“Det var innan folk i allmänhet fick barn, karriär, satt på psyket eller dog.” Ragnhild Ekners debutfilm tar oss tillbaka till de tidiga 20-åren och en tid vi knappt märkt har passerat. Men gryniga tv-bilder på George W. Bush, 9/11, Ricki Lake och tsunami-katastrofen minner om avståndet till det tidiga 00-talet. En nystart för vissa, en slutstation för andra.

”Naked” är roligare, anständigare och mer välspelad än sitt svenska kultoriginal – men det är ingen vidare bedrift.

En stark, skicklig och viktig film om politisk kamp, musik, kändisskap, ångest och kärlek, som utspelar sig i en tid där främlingsfientlighet tagit sig in i riksdagen. Ett komplext porträtt av en ikon, en trevande romans, politisk kamp, ångest och kändisskap. ”Väck mig när ni vaknat” har allt.

Regissören Michael Winterbottom gör en tredje (och sista?) bilresa med brittiska komikerna Steve Coogan och Rob Brydon. Härliga miljöer och matbilder samt roande partier – men vi har sett det mesta förut. Och slutet är en katastrof.

Tjejgäng skriker ikapp i spökhus där en mystisk docka inte lämnar någon ifred. Svenske regissören David F. Sandberg levererar en välbekant skräckis, som berättar om hur porslinsdockan Annabelle blev besatt av en demon.

Jag hade förberett mig på att det skulle vara dåligt, men ingenting kunde förbereda mig på hur själsdödande usel och lat den här filmen är. Ta bara med barnen på ”The Emoji Movie” om de behöver bestraffas.

Catherine möter Catherine i det franska dramat ”Barnmorskan” om livet med eller utan barn, om tomrummen och hur vi fyller dem. Och vilket tomrum du än må bära på så lär det, åtminstone för ett par timmar tillfälligt fyllas av njutningen i att luta sig tillbaka och se två av Frankrikes största skådespelerskor stångas mot varandra på vita duken.

Agatha Christies världsberömda bok får senare i år en modern filmatisering med en imponerande rollista. Men redan 1974 kom Christies värld till liv på vita duken, i en stjärnspäckad ensemble-deckare signerad mästerliga Sidney Lumet. Trots en ytterst skicklig regissör, tunga skådisnamn och lovande källmaterial når 1974 års ”Mordet på Orientexpressen” inte ända upp till toppen av filmberget. Det är likförbannat en underhållande och väldigt välspelad film, som saknar det där lilla extra.

Formel 1-föraren Ronnie Petersons liv och karriär skildras i en dokumentär som känns ungefär lika anspråkslös som (framställningen av) huvudpersonen själv. Det är lågmält berättad svensk motorsportshistoria som har ett självklart existensberättigande – utan att riktigt lyfta från asfalten.

Vid bord 19 samlas de udda bröllopsgästerna ingen egentligen velat ha där. Att se ”Table 19” är ungefär lika underhållande som att själv sitta med okända människor vid ett bortglömt bord bredvid toaletterna – men utan tårta.

Stephen Kings bokserie om det mörka tornet som väktare av det goda i världen, har blivit till en genreöverskridande film som friskt blandar western med sci-fi och kryddar på med lite Tolkien och en del Harry Potter.

Omar Sy från ”En oväntad vänskap” gör sitt bästa för att rädda ett slarvigt konstruerat familjedrama som sannolikt inte hade gått på export om det inte vore för just framgångssagan med ovan nämnda film.

Den legendariska racerbilen Blixten McQueen är tillbaka i charmiga ”Bilar 3”. Högteknologiska nykomlingar dyker upp och vinner inte McQueen nästa lopp måste han gå i pension.

En Oscarsvinnande Anne Hathaway, en tidigare Oscarsnominerad regissör och ett manus som är minst sagt udda får ”Colossal” att framstå som den perfekta kritikerfavoriten. Men vidare grandiost blir det inte när Godzilla får konkurrens av spanjoren Nacho Vigalondos monster.

I en harmlös Hampstead-historia om kärlek på ålderns höst fäktas Diane Keaton och Brendan Gleeson med ett trubbigt manus som, med ett mindre fördummande tilltal och en antydan till friktion eller tuggmotstånd möjligen hade kunnat passera som “en charmig bagatell”.