-anställda sin jacka innan han låser in honom i snabbmats-kedjans frysrum. Han är en enkel familjefar som förlorat chansen på ett nytt liv efter hemkomsten från Afghanistan.
Till en början begås också rånen för hans barns skull – där dotterns önskan om en cykel i födelsedagspresent är startskottet för inbrotten. Channing Tatum är visuellt helt rätt för rollen som ex-soldaten med de snälla ögonen, men blir emellanåt lite bufflig i sin framtoning och har inte lika lätt för att förmedla de mer finstämda känslorna.
Kirsten Dunst, som spelar den blivande flickvännen, är däremot perfekt i rollen som den nyskilda och godtrogna Leigh. En medelålderskvinna som liksom Jeffrey söker kärleken. I filmen är hon anställd på det Toys ”R” Us där Jeffrey bor, ovetandes om att han utnyttjar lokalen för eget bruk. Han presenterar sig för henne som en statsanställd på hemligt uppdrag. För henne är han ett välkommet äventyr och blir relativt omgående en del av familjen, som han snabbt överöser med leksaker och tv-spel.
”Roofman” gestaltar hur det känns att inte räcka till, och hur enkelt det är att försöka kompensera det med materiella ting. Filmen är välspelad och det är bara under montaget av Jeffreys bosättning på Toys ”R” Us som berättelsen gränsar till att bli smått tramsig.
Vad som stör är dock alla klipp på Leigh i kyrkokören. Vid flera tillfällen får vi se henne sjunga med i en gospellåt och Jeffrey som ser på henne med gråtmilda ögon. Hade berättelsen inte varit baserad på en sann historia hade de kristna inslagen varit svårsmälta. För trots att Jesus aldrig nämns i ord går skyltarna ”Jesus Rocks” och ”Bless this Nest” inte obemärkt förbi.
Drivet i berättelsen är också högst obalanserat – under första halvan ligger fokuset på uppbyggnaden av Jeffreys karaktär och på hans tillvaro på Toys ”R” Us, vilket är både finurligt och spännande (och lite stalker-varning, lämnar mer osagt med risk för spoilers).
Under andra halvan genomsyras filmen snarare av familjedrama, men det går aldrig riktigt på djupet. Att han är en mycket sårad man står klart, men i stället för att utforska teman som desperation och trauma väljer ”Roofman” att följa förälskelsen i Leigh, vilken är förvånansvärt odramatisk sitt öde till trots.
Sensmoralen går inte heller att missta – döm inte en medmänniska utifrån hans eller hennes handlingar ( eller det finns snälla rånare också). Derek Cianfrance hade inte behövt peka med hela handen för att få fram budskapet, det har onekligen hamrats in ändå.
Snabbfakta: Roofman
- Regi: Derek Cianfrance
- Skådespelare: Channing Tatum, Kirsten Dunst, Peter Dinklage, Ben Mendelsohn, Juno Temple, LaKeith Stanfield
- Genre: Crime/drama
- Speltid: 125 minuter
- Premiär: 10 oktober 2025
- Visas på: Bio
- MovieZines betyg: 3/5
