Är detta världens mest otäcka film? Svaret kan, 16 år efter sin premiär, fortfarande vara ja. David Finchers mardrömsthriller om en mördare som arbetar efter de sju dödssynderna innehåller några av de mest brutala och iskalla mord som bevittnas på film. Och John Doe knäcker Jigsaw vilken dag som helst.

Otrohetsdramer har en tendens att röra sig i såpaland men den här trovärdiga, norska filmen lyckas skapa sympatiska karaktärer och situationer befriade från frustrerande melodramatik. Dessvärre känns historien om den uttråkade, desperate hemmafru redan gjord och kardemummasumman blir en ganska vag moralkaka.

Cannes 2011 – Det är lätt att förstå vad som lockar Hollywood-stjärnor till att medverka i Lars von Triers filmer. För de sticker utan tvekan ut med sin personliga stil och karaktärerna är svåra och djupodlade. Att det är extremt smal och svårsmält film som passar långt ifrån alla är en annan femma men imponerad blir man.

Cannes 2011 – Förväntningarna på Terrence Malicks storfilm om att växa upp på 50-talet är höga men infrias tyvärr inte. Det är ambitiöst med pampig musik, vackra naturbilder, imponerande datoranimerade effekter, välvalda skådespelare och intensiv klippning men det är för långt, för pretentiöst – och för tråkigt.

Förväntningarna på Terrence Malicks storfilm om att växa upp på 50-talet är höga men infrias tyvärr inte. Det är ambitiöst med pampig musik, vackra naturbilder, imponerande datoranimerade effekter, välvalda skådespelare och intensiv klippning men det är för långt, för pretentiöst – och för tråkigt.

Tribeca 2011 – Ibland fungerar inte översättning av humor så bra mellan olika kulturer. Kinesiska ”Let the Bullets Fly” bevisar motsatsen och levererar något av det dråpligaste och mest befriande jag sett på länge.

Cannes 2011 – Galna stunts, svärdstrider, kärleksgnabb, pampigt soundtrack, datoranimerade specialeffekter och lite humor på det. Det är samma gamla visa med Jack Sparrow och hans piratvänner, med minus och plus lite folk. Hardcorefansen lär jubla men andra gör bäst i att se om ettan eller annat valfritt matinéäventyr då den här oinspirerade uppföljaren har lite eller inget att erbjuda.

Tribeca 2011 – Fantastiska fightscener, storslagna miljöer och en lagom intrikat story gör ”Detective Dee and the Mystery of the Phantom Flame” värd en titt även för mindre Asien-vana biobesökare.

Tribeca 2011 – Att göra en film som handlar om ett dygn då ett gift par befinner sig på olika orter och utsätts för frestelser låter sådär på idéstadiet, men med ett utformande i toppklass kunde det nog ros iland. Tyvärr fortsätter bristerna att dyka upp i ”Last Night”.

Till premissen påminner ”Vackra lögner” vagt om den svenska praktfloppen ”Att göra en pudel”, men fullt så illa blir det inte här. Inte heller blir det, trots en kämpande Audrey Tautou, särskilt näpet eller egensinnigt – utan mest bara stereotypt, konstruerat och larvigt.

Detta är inte Russell Brands finaste stund, och tur är väl det. ”Arthur” rekommenderas endast för hans hardcore-fans, eller åt människor som är lite nyfikna på det här konceptet med ”romantisk komedi i standardutförande” och gärna vill ta reda på hur en sådan kan se ut i praktiken.

Teamet bakom ”Saw”-filmerna är tillbaka och testar denna gång lyckan med hemsökta hus, en kanske inte direkt dagfärsk genre. Men trots uppenbar inspiration – och delvis plankning – av diverse skräckklassiker så hittar James Wan som i tidigare filmer sin egen, lite morbida stil och lyckas med filmens syfte – att skrämmas.

”Life as We Know It” försöker stå på två ben samtidigt. Som en romcom utan humor eller ett drama utan djup blir det varken det ena eller det andra.

Tuffa bilar, galna jakter i 200 kilometer i timmen och en numer klassisk filmmustasch. ”Nu blåser vi snuten” är en syndigt underhållande cocktail som fortfarande gör dig full av beundran.

Tribeca 2011 – Starka insatser från hyllade men aningen mindre namnkunniga skådespelare är det som fångar uppmärksamheten i ”Black Butterflies”, en film som handlar om sydafrikanska poeten Ingrid Jonkers liv. Det är bitvis svårt att ställa sig bakom Ingrids irrationella beteende, men känner med henne – gör man hela vägen.

Tribeca 2011 – ”Angels Crest” är en väldigt stark historia med bra skådespeleri från både veteraner och mer okända. Den förlorar dock lite på att ”omgjord från bok”-känslan infinner sig när många karaktärer introduceras utan att utvecklas tillräckligt och ibland saknas även förklaring till varför de fått en plats i just den här berättelsen.

Tribeca 2011 – Du behöver inte veta mycket om Carol Channing för att njuta av den här dokumentären. Kvinnan med den enorma munnen och lika stora mängden humor och energi kommer att förföra dig inom några sekunder. Sedan vill man bara ha mer.