Alexander Skarsgård har tydligt visat att han är en mångsidig skådespelare som klarar av alla typer av roller med en självklarhet i tonen som är sällsynt. Här gör han ännu en stabil insats när han i denna kreativa science fictionserie tar sig an att spela en robot som försöker hantera att den plötsligt har känslor. Det är en prestation som kräver nyansrikt spel för att porträttera emotionell utveckling från noll och uppåt trovärdigt och Skarsgård sätter den klockrent.
Vi befinner oss i framtiden och vår hjälte är maskinen Murderbot. Den är en robotenhet som är programmerad att skydda människor. När första avsnittet börjar så hackar den sig in i det datasystem som styr den och tar bort spärren som hindrar den från att ha fri vilja och en helt ny värld av upplevelser öppnar sig för den. Den väljer dock att dölja sin självständighet för att bida sin tid då ett avslöjande innebär att den skulle bli demolerad.
Underhålling utan en oengagerande sekund
Den främsta nya uppenbarelsen för vår mekaniske protagonist är dock all underhållning i form av rymdmelodramer på tv som den plötsligt får tillgång till och den börjar knarka sådana närapå all sin tid. Känsloläget i dessa såpor är likadant som det som gäller i det hippieliknande kollektiv av forskare som den får uppdraget att vara livvakt åt. Där är det peace, love and understanding dygnet runt och den enorma organisation som Murderbot ägs av ses av dem som en kapitalistisk fiende. Robotar är enligt deras synsätt förtryckta slavar som borde behandlas med samma respekt som människor får.
Dessa tankegångar samt den grundläggande storyn med en android som börjar tänka som en människa öppnar upp för existentiella, filosofiska och samhällsrelaterade djupdykningar i manuset, men det här är en serie som ägnar sig väldigt lite åt den typen av grubblerier. Tankar väcks och känslorna berör när de ska, men här handlar det till största delen om underhållning och underhåller gör den sannerligen. De tio avsnitten på cirka en halvtimme vardera flyger förbi utan att sluta engagera en enda sekund.
En fest för ögat
Karaktärerna är over the top, men det görs med fingertoppskänsla för att inte tappa bort trovärdigheten hos dem. Det gör så att driften med deras flummigheter roar utan att håna. Det känns omöjligt att någon skulle inte hitta en favorit bland dem. Det fina skådespelet som fångar just balansen mellan excentrisk överdrift och varm autencitet gör att man som publik bryr sig om människorna som man följer. Skarsgård inte bara imponerar i huvudrollen utan han bidrar även med inspirerad röstinläsning av Murderbots inre tankar.
Humorn täcker hela spektrumet från cynism och sarkasmer till ögonblick av ren slapstick och allt träffar rätt. Dit hör även de medvetet kitschiga scenerna ur den tv-såpa i rymdmiljö som Murderbot följer. Där leker avdelningarna för scenografi och kostym vilt med färg och form och skapar härlig magi. Även serien som helhet är en fest för ögat att beskåda med sina futuristiska landskap, detaljrika interiörer och CGI som gifter sig perfekt med det övriga i bilderna. Speciellt Murderbot själv är häpnadsväckande snyggt gjord.
En lyckad kompott
Den som söker hårda fighter och tunga vapen som avlossas får även de sitt lystmäte när gruppen hamnar under attack från olika hot och Murderbot visar upp den krigsmaskin som den egentligen är skapad för att vara. Det är läckert filmat, men känns ändå brutalt. Med i kompotten finns även mystik som skapar spänning. På sina ställen blir det rejält suggestivt. Alla dessa komponenter monteras ihop till en otroligt effektiv underhållningsmaskin som skjuter skarpt lika pricksäkert som den låter hjärtat tala.
”Murderbot” förtjänar all publik som den kan få och inte bara bestående av fans till science fictiongenren. Det är runt fem timmar störtskön underhållning som man inte vill ska ta slut.
Första säsongen av ”Murderbot” kommer att bestå av totalt tio avsnitt. De två första avsnitten släpps hos Apple TV+ den 16 maj.
