Decembers höjdpunkt är snart här – årets julkalender – och det blir ett tidsreseäventyr som hoppar mellan vikingatidens blodiga plundringståg, häxprocessernas irrationella rättegångar, 1800-talets ockulta sällskap och en fridfull nutid. Den gemensamma nämnaren stavas Kråksjö – en småstad någonstans i Sverige vars korta attraktionslista lyder: rådhus, torg, ruin.
I denna slumrande stad bor Moa (Maja Rung) Östskog med sin dotter Vida (Blanca Eliasson) och sonen Clint (Gusten Wickberg). Pappa Pontus (Richard Ulfsäter) är nämligen sedan fem jular tillbaka försvunnen.
Moa arbetar som turistchef och försöker hitta kreativa lösningar för att höja turistnäringen i staden (som i dagsläget är = noll) tillsammans med bland andra kollegan Mårten och den lokala frisören Nettan, som älskar kändisar. Hon slåss också mot grannstaden Överhults turistchef Cindy (Lisette T. Pagler) – en smörig sociala-medier-kvinna – som inte räds att gå över lik för att vinna kampen om framtida, potentiella semesterfirare.
Ett klart lyft för julkalendern i stort
Samtidigt som mamma Moa är upptagen med att marknadsföra Kråksjö (eller Tråksjö, som Cindy kallar den) gör sonen Clint allt för att finna sin försvunna pappa. Pappa Pontus, som på julafton för fem år sedan ”gick ut och köpte tidningen”, men aldrig kom tillbaka. Att han försvann på julafton har gjort Clint avigt inställd till högtiden.
Storasyster Vida och mamma Moa måste därför smyga med allt från det årliga lussekattsbaket till smällkaramellspysslet och julklappsinslagningen. Ett smart och roligt grepp som gör att de normativa julinslagen får nya perspektiv och upplevs mindre slentrianmässiga.
Relativt omgående finner Clint under sina efterforskningar en tidsmaskin som varit inblandad i pappans försvinnande. Kort därpå råkar han av misstag resa tillbaka till Gustav Vasas tid (innan han blev kung) och föra honom tillbaka till sitt pojkrum, där han tvingas muta Gustav med godis för att få honom tyst.
Men Gustav blir samtidigt den som för Clint till tidstjuven Bildsköne Bengtssons (Simon J. Berger) hemliga högkvarter i stadens enda ruin. Ett möte som ska visa sig lyckligt, då han kommer hjälpa Clint i jakten på sin pappa. Simon gör sig riktigt också riktigt bra som en fåordig, smått narcissistisk mästertjuv i ”Dr. Who”-anda. Ett klart lyft för julkalendern i stort.
En mysig Spielberg-ton
”Tidstjvuen” är också ett klassiskt tidsreseäventyr med referenser till både ”Tillbaka till Framtiden”, Clint Eastwood (Östskog), och ”Twilight” med team Jacob. Manuset är fyllt med flörtar åt nördkulturen, vilket är charmigt men har också blivit standard för vår generations manusförfattande.
Äventyrsfokuset och alla tidshopp blir också på bekostnad av karaktärsporträtten. Det gäller framför allt storasyster Vida, som stereotypiskt scrollar på sin mobil och ställer sig frågande till bristen på täckning när hon landat i 1500-talets Kråksjö. Det lyser helt enkelt igenom att det är 50+ män som komponerat detta tonårsporträtt.
Likaså känns spektaklet/ifrågasättandet av häxprocesserna adderat mest för att det är trendigt ämne att lyfta just nu. Nämnas bör också den urlakade tillbaka-till-kärnfamiljen-tropen och bristen på yngre karaktärer, vilket troligen lär göra att den tappar de yngsta tv-tittarna.
Men sina brister till trots har den en mysig Spielberg-ton. Och julstämning – det får man. Premissen att det är tiden, och inte platsen, som förändras är också spännande. Varför någon dock skulle vilja ha en tidsmaskin där man bara kan förflytta sig inom en mils radie, förblir en gåta.
Snabbfakta om ”Tidstjuven”
Skapad av: Calle Åstrand, Daniel Karlsson
Medverkande: Blanca Eliasson, Gusten Wickberg, Simon J Berger.
Genre: Julkalender
Längd: 24 avsnitt
Premiär: 1 december
Visas på: SVT Play och SVT1
Betyg: 4 av 5
Läs också: Nya tv-serier i december: 9 riktigt lovande premiärer innan årets slut
Läs också: Vi listar de 20 bästa julfilmerna (och var de finns att streama 2025)
