Recension: Árru (2026)

Ljuvligt vacker och berörande same-musikal

TRIBECA FILM FESTIVAL 2026. Samiska regissören Elle Sofe Sara utforskar villkoren för små, utsatta grupper i ramen av dans, musik, och ljuvligt vacker natur.

Publicerad:

“Árru”, som kan beskrivas som något så otippat som en Same-musikal, premiärvisades på Berlins filmfestival i våras och har nu fortsatt till Tribeca-festivalen som avslutas till helgen. Filmen, som är en norsk-svensk-finsk samproduktion, uppmärksammas i synnerhet för vikten av berättelser av och med ursprungsbefolkningen själva.

En inblick i samekulturen

Huvudpersonen i “Árru” är Maia (Sara Marielle Gaup Beaska) bor med tonårsdottern Áilin (Ayla Nutti) och brodern Dánel (Simon Issát Marainen) i en liten by i norr. Tillsammans sköter de sin renhjord, jojkar, och kör runt i den ljuvligt vackra fjällnaturen på sina fyrhjulingar. 

Men idyllen är hotad av ett gruvföretag som vill åt markrättigheterna där de har sina renar. Gruvan skulle förstöra vildmarken och innebära slutet på deras försörjningsmöjligheter som renskötare. Så Maia har i hemlighet sökt rådgivning av deras farbror Lemme (Mikkel Gaup), en karismatisk advokat som bosatt sig i Kanada där han specialiserar sig på ursprungsbefolkningens markrättigheter.

Men Maia har inte räknat med att Lemme ska dyka upp i egen hög person. I början kan det tyckas som någonting bra; med Áilins hjälp sätter han genast igång med att starta ett protestmöte för unga aktivister. Han skaffar sponsorer. Han hjälper syskonen att sätta upp en inhägnad för renarna.

Lojalitet viktigast mot folkgruppen eller egna familjen?

Snart uppdagas dock gamla trauman. Syskonen är inte glada att se honom, särskilt inte Dánel. Och Maia vill absolut inte att Áilin spenderar tid ensam med honom. Men hon kan inte riktigt förklara varför… Filmen djupnar från ett vackert porträtt av samekultur med sång och dans till något helt annat.

Filmen har uppmärksammats för att den inte bara porträtterar medlemmar av uprsprungsbefolningnen, utan för att den även skapats av dem. Regissören Elle Sofe Sara är själv same. Hon låter berättelsen, som skrivits tillsammans med Johan Fasting, effektivt blottlägga villkoren för små, utsatta grupper.

Å ena sidan måste de hålla ihop för att slå tillbaka mot hot utifrån. Å andra sidan kan priset för att sätta familjen först bli högt om det visar sig att oegentligheter begåtts… Elle Sofe Sara belyser dilemmat elegant och berörande, och låter oss lämna salongen lite klokare och med lite fler insikter.

Handlingen växer fram i ramen av dans, musik, och sagolikt vacker natur. Jag skulle vilja uppmärksamma hur fint sångerna och musiken fungerar som en helande kraft. Orden förstärks, gör dem enklare att bearbeta och ta till sig. Man avbryter inte en sång. Man lyssnar.

Det finns en anledning att berättelser förs vidare mellan generationerna i sånger, dikter, och rytmiskt orerande. Ett stycke glömd kultur som här hyllas.


Snabbfakta: “Árru”

  • Regi: Elle Sofe Sara
  • Skådespelare: Sara Marielle Gaup Beaska, Simon Issát Marainen, Mikkel Gaup, Ayla Nutti
  • Genre: Drama/musikal
  • Speltid: 1 timme 35 minuter
  • Biopremiär: Ej fastställt datum
  • MovieZines betyg: 3/5