Sommarens första blockbuster är en njutbar Marvel-film som lyfts av sköna Robert Downey Jr. Men den utlovade nördgasmen uteblir, såvida du inte är Chalmerist med en knepig böjelse för blueprints och elektroder.

Chan Wook-Park byter blad och lämnar hämndens mekanismer för att berätta om en annorlunda kärlek innanför dårhusets kala väggar. Våra bortskämda ögon känner igen det extravaganta omslaget som bara kan komma från Mr. Vengeance, men innehållet bjuder tvärr inte på mer än lättsam förströelse.

Ta de lysande tvångsneurotiska inslagen signerade Jack Nicholson i ”As Good As it Gets” och de svindlande affärerna från ”Ocean’s Eleven” så har du fått en rätt bra idé om vad ”Matchstick Men” handlar om, men som så många andra filmer nuförtiden levereras också den här med en liten twist, en fjortonårig sådan.

Q och hans leksaker är borta, några laserstrålar syns inte till och du kan sluta hoppas på att få återse hans raketskjutande, osynliga Aston Martin. Bond struntar i om hans martini serveras skakad eller rörd, och när han får stryk, då märks det att det gör ont.

En så kallad prequel är alltid svårt att göra på rätt sätt eftersom filmen har svårt att stå på egna ben. Den innebär djup och förståelse till vad som har hänt, men som en egen film för en ny publik brukar det bli magplask.

Ända sedan trailern till ”The Butterfly Effect” kom visste jag att det här skulle bli en intressant film. Ashton Kutcher och Amy Smart– två mediokra komediskådisar, i en psykologisk thriller? Det var man ju bara tvungen att se med egna ögon.

”Ben X” är en visuellt intressant och tematiskt viktig historia som har vunnit flera utmärkelser på diverse filmfestivaler. Inspirerad av verkliga händelser visar den hur långt man kan tvingas att gå när systemet sviker.