Ett händelserikt jobb ger naturligtvis en minst lika händelserik tv-serie. SVT:s ”Tunna blå linjen” tar oss till vardagen hos Malmöpoliser, och gör det på berörande och trovärdigt sätt som gärna öppnar upp för diskussion.

Har Mikael Håfström blivit en svensk Michael Bay? Kanske inte, men Netflix-filmen ”Outside the Wire” bjuder iallafall på en rejäl dos av exploderande bomber.

True crime-vågen har hängt med ett tag, men intresset visar inga tecken på att mattas av. Det senaste tillskottet från Netflix fokuserar på hur man efter en sommar av skräck i hela Los Angeles äntligen lyckades ta fast seriemördaren Richard Ramirez – mer känd som Night Stalker.

”Come Away” har egentligen gott om potential med spännande premiss och begåvade skådespelare. Men försöket att kombinera klassiska sagor med deppiga vuxenproblem lyckas tyvärr inte trots goda ambitioner.

Titeln vill okynneskittla publiken men en skandal känns väldigt avlägsen i denna lätt glorifierande dokumentär. Med hjälp av underhållande vittnesmål av hans modeller målas en öm bild fram av charmören Helmut Newton, som uppskattade starka vackra kvinnor men avskydde konstnärlig pretention.

Victor Sjöströms skildring av en man som hamnar öga mot öga med döden var för sin tid banbrytande i sitt utförande, och än idag råder det ingen större tvekan om varför “Körkarlen” fick det betydelsefulla mottagande och eftermäle som den fick.

Berlin är i spillror efter andra världskriget sommaren 1946 och en amerikansk polis anländer för att jaga såväl kriminella som sin egen bror. Måns Mårlind och Björn Steins thrillerserie är spännande och sevärd – men där de tyska skådespelarna levererar så haltar både manuset och Taylor Kitsch insats.

Dödstrist och oinspirerat. 2021 års ”Beck – Döden i Samarra” har grunden till ett politiskt känsligt fall, men slarvar bort allt. Tjafs och banala konflikter tar över i den tröttaste Beckfilmen på åratal.

En stundtals svårtittad film om hur unga, oskyddade tjejer navigerar i de strikta abortlagarnas USA. Sidney Flanigan och Talia Ryder är fenomenala i huvudrollerna, och regissören/manusförfattaren Eliza Hittman har skapat ett berättartekniskt mästerverk!

Umberto Ecos bästsäljande roman från 1980 har filmatiserats i tv-serieformat. Resultatet är bokförlagan troget, på gott och ont. Det är smart och snyggt, men inte helt lätt att hänga med bland de många karaktärerna.

Ragnar Vanheden och DynamitHarry ger sig ut på ett sista äventyr i ”Jönssonligan spelar högt”, den här gången med Sickans bror Sven Ingvar i ledning. En härlig rollista kan tyvärr inte rädda detta allt för bekanta äventyr.

Netflix andra originalproducerade danska serie levererar en krypande stämning, men gör sig mycket bättre som spänt familjedrama än som övernaturlig thriller.

Med Stellan Skarsgård nu i ledning följer ligan en värdetransport till Polen. Det är grått, tråkigt och ofta rent ut osmakligt. ”Jönssonligans största kupp” är även ligans sämsta.

Två och en halv timmes fartfylld action med charmiga Gal Gadot, Chris Pine, Kirsten Wiig och Pedro Pascal. Inte helt på föregångarens nivå, men fortfarande en snygg och underhållande superhjältefilm som tillhandahåller precis den lagom dos mirakel vi behöver i dessa tider.

”We Can Be Heroes” är ett ösigt och underhållande hjälteäventyr för hela familjen. Kulisserna ser ut att vara tagna ur ett billigt tv-spel, vilket går väl ihop med resten av den lekfulla stilen. Filmen passar barn från cirka 6 år och uppåt, men är faktiskt riktigt kul för oss vuxna med.

Sickan har lämnat Jönssonligan, Vanheden med DynamitHarry i följd tvingas hitta en ny ledare i jakt på rysk diamant. Den första av de tre ”Ekman-lösa” filmerna om Jönssonligan klarar sig förvånansvärt väl utan den gamle ledaren, mycket på grund av en alltid lika säker Peter Haber.

Sarah Paulson och långfilmsdebutanten Kiera Allen lyfter tillsammans med bra tempo ”Searching”-regissören Aneesh Chagantys nya thriller. Tyvärr innehåller manuset logiska luckor och väntade twistar men det är tillräckligt spännande för att behålla tittaren till det vassa slutet.