#SFF11 – ”Underwater Love” är ett utmärkt exempel på asiatisk film i sitt esse, denna japanska sex-musikal-komedi som hämtar inspiration från klassiska legender och använder dessa för att göra något annorlunda, något nytt, något oförutsägbart, något som pressar på gränserna.

#SFF11 – Trots att jag inte närt någon djupare relation till Beatles har jag uppskattat deras musik, bra pop är bra pop och gruppens influens på musiken går inte att bortse från. Just George Harrison har genom åren krypit fram som min favorit av medlemmarna, men min inblick i hans historia har hållits hyfsat ytlig. Med sin senaste musikdokumentär råder den relativt välkände regissören Martin Scorsese rejält med bot på det.

#SFF11 – I Libanons officiella Oscarsbidrag ”Vad gör vi nu?” samsas buskiskomedi med musikalnummer och ond bråd död. Budskapet om jämlikhet och religiös tolerans hamras in med lika delar humor och allvar, och även om Åssa-Nissefaktorn stundtals är närvarande finns här en uppriktighet som känns fräsch och angelägen.

#SFF11 – Hämnddramer på film är ofta saftigt våldsamma och brutalt tillfredställande men i lågmälda ”Another Silence” ligger fokus på sökandet, frustrationen och en oväntad kulturkrock.

Skildringar av yrkesmördare på film har av någon anledning alltid fascinerat mig. Människor som försöker kombinera en hemlig sida av sig själva med den sida som samhället kan acceptera är ett intressant tema att jobba med, både psykologiskt och rent narrativt. Den skickliga franska regissören Luc Besson har bidragit med en hel del i denna underkategori.

#SFF11 – Jag känner att en film alltid i största möjliga mån ska bedömas utifrån egna meriter, på egna ben, men det kan bli knepigt när man inte är närmare bekant med ett lands filmindustri i övrigt. Som Israel, och den här historien om en antiterroristgrupp och dess sammandrabbning med unga aktivister som planerar terrordåd.

#SFF11 – Takashi Shimizu, regissören bakom både de japanska och amerikanska ”The Grudge”-filmerna, ger sig på genren igen men har ersatt spökbarn och långhåriga kvinnor med – en kanin!

#SFF11 – I det karga Alaska begås ett brott ute på isen och vänskap sätts på prov. Den bländvita miljön, frusna atmosfären och lokala skådespelarna lyfter tillsammans detta drama över genomsnittet.

#SFF11 – Ojämna Joel Schumacher fortsätter att vara ojämn med ”Trespass”, en thriller som å ena sidan är spänning på nagelbitarnivå men å andra sidan faller på desperata försök att vara smart, generande repliker och icke-engagerande karaktärer.

#SFF11 – Skräckantologier har gått från klämkäckt äckelroliga till mer pretentiöst dystra på senare tid. ”Little Deaths” är så långt ifrån ”Creepshow” och ”Tales from the Crypt” man kan komma med sin grådaskiga, brittiska arbetarklasskildring och diskbänksrealism.

#SFF11 – Gandu är en arg indisk tonåring som mest tänker på sex, droger och sin framtida karriär som rapartist. Vi får följa hans desperata vardag i Kolkata med den Bruce Lee-dyrkande kompisen Ricksha.

#SFF11 – 100 minuter passerar rysligt fort när man har roligt. ”The Raid” är, trots sina många brister, en underhållande och vansinnigt brutal actionfilm som tar genren till en ny nivå.

#SFF11 – I skuggan av svenska kärlekshistorien ”Kyss mig” kommer ett smått revolutionerande drama om två iranska tonårsflickor som förälskar sig och inser att de har alla odds emot sig. Det är starkt, vågat och gripande med fenomenalt spel respektive regi av tre spännande debutanter.

#SFF11 – ”Salt” är en westernpastich med fin och rolig inledning, men vars handling sedan tar en ny och obegriplig vändning och till slut rinner ut i ökensanden.

#SFF11 – Det enda Laura vill är att vinna en skönhetstävling, det ska bli hennes biljett till kändisskap och rikedom. Hon dras istället in i droghandelns våldsamma värld och blir en bricka i ett livsfarligt spel med till synes få utvägar. Ett ytterst välgjort actiondrama.

#SFF11 – Pojke möter pojke som varit flicka, i ”Romeos” – tysk feelgoodfilm som utmanar våra fördomar samtidigt som den har allt man önskar av en härlig och ärlig ungdomsskildring.

#SFF11 – Frihetskämpen Aung San Suu Kyis livsöde utgör ett omistligt stycke politisk historia som angår samtliga människor. Som film betraktad har ”The Lady” en betydligt lägre angelägenhetsgrad, klumpigt berättad som den är. Det är synd också för dem som väntar på Luc Bessons återkomst som regissör.