GIFF 2014 – Juliette Binoche tar täten och är fisken på kroken i ett drama om valet mellan föräldraskap och karriärvägen med kort brännvidd. Men trots ett par omskakande och gripande scener blir det tyvärr aldrig genomklokt.

Mästerregissören Stanley Kubricks näst sista film lade an siktet på Vietnamkriget och målade upp det som ett helvete som korrumperar dess stackars soldater. Filmens första del på träningslägret är tveklöst den starkare men filmen som helhet är ett välgjort och välspelat hantverk med en påtagligt obehaglig atmosfär.

GIFF 2014 – Dokumentär om teaterns mästare och den enda svenska regissören som nominerats till nio Oscarstatyetter. I ”Trespassing Bergman” får branschfolket kliva in i huset som Bergman levde i till sin död bland raukarna på Fårö och möta cineasten som sägs ha plöjt igenom tre filmer per dag. En varm porträttskrivning blir dock lidande när restprodukter återförs.

GIFF 2014 – Svensk independentfilm växer inte på träd. Andreas Öhman stack dock iväg till New York och spelade tillsammans med TV-serieförfattaren Per Gavatin och ett nedbantat team in vad som kom att bli ”Remake”. Det visade sig vara ett lyckat samarbete som resulterat i ett annorlunda triangeldrama.

GIFF 2014 – ”Pionjär” börjar på topp för att sedan ständigt dala nedåt. Regissören Erik Skjoldbjaerg kunde ha gjort en storslagen nordisk konspirationsthriller, istället utvecklas den mer till en medioker amerikansk dito. Efter en lång dipp i mitten tappar jag intresse för handlingen, det kan sen inga b-filmsexplosioner i världen ändra på.

GIFF 2014 – Snippa, vulva, kissimurra. I det liberala Tyskland ger sig en 18-åring ut på en inte så sanitär kroppslig resa. Det här är något i en klass helt för sig. Men är det bra? Jag känner mig kluven.

GIFF 2014 – ”Short Term 12” är ett starkt indiedrama om de som får armbåga sig fram i livet. Många gånger är den besvärlig att ta sig igenom på grund av intensiva, lavinartade känslor men ibland stagnerar den vilket följaktligen ger avtryck på betyget.

GIFF 2014 – Kanadensaren Jason Reitman har regisserat komedierna ”Up in the Air”, ”Young Adult” och ”Juno” men överraskar nu med en klassisk Hollywood-melodram som låter Stockholmssyndromet stå i centrum. ”Labor Day” är inte lika nykter som föregångarna men når ändå upp till en hög skala på termometern.

GIFF 2014 – Det tog sin lilla stund för den kraftigt försenade filmatiseringen av Håkan Nessers populära roman från 2002 att nå bioduken. Nesser-fans kommer gilla att få återbesöka Mauritz och Elonsson i 60-talets Kumla med ljuv tonårsromantik till tonerna av Bob Dylan. Den fina kärlekshistorien berör men adaptionen känns stundtals klumpig i det bantade filmformatet vilket bidrar till att filmen aldrig riktigt lyfter.

GIFF 2014 – Vid 80-års ålder och med ”Rosemary’s Baby”, ”China Town” och ”Pianisten” i bagaget behöver stjärnregissören Roman Polanski ingen närmare introduktion. I det senaste påhittet bjuds vi på förhäxande dramatik.

GIFF 2014 – Både huvudrollsinnehavaren Amrita Acharia och regidebuterande Iram Haq lyfter detta tunga drama om en singelmamma som slits mellan familjen och en desperat jakt på kärlek. Tyvärr så lägger filmen mycket fokus på en svårköpt kärlekshistoria och Ola Rapace kämpar med en klyschig douchebag till karaktär.

GIFF 2014 – Danmark skakas av en politisk kris när regeringen kringår folkets opinion i en känslig oljefråga, en person tar saken i egna händer med kikarsiktet inställt på den politiska toppen. ”Skytten” är en lättsmält nordisk nagelbitare med grönt samvete som underhåller för stunden utan att vara en fullträff.

GIFF 2014 – ”Starred Up” ser på pappret inte ut som mycket att hänga i grannen men ta mitt råd och se den för allt i världen. David MacKenzie har gjort en upprörande bra film, en slags korsning mellan ”At Night I Fly” och ”En profet” – ett tufft och våldsamt relationsdrama som utspelar sig i fängelsemiljö.

GIFF 2014 – Asmysigt om volleybolltanter som närmar sig 100-strecket och sprudlar av kämparanda och glöd. När bjöd du med mormor eller farmor på bio senast? Passa på nu och se det härligaste och mest livsbejakande på filmfronten sedan ”En oväntad vänskap”.

”Man tänker sitt”-regissören Henrik Hellström är tillbaka med en stillsam resa genom en åldrad kvinnas sinnen och minnen. Visst är det hisnande vackert och stramt stiliserat om den flyktiga kärlekens natur i designkatalogs-miljöer men nog hade vi behövt komma närmare hjärtat för att få ut något mer än den flyktiga fägringen.

Überklassisk prinsessaga med aningen för poppiga musikalnummer. ”Frost” bjuder ändock på fin vinterunderhållning med vackra animationer och en välkommen omfokusering till att handla mer om systerlig kärlek än den uttröttade par-diton.

Det är storslaget när George Cukor regisserar Greta Garbo och en väldigt ung Robert Taylor i ”Kameliadamen”. Känslorna stormar och kjoltygen fladdrar i denna grandiosa romans som utspelar sig i Paris under 1800-talets mitt. Och det är just Garbos närvaro och Taylors känslosvall som lyfter filmen till den tidlösa klassiker som den är.