Recension: Klara och solen (2026)

Ett ojämnt men charmigt äventyr

Taika Waititis ”Klara och solen” har sina svagheter. Men jag lämnas med känslan av att ha sett något både vackert och tankeväckande.

Publicerad:

Det råder knappast någon brist på berättelser om artificiell intelligens just nu, men regissören Taika Waititi försöker ändå ge oss något lite annorlunda med ”Klara och solen”, baserad på Kazuo Ishiguros roman. Resultatet är en vacker och finurlig film, men också en film med vissa brister som är svåra att bortse från.

Jenna Ortega spelar Klara, en artificiell vän som står utställd i en butik och väntar på att bli köpt. Hon betraktar människorna genom skyltfönstret och försöker förstå kärlek, sorg och allt annat som gör oss mänskliga. När hon till slut får ett hem hos unga Josie (Mia Tharia) och hennes mamma Chrissie (Amy Adams) upptäcker hon snabbt att människolivet är betydligt mer komplicerat än hon hade föreställt sig.

Det mest intressanta med filmen är inte tekniken, utan frågorna den väcker om ensamhet, tillhörighet och vad det egentligen innebär att älska någon.

Som filmkritiker lägger jag dock märke till flera detaljer som drar ner helhetsintrycket. Berättelsen har en del ojämna övergångar, och karaktärernas känslomässiga utveckling får inte alltid det utrymme den förtjänar. Vissa scener känns onödigt utdragna, medan andra viktiga ögonblick passerar lite för snabbt. Filmen balanserar dessutom mellan saga och dystopi utan att alltid lyckas förena de två på ett övertygande sätt.

Både vackert och tankeväckande

Jag är ganska säker på att just sådana svagheter kommer att få vissa kritiker att sänka betyget ytterligare. Det är också lätt att invända att filmen inte tillför särskilt mycket nytt till en genre som redan har utforskat förhållandet mellan människor och artificiella varelser på djupet.

Ändå landar jag i tre av fem stjärnor. Varför? För att filmen har något som inte nödvändigtvis går att mäta i dramaturgisk precision eller originalitet, nämligen värme och själ. Ortega ger Klara en oskuldsfull nyfikenhet som gör det lätt att engagera sig i hennes öde. Amy Adams tillför en välbehövlig mänsklig tyngd, och de vackra miljöerna ger berättelsen en nästan drömlik känsla.

Waititi lyckas också, trots vissa sentimentala ögonblick, förmedla en uppriktig fascination inför människans behov av närhet.

”Klara och solen” är ingen fullträff. Den hade kunnat vara tajtare, mer originell och tydligare i sitt berättande. Men jag lämnas ändå med känslan av att ha sett något både vackert och tankeväckande.

Petter Aagaard (MovieZine.no)


Snabbfakta: ”Klara och solen” (2026)

  • Originaltitel: Klara and the Sun
  • Regi: Taika Waititi
  • Skådespelare: Jenna Ortega, Amy Adams, Mia Tharia, Aran Murphy, Steve Buscemi, Natasha Lyonne
  • Genre: Drama, science fiction
  • Land: USA, Storbritannien
  • Speltid: 116 minuter
  • Åldersgräns: Från 11 år
  • Svensk biopremiär: 23 oktober 2026
  • MovieZines betyg: 3 av 5