Om Minionerna har lila kusiner någonstans i yttre rymden så måste det vara Boofarna. De är ett utomjordiskt släkte av kramgoa små varelser, med humöret alltid på topp, även när de jagas av en ond intergalaktisk rymdflotta. Just det där sista börjar bli ett jobbigt problem för Boofarna som ständigt lever på flykt. Nu landar de på Jorden i hopp om att kunna gömma sig här. Alla människor samlas i en provisorisk koloni i Australien, medan Boofarna – och de är många! – snabbt gör sig hemmastadda. Att fler människor inte protesterar skarpt mot denna intrång måste ju bara bero på att besökarna är så oemotståndligt söta. De pratar dessutom en fascinerande hitte-på-svenska och hittar de mest udda användningsområden för våra jordiska toalettartiklar.
Men alla flockar har sitt svarta får, så även Boofarna. Han heter Oh (döpt efter sucken alla avger när han närmar sig: ”Ååååh…!”), och är en påfrestande liten kuf som alltid lyckas försätta sig i trubbel. Oh har därför blivit något av en enstöring. Hans senaste miss är att råka bjuda in hela galaxen till sin inflyttningsfest (visst hatar vi när ”Skicka till alla”-knappen sitter så nära ”Skicka”-knappen?). Nu riskerar deras nya hemplanet att röjas! Och Oh, redan illa omtyckt av alla, blir dessutom efterlyst. Han hittar dock en oväntad vän i tonårsflickan Tip, som råkade bli ensam kvar i stan med sin katt. Hon vill inget hellre än att återförenas med sin mamma. Oh och Tip hoppar in i en flygande bil/slushiemaskin, och ger sig ut på en vild roadtrip med målet att rädda mänskligheten (och Boofskligheten) från utplåning.
DreamWorks Animation har nu roat barn och föräldrar i över 15 år, och har blivit en pålitlig studio med många älskade, animerade klassiker i bagaget. Populärast är såklart ”Madagaskar” och ”Shrek” med en lång rad av uppföljare och spinoffer, det är därifrån de stora pengarna kommer. Men studion vill tack och lov inte bara förlita sig på storsäljarna, utan testar ny mark då och då med historier som den här.
”Home” vinner dock inga höga poäng för originalitet. Det känns som om någon kört in ”Lilo & Stitch”, ”Dumma mej” och en touch av ”Lego-filmen” i en dator och knappat fram ett 3D-animerat barnäventyr enligt den klassiska mallen. Actionscenerna kommer med jämna mellanrum för att hålla den unga publiken alerta. Men samtidigt – det funkar ju. Barnen i biosalongen har väldigt kul främst åt de små utomjordingarna och kulturkrocken med det egendomliga människolivet. Och själv blir jag bara uttråkad i de få pauserna när filmen lite plikttroget försöker framföra ett halvhjärtat budskap (som redan är glömt).
Nä, det är oftast hysteriskt full fart hela tiden, skoj är det på vägen, och det räcker ju som sagt gott och väl för en familjefilm. Även om tråkfarbror här hade hoppats på lite mer lugna stunder där filmen kan tagga ner tempot och hitta sitt hjärta. Ett litet plus i kanten för att flickan i den ledande rollen får ha en hudfärg och stil som är långt från alla dessa Disneyprinsessor. Men tyvärr förblir karaktären Tip rätt blek, särskilt i jämförelse med sin färgskiftande tokiga rymdbästis. Hennes berättelser om utanförskap hinner aldrig landa, och att den coola, modiga tjejen skulle ses som en nörd känns aldrig helt trovärdigt.
Dubbningen funkar galant och utomjordingarnas många små ordlekar verkar ha överlevt översättningen utan större förluster. Den svenska biopubliken går däremot miste om röster som Jim Parsons, Jennifer Lopez, Steve Martin och Rihanna. Den sistnämnda hörs däremot på soundtracket nästan suspekt ofta. Popstjärnan som gör originalrösten till Tip verkar ha skrivit in i kontraktet att samtliga topplistehits från hennes karriär ska höras i ”Home”. Det är alltså tur att halva filmen utspelar sig i en bil med stereo.
Men oavsett om det blir med eller utan Rihanna – jag tippar på att vi inte har sett det sista av Boofarna än. DreamWorks ”Turbo” blev nyss tv-serie och såväl pandor, pingviner och andra rollfigurer dyker upp i allt från kortfilmer till julspecialer. Oavsett hur väl ”Home” går hem hos publiken kommer de gulliga varelserna säkerligen leva vidare hos oss i någon form. Och de är så välkomna.
