Gänget bakom ”Ice Age”-filmerna har flyttat till varmare bredgrader med ”Rio”, men sabbar för sig själva med dussinskämt och ospännande karaktärer. Huvudkaraktären Blu må vara den sista i sitt slag men själva filmkonceptet är långt ifrån fridlyst.

”Charlie St. Cloud” har ambitionen att vara en lite ovanlig och överraskande film, men tyvärr går vändningen att räkna ut långt i förväg och resten är formligen inbakat i smör. Det känns mest som om Zac Efron valt en roll som flirtar med hans gamla fans från Highschool Musical-tiden.

Krigsfilmer kommer och går men actionbaserade sådana med tonåringar i huvudrollerna och påhittade strider som bakgrund är något nytt. Dessvärre är det långt ifrån en fullträff även om det är ambitiöst och välgjort.

Takeshi Kitano levererar en högintressant inblick i den japanska maffians strukturer. Men det som inledningsvis engagerar blir snart för komplicerat och våldsamt för filmens bästa. Det blir helt enkelt för många svek, pakter och avhuggna fingrar.

William Wylers klassiker kräver stor duk, fett ljud och gott om tid. Men kan du uppfylla dessa kriterium har du en av historiens maffigaste filmupplevelser framför dig. Och Charlton Heston är fortfarande hur cool som helst i titelrollen.

Stilistisk porr som för tankarna till rockvideo eller tv-spel. Men med allt krut där hamnar storyn på efterkälken och det blir bitvis tradiga upprepningar.

En steroidpumpad julfilm fast till påsk, standardiserade skämt och karaktärer, ett fniss här, åtta gäspningar där? Både datoranimerat och live action, säger du? Det bästa av två världar? Jaså, inte det? Önskar du istället att påsken redan var över? Aj då.

Med ”The Black Power Mixtape 1967-1975” ger Göran Hugo Olsson oss en verklig berättelse, som utspelade sig långt borta från Sverige, men som kom nära ändå. Kombinationen av arkivmaterial, musik och intervjuer ger en stark effekt, som får revolutionsandan att väckas samtidigt som vi inte blir skrivna på näsan.

Dagens nyhet: idag kan romantiska komedier från Hollywood ha en hjältinna som är sexuellt aktiv och en hjälte som är romantisk och längtar efter förhållande. ”No Strings Attached” har allt självförtroende i världen men är naivt omedveten om att historien gjorts i flera, både bättre och sämre, filmer.

Ibland är man före sin tid och ibland är man smart nog att dra nytta av andras tankar om framtiden. Charlie Chaplin gjorde både dessa bedrifter i sin klassiker som i dag kanske framstår som simpel, men vars budskap fortfarande fungerar alldeles utmärkt.

Animerade räddningsbåten Elias och hans vänners äventyr fortsätter och denna gång handlar det om en skattjakt på havets botten. Och visst är det charmigt och småspännande men tempot haltar och könsbestämda hus och båtar (med läppstift!) ger ett bisarrt intryck, trots imponerande grafik.

En smått unik film om invandrarfientlighet, osäkerheten för flyktingar och hur dess påverkan driver oskyldiga barn till drastiska handlingar. Skådespelare, både unga och gamla, är på pricken och scenerna mellan barnen känns genuina och varma men fokusen är otydlig och upplösningen svårsmält.

Det tar tid innan alla bitarna faller på plats, men när det väl sker är belöningen så mycket större. ”Never Let Me Go” har oväntat djup och berör både intressanta och gripande ämnen som får en att fundera långt efter att eftertexterna slutat rulla.

För de som inte kan få nog av tonåriga superhjältar och allt vad dem innebär kan säkert få ut något av det här spektaklet. För oss andra är det lite för fånigt, pubertalt och rörigt.

Trodde jag missat något när jag skulle se Mickey Rourke som ung och lovande i denna film från 1987, det visade sig att ”Barfly” är ungefär lika underhållande som att stå utanför systemet och supa in atmosfären.

I Sverige hypas den kanske som Gustaf Skarsgårds Hollywood-debut men Peter Weirs första film på sju år har mer ett erbjuda. Ett starkt, välspelat och spännande krigsdrama som dock innehåller en dramatisk dödsscen för mycket.

Vi kan, inledningsvis, säga så här mycket, att om du ogillar övervåld och snabba bilar, då kommer du inte gilla ”Death Race 2”.