Mordiska barnlekar av högsta kvalitet

Har du allt att förlora, tja, då kan du också förlora allt. De nästan 500 deltagarna i mystiska ”Squid Game” är alla handplockade för att de har en sak gemensamt – de är allihop så utblottade att de knappt har något att leva för. Ovanför deras huvuden hänger bokstavligen miljoner won och hägrar, som i deras situation och tycke skulle kunna lösa alla deras problem. Kruxet är att de måste ta sig igenom ett antal utmaningar – men de måste också vinna över de övriga deltagarna.

Gi-Hun (Lee Jung-jae) är en av dem – en dagdrivande loser besatt av speldjävulen, något som satt honom på kant både med sin åldrande mor och sin försummade 10-åriga dotter. När chansen i form av en småskrattande affärsman (Gong Yoo, superstjärna från bland annat ”Train to Busan”) dyker upp nappar han snabbt. Barnlekar, det kan väl vara lekande lätt att ta sig igenom och det är som upplagt för att han ska kunna roffa åt sig de många välpressade sedelbuntarna.

Men om du förlorar i lekarna, ja då förlorar du även ditt liv. Det som börjar med en kaosartad ”Under hökens vingar” leder snart till allt mer komplicerade lekar, och även bakom spelets färgglada bakom börjar det tasslas – både hos deltagarna men även inom de övriga stängda dörrarna bakom detta jättelika pusselland. Parallellt som de blodigt spännande lekarna pågår får vi följa en detektiv (Wi Ha-Joon) som försöker avslöja vad det egentligen är som sker – och varför.

Hela världens Netflix-publik verkar just nu ha fått upp ögonen för de milt sagt nerv- och stressfyllda massakrar till barnlekar i koreanska ”Squid Game”. Vana tittare av koreanska draman, k-draman, kommer att få se sedvanligt karaktärsdjup som blandas med eftertanke och en lätt dos sentimentalitet. Det finns en sensmoral i allt som sker på vår skärm – ingenting är egentligen bara en slump. Stundtals kan det dras åt förutsägbart, men hur berättandet och detaljrikt det är kan vara minst lika viktiga som resultatet.

Psykologiska spel och vem vi verkligen är under press, det har vi sett tidigare. Men sällan har det gjorts på ett så laddat, hjärtskärande, och välskrivet sätt som i ”Squid Game” – som dessutom är rejält strösslad med samhällskritik. Är det fel på oss – eller är det fel på systemet? Håll er långt borta kapitalismens Hollywood – inga tassar på en remake av ”Squid Game”, då har ni missat poängen.

Tvistarna och törnarna i ”Squid Game” är många, och nervkittlande. Serien kommer att hålla dig uppkrupen och som på nålar, genomgående alla seriens nio smarta, och välgjorda avsnitt. Följ med i k-hypen som de senaste årens ”Parasite”, ”Burning” och ”Minari” håller brinnande – men vad du än gör – skippa den onaturliga dubbningen.