I en liten norrländsk stad hänger allt hopp på ett ungt hockeylags axlar, men ett allvarligt brott riskerar att sätta stopp för allt man har kämpat för. Den svenska HBO-serien “Björnstad”, med regi från guldbaggevinnaren Peter Grönlund (“Goliat”, “Tjuvheder”), väcker många känslor med sin berättelse om våldtäktskultur, maskulinitet och identitet.

“Ghabe” följer en ung kille på flykt, som under en sommar upplever såväl förälskelse som förskräckelse, mitt ute i den svenska urskogen. Det är förtrollande vackert att se på, men samtidigt en smärtsam påminnelse om orättvisorna runt om oss.

En bankrånare vill lätta på sitt samvete genom att lämna tillbaka sina stulna miljoner – och korrupta poliser vill ha en bit av kakan. Honest thief är en actionfilm i mängden som saknar en riktig kick och medryckande pang-pang – inte ens biljakterna eller explosionerna är särskilt spännande. Det är synd – vi vet ju att Neeson kan skådespela, men med ett riktigt taffligt manus och träiga motspelare sker det inga underverk.

Jon Blåheds film ”Inland” ligger nog rätt nära den typiska bilden av Sverige utomlands – vi är stoiskt rediga och bor i ett kargt, avfolkat land, bland ändlösa skogar och hisnande landskap. När regissören väljer att debutera med en filmatisering av Elin Willows debutroman ”Inlandet” är det ett vågat drag – en debut baserad på en debut. Samtidigt är det ganska smart – här finns få förväntningar och en hel del frihet att röra sig med – fast vilken väg blir det?

Adam Sandler har slängt findagarna i ”Uncut Gems” bakom sig och iklär sig tramsrollen som Hubie – mannen som älskar halloween och som aldrig lyckas växa upp. ”Hubie Halloween” är en festlig film som lyckas med att gräva fram känslan av old school-Halloween, men är även så larvig och löjlig att jag mest vill gömma mig bakom skämskudden i soffan.

Mamoudou Athie är en strålande stjärna som lyfter denna spännande thriller. Här finns dessutom intressanta variationer på diverse bekanta upplägg från skräckgenren även om rabida genrefans kanske inte får de hoppa-till-effekter man vant sig vid.

Att föräldrar gör allt för sina barn kan – och har – gott skildrats i diverse filmer, från komedier till skräckfilmer. I det här sega dramat blir man dock bara uttråkad och irriterad, på allt från karaktärerna till den forcerade sluttwisten.

I serieuppföljaren till Netflix succéskräckis ”The Haunting of Hill House” har vi nu herrgården Bly Manor att besöka – och att bli hemsökta av. Kusliga och drömska scenarion som snarare för tankarna till klassisk spökhistoria än iskyla och jumpscares. För den tålmodiga finns det en fin melankoli och många metaforer att hämta in, men ren skräck är det tyvärr knapert om.

”Top Dog” är en lågmäld, dyster och mycket spännande svensk deckare, baserad på en boktrilogi av Jens Lapidus. Serien rör sig sömlöst mellan skitiga gänglokaler och polerade sammanträdesrum och fram broderas en obehaglig historia som både fascinerar och förfärar.

Vad kan locka med en svartvit, stundtals halvsuddig, hemmavideoaktig debutfilm om en 40-årig kvinnas misslyckade karriär? En hel del faktiskt – filmen känns ny, fräsch, rolig och rakt igenom unik.

Netflixfilmen ”American Murder: The Family Next Door” om Watts-morden 2018, är en av de absolut obehagligaste true crime-dokumentärer jag någonsin sett. Den bjuder på så innerligt omskakande bilder, att jag efteråt blev yr och fick huvudvärk. Det är inte visuellt grafiskt, men känslomässigt desto mer upprivande.

Sent 60-tal möts nio olika män under festliga omständigheter, som efter lite alkohol och lekar öppnar en pandoras ask full med känslor, sexualiteter, och smärta. Både filmen snabba manus och den teatraliska miljön är som hämtad från den finaste Broadwayscenen – och det är den numera också. En välspelad film med rappt manus som stundtals blir, tja, lite för ambitiös för sitt medium.

”Disco” är en skapligt stark film som skildrar en frikyrko- och dansmiljö, vars främsta styrka är ”Skam”-skådespelaren Josefine Frida Pettersens drabbande och trovärdiga rollprestation.

”The Comey Rule” är en vinklad men dramatisk miniserie om den turbulenta tiden kring det amerikanska valet 2016. Trots en seg start och mycket svårförstått politiskt lingo, görs dramat intressant av intrigerna som formas mellan en nyvald president och den sittande FBI-direktören.

”Palm Springs” är en härlig romcom med surrealistiska element och existentiella undertoner, som bjuder på många skratt. Max Barbakow lyckas väl med sin långfilmsdebut, där Andy Samberg och Cristin Milioti ar oemotståndligt charmiga i huvudrollerna.

”The Trial of the Chicago 7” speglar flera av USA:s mest akuta samtidsproblem i ett historiskt rättegångsdrama som utgör ett koncentrat av Aaron Sorkins styrkor och svagheter som filmskapare. Pratigt, präktigt, patos. Låt oss kalla det ”The 3 P:s of Sorkin”.

Uppföljaren till den sprudlande musikaliska sagan ”Trolls” kommer med mera musik, färgstarka karaktärer och en uppmaning till att skapa en bättre värld tillsammans.