I USA skrämmer man ibland olydiga barn med sagor om monster i garderoben, eller spöken under sängen, som inte sällan får gå under namnet ”boogeyman”.

Det känns lite nu som om varannan ny svensk film är gjord av en debuterande kvinnlig regissör, som skrivit manus själv och äntligen får chansen att göra den gulliga komedi hon alltid drömt om. Och flera har potential, vilket är tur för någon etablerad filmskapare av det kvinnliga könet saknar vi här i Sverige.

Stephen Chows senaste är filmen där ET möter Pokémon. En avkomma som inte är fullt så hemsk som man kan tro men likväl något av ett fördärvande av den egensinnige regissörens koncept.

Segt. Tråkigt. Stelt. Inte mycket blir rätt när Frankrike för en andra gång porträtterar en nationalhjälte på film. Värdelöst? Nja. Värdefullt? Knappast. Någon Oscar bli det i alla fall inget snack om.

”Bringing down the house” är inget annat än en helt vanligt amerikansk komedi som på vissa sätt ändå skiljer sig från andra komedier. Den här filmen verkar inte vara gjord för att underhålla utan för att skapa så många pinsamma situationer som möjligt för biopubliken.

Även om de religiösa övertonerna får ge vika för dramatiska krigsscener och väntan efter kärlek, går det inte att komma undan faktumet att den avslutande delen av ”Arn” är underhållande.