Med en budget på 80 miljoner dollar och fler filmstjärnor du kan räkna i rollistan så förväntade vi oss mer. Men David O. Russells saliga röra av genrer är som bäst milt underhållande.

RECENSION. Teknikens övertagande av våra liv får vass kritik i den här starka filmatiseringen av Stephen Kings novell. Stort skådespel och intelligent manus lägger grunden till en tänkvärd kvalitetsrysare.

Snygg och gripande men konventionellt gjord i gammal studiofilmsanda. “Till” är den verklighetsbaserade berättelsen om mordet på 14-årige Emmett Till i Mississippi år 1955 som skakade världen. Danielle Deadwylers Oscarsvärdiga porträttering av pojkens mamma Mamie dröjer sig kvar långt efter biobesöket.

RECENSION. Serieversionen av Felix Herngren och Fredrik Lindströms 90-talsrulle är liksom originalet ofta träffsäkert kul och tänkvärd kring svårigheter att bli vuxen även om inte alla sidointriger och karaktärer fungerar lika bra.

En intensiv serie satt i restaurangmiljö där vi får följa kampen mellan det nya och det gamla, en stad i förändring, men framför allt om att bearbeta sorg och saknad. Fina rollprestationer och ultra-realistiska miljöer i en “fluga-på-väggen“-filmatisering som sakta men säkert drar in en i handlingen. Rekommenderas varmt!

True crime-miniserie om seriemörderskan Pam Hupp, spelad av en oigenkännlig Renée Zellweger. Mörk, skruvad och mycket underhållande trots den konventionella förpackningen.

Halloweenklassikern har fått en uppföljare 30 år senare och den lyckas med stordådet att vara väntan värd. Rolig, charmerande och med en enorm kärlek till föregångaren.

Liam Neeson tar huvudrollen som den klassiske romanfiguren Philip Marlowe. Gunnar Rehlin saknar spänningen i denna moderna film noir, som premiärvisades på filmfestivalen i Zürich.

RECENSION. Man ska inte klaga på snygg, välspelad och effektiv original-skräck. Då gör det inte så mycket att en del av upplägget är tjuvlånat från andra filmer.

RECENSION. Den legendariske filmskaparen Costa Gavras son Romain tar oss med till ett Paris där kravaller härjar i den starka filmen ”Athena”. Det är konstfilm på gatunivå som skakar om och väcker tankar om samhället.

Ryan Murphy har skapat ännu en hårresande och extremt obehaglig serie, den här gången om seriemördaren och kannibalen Jeffrey Dahmer. Historien är otäck och på riktigt rent vedervärdig, men ändå grymt fascinerande. Även om väl mycket utrymme stundvis ges till offrens lidande, får vi ändå lära känna dem, och på ett nytt sätt ta del av deras perspektiv. Något som jag varmt välkomnar.

Sidney Poitier var en av de viktigaste och bästa skådespelarna filmhistorien någonsin har haft. Han var också en människa, komplett med brister och misstag. Dokumentären ”Sidney” är dock inte särskilt intresserad av att porträttera Poitiers mer komplexa sidor, utan föredrar att visa honom som något mer än mänsklig.

Netflixfilmen ”Blonde” tar sig generöst med tid för att berätta historien om Marilyn Monroe, men vältrar sig på tok för mycket i hur en vilsen, skör kvinna blir utnyttjad och misshandlad.

RECENSION. En pojke är försvunnen och hans far letar desperat efter honom i regissören Christian Carions starka thriller. James McAvoy imponerar utan manus att följa i huvudrollen.

RECENSION. Alex Schulmans familjetrauman vädras i det offentliga, när Bill Skarsgård och Gustav Lindh konkurrerar om samma dam i en melodramatisk 1930-talsskildring. Tidsepoken är snyggt fångad men tidshoppen förstör lite av magin.

Vissa män gör vad som helst för att dela en bärs med sina barndomsvänner. Chickie Donohue är det levande beviset – här kommer filmen om hur en man från New York drog iväg till Vietnamkriget med lasten full av öl. En fascinerande sann historia om världens kanske mest idiotiska AW.

Agatha Christie, se upp! Nu är det plats på scen för en riktig meta-deckare. Lite huvudbry ger den stundtals röriga historien, men lekfullheten finns där när Saoirse Ronan och Sam Rockwell löser mordgåtor.