Jane Schoenbrun visar återigen varför hen är en av vår tids mest intressanta och egensinniga filmskapare.. Regissörens förra film, ”I Saw the TV Glow”, var en skruvad och kritikerhyllad lätt-rysare som snabbt blev en kultfavorit.
Och jag vågar redan nu påstå att ”Teenage Sex and Death at Camp Miasma” kommer att få ett liknande mottagande, samtidigt som den nog lär vinna över många tidigare skeptiker i skaran vanliga biobesökare.
På ytan är det här en humoristisk slasher om en slasher, om möjligen ännu en slasher. Hannah Einbinder spelar en ung, queer regissör som får i uppdrag att blåsa liv i den döende franchisen ”Camp Miasma” efter år av slappa uppföljare och avsvalnad kultstatus. Hennes plan är att spåra upp den numera enstöriga skådespelerskan (Gillian Anderson) som spelade originalfilmens final girl och övertala henne att återvända.
Vad som börjar som ett reboot-projekt kollapsar snabbt in i något betydligt mer flummigt. Det hela utvecklas till en blodig, psykosexuell besatthet mellan de två kvinnorna som blir lika delar sensuell som dysfunktionell.
Inte bra en slasher
Schoenbrun är uppenbarligen inte intresserad av att göra ännu en slasher som en hyllning till gamla slashers. Istället använder hen genrens konventioner och klassiska troper som sommarläger, kåta ungdomar och mördare för att tala om något helt annat.
”Teenage Sex and Death at Camp Miasma” är en högst personlig film om fandom som identitet, och om att som trans älska skräckfilm även om den historiskt kodat den queera kroppen som något avvikande och hotfullt. Något vi sett i allt från Norman Bates till Buffalo Bill. Men samtidigt handlar detta också om längtan och lust, och om att lära sig njuta av sex i sin egen kropp.
Visuellt är detta en sådan fröjd att ord inte räcker till. Bildspråket är fängslande och stundvis nästan hypnotiskt.
Tillsammans med fotografen Eric Yue bygger regissören en levande neonmardröm där matta målade bakgrunder, nostalgiskt VHS-skimmer och fontäner av klarrött blod ackompanjeras av drömmig trallpop, vilket får varje scen att kännas som ett minne av en film från förr. Skogen, lägret och stugorna, allt är medvetet artificiellt, nästan som en kuliss någon kokat ihop i sitt huvud.
Snyggt och smart
Det är verkligen otroligt snyggt, men också smart. För filmen handlar ju om människor som försöker förstå vilka de är bakom roller och fantasier. Den där drömlika estetiken gör att man aldrig riktigt vet vad som är verkligt och vad som är projicerade känslor och minnen eller klipp ur något obskyrt alster.
Filmen har många detaljer och mycket symbolik som lär kräva flera tittningar för att helt förstås. Det frenetiska tuggandet av gummigodis och slafsandet på dippdoppad KFC-kyckling, nästan som ett förspel, blir en metafor för kvinnornas tomhet och hunger efter närhet.
Överhuvudtaget är det som om de försöker konsumera sig till någon form av emotionell mättnad som aldrig riktigt infinner sig.
Hannah Einbinder är fantastisk som Kris. Hon lyckas vara både trasig, rolig, obekväm och mänsklig samtidigt. Och Gillian Anderson känns perfekt castad som en nästan mytisk figur mitt i allt. Schoenbrun leker med publikens relation till Anderson som ikon från “Arkiv X”, vilket ger filmen ytterligare ett lager av nostalgi.
Personlig och genuin
Jag gillar att filmen aldrig känns cynisk trots att den tar metabegreppet ett steg längre. Många moderna skräckfilmer med en liknande approach har en tendens att gömma sig bakom ironi och självdistans i en strävan efter att vara coola. “Teenage Sex and Death at Camp Miasma” strävar ingenstans, utan är istället bara väldigt personlig och genuin, även om den använder massor av referenser till andra verk.
Det märks att Schoenbrun har något som hen faktiskt vill säga om identitet och begär, utan att någonsin förlora det underhållande, blodiga och ibland riktigt absurda i upplevelsen.
”Teenage Sex and Death at Camp Miasma” är en vacker, rolig och märklig film, mer intresserad av känslor än av logik. När filmen var slut var jag både upprymd och smått euforisk, trots att jag knappt tror att jag fullt ut begrep allt jag just sett.
Den kommer inte att vara allas kopp te, och det är okej. Men för mig är det just den fria tolkningen som gör filmen så fascinerande.
Snabbakta om ”Teenage Sex and Death at Camp Miasma”
Regi: Jane Schoenburg
Medverkande: Gillian Anderson, Hannah Einbinder, Jack Haven
Speltid: 1 timme 52 minuter
Premiär: TBD
Visas på: TBD
MovieZines betyg: 4 av 5
