Recension: M3GAN 2.0 (2025)

Mördarroboten M3gan sparkar röv i kul tvåa med attityd

I uppföljaren till Blumhouse-succén bjuds det på fartfylld mix av action, sci-fi och fånig humor. M3gan är tillbaka – med attityd.

Publicerad:

Precis när du trodde att det var säkert att starta din högteknologiska docka igen… M3gan är tillbaka och får denna gång sällskap av en ännu mer avancerad AI-robot. Regissören/manusförfattaren/producenten Gerard Johnstone vet att en tvåa kräver mer av samma och inte oväntat är uppföljaren till 2022 års Blumhouse-succé större, längre och mer påkostad.

Vi möter återigen Gemma (Allison Williams), som skapade titeldockan i syfte att hålla föräldralösa systerdottern Cady (Violet McGraw) sällskap. Efter originalfilmens blodbad är Gemma aktivist för att regeringen ska lagföra användande AI. Hon får dock annat att tänka på när hon måste stoppa Amelia (Ivanna Sakhno, ”Pacific Rim Uprising”), en M3gan-liknande militärrobot med egna planer – och storhetsvansinne. Gissa vem hon vänder sig till för hjälp?

Det är såklart ingen överraskning att det görs en uppföljare till en framgångsrik skräckfilm som ”M3gan”, speciellt med en lägre åldersgräns (allt våld är relativt blodfattigt) och när kassakon Blumhouse ligger bakom.

Men nyzeeländska Johnstone har tillräckligt med kul och kreativa idéer för att undvika den värsta fällan i att upprepa sig och gör något annorlunda. Han visade trots allt att han är en hejare på att kombinera spänning och humor i underskattade debuten ”Housebound” och fortsätter att leverera kaxig underhållning denna gång, även om det inte är lika smidigt som i föregångaren.

Där första filmen fungerade mer som en modern Chucky-slasher stöpt i en del tänkvärd samhällskritik kring teknologi så satsar man här mer på science fiction-action med stänk av James Bond-liknande spionkänsla. Amelia är mer Terminator än Chucky och liknar mer människa än docka, vilket är en fördel i hennes lömska planer.

Man går hårt in för att introducera och följa vår nya antagonist att det nästan går ut över vår stackars titelkaraktär. För det som gjorde att vi föll för den ursprungliga mördardockan var den påtagliga attityden, de läckert sarkastiska kommentarerna – och självklart de odödliga dansrörelserna. De finns fortfarande här men i en något begränsad upplaga.

Filmen måste därför förlita sig på att man engagerar sig i den lagom avancerade historien och accepterar ett byte av genre. Något som originalfilmens skräckfans kanske inte uppskattar. Även om ”M3gan” knappast lär ha gett någon mardrömmar så var det en tydlig film inom sin genre med ett godkänt dödsantal. Här är det mer enstaka ögonblick av skräckkänsla men skrämmande är det aldrig.

Tacksamt nog verkar såväl filmskapare som skådespelare ha kul med en nästan oseriös och flamsig film som mestadels träffar rätt med sin fåniga humor. Några få dramatiska stunder verkar den på allvar be oss att ta den seriöst, möjligen för att vi faktiskt ska bry oss om våra hjältar. Men sekunden efter serveras vi saftig spänning eller humor istället. Det är välsmord popcornunderhållning.

Stabil ensemble hjälper självklart. Williams är utmärkt som alltid och speciellt i finalen får hon (äntligen) ha och vara lite rolig. Det uppskattas att Jen Van Epps och inte minst Brian Jordan Alvarez (”English Teacher”) får både återvända som Gemmas kollegor Cole och Tess, och lite mer att göra denna gång. Jemaine Clement (”Flight of the Conchors”) stjälk inte oväntat showen i en hejdlöst kul men alltför liten gästroll som slemmig och pilsk miljardär.

Manus tål kanske inte närmare granskning med förstoringsglas. Det är mycket snack om teknologi, datachips, wifi och annat som stundtals blir tjatigt och hotar att upprätthålla intresset. Det är en hel del twistar, varav inte alla funkar lika bra och speciellt en mot slutet kring en specifik karaktär är mer irriterande än effektiv (speciellt med tanke på en ojämn rollprestation).

Men de flesta svagheter vägs upp av ett kittlande tempo och små, inspirerade infall. Som att Cady  lär sig kampsport inspirerad av gamla Steven Seagal-filmer. Eller när M3gan i försök att muntra upp en deppig Gemma brister ut i sång till Kate Bushs ”A Woman’s Work”. Personligen uppskattade jag Coles mestadels poänglösa utklädnader under diverse uppdrag.

”M3gan 2.0” är knappast en film eller uppföljare som satsar på prestigefyllda filmpriser eller en hög rankning i filmhistorien. Och den vet om det. Den vill bara servera en lättsmält kombi9nation av action, science fiction, komedi och en gnutta skräck om två mördarrobotar som sparkar röv med attityd – och den är bussig i det avseendet. En film som trots två timmars speltid nästan aldrig är tråkig, speciellt när den kaxiga titelkaraktären får släppa loss. Som hon själv skulle säga: ”Hold on to your vaginas!”

Läs mera