När den stinkande anti-hjälten Toxie (Peter Dinklage) rycker av skägget på en monstercore-musiker och trycker ner det i hans hals är en av de scener i ”Toxic Avenger” där den groteska tonaliteten samspelar perfekt med satiren.
Det är just den råa humorn och blodiga brutaliteten som genomsyrar berättelsen. En säregen stil och spännande mix av genres som bitvis är alldeles briljant, men som helhet är lika ojämnt som en berg- och dalbanatur.
I kontrast till originalet är nyfilmatiseringen betydligt mer påkostad, även om den behållit en del av den trashiga lågbudget-estetiken. Toxie är också nu vuxen, har en styvson (Jacob Trembley) och arbetar på kosttillskott-företaget BTH-Healthstyle som städare/moppare. Till skillnad från Melvin i 80-talsversionen som är en mobbad, ung vuxen.
Ondskan representeras av storbolaget och den övergripande tematiken en väldigt tydlig känga åt alternativmedicin, arbetsvillkor och greenwashing. Filmen är en tydlig samtidskommentar med tyngd lika mycket som ren underhållning.
Peter Dinklage är perfekt i titelrollen
I båda filmerna förvandlas Toxie till den antihjälte han är genom farligt avfall. I den senare förvisso i uppdaterad version med muterade, giftiga egenskaper som skär genom skurkar likt en vass kniv genom smör.
Peter Dinklage är perfekt i rollen som Toxie. Han lyckas förmedla en människa som är timid, men som förvandlad äntligen ges utrymme att explodera. I muterad form är det rörelsekonstnären och skådespelaren Luisa Guerreiro som agerar under masken, men fortsatt Peter Dinklage röst. Övergången är sömnlös och de briljerar tillsammans. Likaså Jacob Trembley som spelar hans son är härligt quirky. Kevin Bacon i ständig bar överkropp som företagsbossen Bob Garbinger med storhetsvansinne är likaså underhållande om än en något mer självklar stereotyp.
Vid sin sida har han också sidekicken och brodern Fritz (Elijah Wood) som visuellt är en nersmutsad kopia av Tim Burtons Penguin i ”Batman – Återkomsten”.
En stor eloge också till kostymdesignerna Bob Ringwood och Mary Vogt (som även skapade dräkter åt just ”Batman – Återkomsten”. Karaktärers kostymer bidrar starkt till satiren och genreparodin. Framför allt bandmedlemmarna och skurkarna i monstercore-gruppen The Killer Nutz scenkläder träffar rätt med en perfekt balans mellan billiga materialval och en blink åt det teatraliska med superhjältefilmer.
Ger hopp om superhjältegenren
Dessvärre lever inte miljöerna upp till samma kvalité. De upplevs vardagliga i kontrast till kostymerna och sänker känslan av att befinna sig i en unik värld.
Den vulgära humorn är också bitvis briljant, men en hel del scener blir körsträckor mellan skämten och de blodiga actionhändelserna. Samhällskritiken integreras på ett sätt som passar genren, men blir ibland övertydlig eller nedlåtande mot publiken.
Bortsett från splatterinslagen påminner berättelsetonaliteten om den i Tim Millers ”Deadpool”, som också har ett tätare och mer strukturerat språk.
Vad ”Toxic Avenger” gör däremot är att ge ett hopp om superhjältegenren och visar hur väl den samspelar med splatterskräckens brutala urkraft.
Snabbfakta: The Toxic Avenger
Regissör: Macon Blair
Skådespelare: Peter Dinklage, Jacob Tremblay, Taylour Paige, Kevin Bacon, Elijah Wood
Genre: Skräckkomedi
Längd: 102 min
Premiär: 29 augusti 2025
Visas på: Bio
MovieZines betyg: 3/5
