Grottmannen Dug utmanar det invarderande bronsåldesfolket på en fotbollsmatch för att vinna tillbaka sin dal. Problemet är bara att grottmänniskorna aldrig spelat fotboll innan. Men hur svårt kan det vara att lära sig det omgiven av vulkaner och monster som vill äta dem?

För tio år sedan skrämde tre psykopater i läskiga masker slag på både Liv Tyler och publiken i ”The Strangers”. Nu är trion tillbaka och hotar en familj i husvagn och det är läskigt även denna gång – trots frustrerande korkat karaktärsbeteende.

Dragomir Mrsic tar i med hårdhandskarna i det tunga och mörka snutdramat ”Alex”. Det är våldsamt, brutalt och stundom ganska spännande. Vi har dock sett detta förut, igen och igen och igen.

Jaha, ännu ett populärt tv-spel blev till en medioker film. Vem är förvånad? En vältränad Alicia Vikander håller fanan högt som Lara Croft på sitt första äventyr, men får kämpa med ett papperstunt manus som saknar all form av spänning.

Poliskorruption, rasism, politik, sorg och saknad. ”Seven Seconds” har helt klart många strängar på sin lyra, men som den spelar på dem! Det är hela tiden spännande, engagerande, berörande och så förbannat välspelat. Detta är onekligen en av årets riktigt stora överraskningar!

Vad händer när två privilegierade tonårstjejer med för mycket pengar och för få moraliska spärrar börjar utmana varandras gränser? Det skapar bra underlag för en thriller, vilket förstagångsregissören Cory Finley lyckats fint med.

Kulturkrock, förbjuden kärlek och rivaliserande beväpnade styrkor i all ära. Om man gör film på temat ”Amerikansk gringo accepteras långsamt av sträng japansk hederskultur” är det naturligtvis inte ett gott betyg att bli frånsprungen av femton år gamla ”Den siste samurajen” med Tom Cruise. Men så är dessvärre fallet här.

Den grekiska myten om den tragiska hjälten Ikaros, vars av vax tillverkade vingar smälter när han flyger för nära solen, är en berättelse om hybris. Det är en hoppfull liknelse för Oscarsvinnande dokumentären med samma namn, för den antyder att idrottare som tar till våghalsiga och fuskande metoder för att nå ära kommer att straffas för sitt högmod.

”Jeune femme” är en imponerande regidebut av fransyskan Léonor Serraille. Hon berättar här tillsammans med sin mestadels kvinnliga entourage en personlig, engagerande och lättrelaterad historia om en ung kvinna och hennes frigörelse. Det är otroligt välspelat och berörande, och däremellan väldigt underhållande.

Fenomenal fransk komedi av regissörerna Olivier Nakache och Éric Toledano, som är männen bakom succén ”En oväntad vänskap” från 2011. Den här filmen är kanske inte riktigt lika hysteriskt härlig som den förra, men nog blir man på ett väldigt gott humör och sugen på lite Le baguette (brödet alltså!) till kaffet.

Verklighetsbaserat drama som bombar sin lovande premiss i småbitar. Kanske är det därför som Chris Hemsworth ser så bister ut hela tiden – man kan dock inte helt utesluta att han har fått en regianvisning.

Alex Garlands (”Ex Machina”) nya science fiction-epos, löst baserad på Jeff VanderMeers bok med samma namn, för tankarna till genrens finaste klassiker, men samtidigt banar den helt ny väg både visuellt och narrativt.

”Tårtgeneralen” av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson är en riktigt härlig och kärleksfull film som känns länge efteråt. Den är kanske rent tekniskt inte särskilt anmärkningsvärd, men har å andra sidan så mycket mer hjärta och värme att den berör mer än mången annan, potentiellt ”bättre” film.

Den 17 november förra året lämnade en av våra mest älskade artister jordelivet blott 59 år gammal. I Julia Stanislawskas dokumentärfilm ”Rikard” får vi följa honom under hans sista år.

Tiden rusar iväg när man tittar på ”Timeless”. Aldrig har en serie lyckats vara så klyschig, förutsägbar och stundtals larvig, samtidigt som den är fullkomligt fängslande.

En ny gruppchef rör om i grytan hos det tajta kriminalgänget. Nykomlingen Alex Beijer blir filmens behållning, medan månadens mordfall är en stor gäspning. Det stora mysteriet är dock varför Peter Haber fortfarande är kvar.

Jennifer Lawrence har det kämpigt som spion i ett Moskva där alla talar engelska med rysk brytning. Varken hon eller de utstuderade våldssekvenserna lyckas dölja det faktum att ”Red Sparrow” är för statisk, både vad gäller handling och karaktärsutveckling.