Med ”No Other Choice” återvänder den sydkoreanske mästaren Park Chan-wook till den svarta samhällssatiren som länge har präglat hans filmografi och gör detta med en ny, nästan klinisk precision. Här möter vi Man-soo, en till synes perfekt familjefar som lever det sydkoreanska medelklassdrömmens ideal.
Han har ett rymligt hus, en älskad fru, två barn och två golden retrievers som speglar familjens ordnade liv. Men när Man-soo plötsligt får sparken efter 25 års trogen tjänst på en pappersfabrik krackelerar idyllen. Vad som följer är en mörkt komisk men samtidigt tragisk utforskning som handlar om kapitalismens förvrängda moral och den mänskliga viljan till överlevnad – till varje pris.
När jobbjakten blir dödlig
Filmens premiss är lika absurd som den är obehagligt trovärdig. Efter att ha misslyckats med att hitta nytt arbete i ett övermättat arbetsklimat inser Man-soo att konkurrensen måste bort – bokstavligen. Hans beslut att eliminera sina rivaler i jakten på ett eftertraktat jobb blir startskottet för en våldsam spiral. Här faller vardagens sociala masker gradvis. Park Chan-wook lyckas skapa en värld där det monstruösa framstår som rationellt.
Här är brottet inte längre ett uttryck för ondska utan för systemets cyniska logik. Det är en film som på ytan handlar om en mans desperata handlingar, men i grunden skildrar en civilisation som långsamt tömt människan på värde.
Det som gör ”No Other Choice” så drabbande är dess förmåga att förena det komiska med det katastrofala. Park skildrar ett samhälle där frasen ”jag hade inget val” används som moralisk frisedel. Detta gäller både av arbetsgivare som avskedar och av arbetare som mördar. Den återkommande replikens dubbelhet speglar filmens centrala tema.
Kapitalismens språk infiltrerar vårt psykologiska försvar. När människor reduceras till utbytbara kuggar, blir våldet en sorts perverterad rationalitet. Man-soos handlingar är groteska. De är också en logisk konsekvens av ett system som länge har premierat konkurrens framför samarbete.
Lee Byung-hun, som för den moderna publiken kanske mest känns igen från ”Squid Game”, återförenas här med Park Chan-wook efter deras ”Joint Security Area” från 2000. Han levererar en av sin karriärs mest komplexa prestationer som Man-soo – en man lika patetisk som sympatisk, lika rationell som galen. Hans skådespel bär filmen genom stunder av klaustrofobisk humor och existentiell ångest.
Lee gestaltar en människa som vägrar att acceptera förlusten av status. Hans förtvivlan blir en spegel för den moderna identitetens bräcklighet. Han är inte längre någon utan sin titel, utan sitt jobb, utan sin roll i ekonomins cirkulation.
Symmetri i det moraliska kaoset
Visuellt är ”No Other Choice” ett skolboksexempel på Park Chan-wooks förmåga att förena form och innehåll. Den kliniska bildkompositionen, med sin precisa symmetri och sina kyligt belysta interiörer, speglar Man-soos försök att bevara kontrollen över en tillvaro i sönderfall. Samtidigt tillåter Park subtila inslag av symbolik att tränga igenom det realistiska ytskiktet.
De välansade bonsaiträden i Man-soos växthus, de identiskt klädda barnen och hundarna, det papper som långsamt blir både livets och dödens material. Filmen är fylld av sådana visuella ekon. Varje detalj bidrar till att fördjupa tematiken snarare än att dekorera den.
Musiken av Cho Young-wuk fungerar som en ironisk kontrapunkt – stråkar och cembalo som för tankarna till en barock tragedi. Här kommenterar varje ton filmens moraliska dissonans. Det finns en sorts musikalisk rytm i klippningen. En övergång från realism till absurditet sker utan att filmen tappar fotfästet i sin psykologiska trovärdighet.
Ett mästerligt stycke samtidsfilm
Om något kan ”No Other Choice” anklagas för att stundtals bli för överlastad i sin symbolik. Park är en regissör som älskar det övertydliga i det överdrivna och ibland hotar hans stil att ta över berättelsen. De surrealistiska inslagen i filmens sista akt skapar visserligen en hypnotisk stämning. De bryter ibland tillfälligt filmens satiriska fokus. Trots detta är det svårt att inte beundra den formmässiga ambitionen. Den känsla av full kontroll genomsyrar även de mest kaotiska scenerna.
”No Other Choice” är närapå ett mästerligt stycke samtidsfilm – en nattsvart komedi som dissekerar vår tids arbetsmoral. Den visar den mänskliga rädslan för att bli överflödig. Park Chan-wook lyckas, med samma precision som i sina tidigare verk, förena estetik och idé, humor och fasa. Han kombinerar det groteska och det vardagliga.
Resultatet är en film som får oss att skratta åt det absurda i vår egen överlevnadsinstinkt. Den får oss också att känna igen oss i den. För i slutändan handlar ”No Other Choice” inte bara om en man som mördar sina konkurrenter utan om ett samhälle som långsamt mördar sin egen mänsklighet.
Snabbfakta om ”No Other Choice”
Regi: Park Chan-wook
Medverkande: Lee Byung-hun, Son Ye-jin, Park Hee-soon
Genre: Dramathriller
Längd: 2 timmar 19 minuter
Premiär: Visas på Stockholms filmfestival, därefter biopremiär 25 december
MovieZines betyg: 4/5
