Tony Tosts ”Americana” känns som en film som vuxit upp på en diet av bröderna Coen, Tarantino och dammiga VHS-kassetter med moderna westernfilmer. Här finns skitiga diners, udda kufar, våldsamma uppgörelser och människor som jagar samma värdefulla objekt av helt olika anledningar.
Samtidigt försöker filmen göra något eget av allt det där välbekanta – och även om den inte alltid lyckas fullt ut är det svårt att inte ryckas med av resan.
Alla mot samma mål
Historien kretsar kring en stulen så kallad “Ghost Shirt”, en helig lakota-artefakt som sägs skydda bäraren från kulor.
När den hamnar på svarta marknaden dras flera personer in i jakten: en försiktig servitris med countrystjärnedrömmar, en ensam veteran, småkriminella idioter med för mycket självförtroende och ett par urinvånare som vill återta det som stulits från deras kultur.
Resultatet blir en slags neo-western där alla springer mot samma mål, men där ingen riktigt verkar förstå vad de egentligen håller på med.
Lite för medveten
Det bästa med ”Americana” är stämningen. Tony Tost är tydligt förälskad i amerikanska myter och låter kameran vila länge över ödsliga landskap, rostiga bilar och småstäder som känns bortglömda av tiden.
Filmen har flera riktigt snygga bildlösningar och lyckas ofta hitta den där märkliga blandningen av humor och obehag som gör den här typen av kriminalhistorier så underhållande.
Däremot märks det också att ”Americana” är en debutfilm. Tempot är ojämnt och den icke-linjära berättarstrukturen känns ibland mer som en stilmarkör än något som faktiskt behövs. Filmen hoppar mellan karaktärer och perspektiv på ett sätt som gör att vissa delar tappar fart innan de riktigt hunnit landa.
I sina bästa stunder känns filmen levande och oförutsägbar, men emellanåt blir den nästan lite för medveten om hur cool den vill vara.
Sydney Sweeney är filmens svagaste kort
Och så var det Sydney Sweeney. Mycket av snacket kring filmen har kretsat kring henne, vilket gör det lite ironiskt att hon är det svagaste kortet här.
Hon är långt ifrån dålig, men hennes rollfigur känns konstruerad och hennes stammande leverans blir aldrig helt naturlig. Det känns som en prestation som jobbar hårt för att sticka ut istället för att bara existera organiskt i berättelsen.
Istället är det artisten Halsey som kommer undan med mest heder. Som den desperata Mandy ger hon filmen något den verkligen behöver: känslomässig tyngd. Hennes scener känns råare, mer mänskliga och betydligt mindre tillgjorda än mycket annat här.
Hon lyckas få fram både desperation och styrka utan att det känns påklistrat, och varje gång filmen återvänder till henne vaknar den till liv lite extra.
Ojämn men charmig
”Americana” når kanske aldrig upp till filmerna den så tydligt inspireras av, men den har tillräckligt mycket personlighet för att stå på egna ben. Det är en ojämn men charmig neo-western med blodiga uppgörelser, svart humor och ett genuint intresse för amerikanska myter och outsiders
Lite för spretig för att bli riktigt minnesvärd – men definitivt tillräckligt underhållande för att vara värd resan.
Snabbfakta om ”Americana”
Regi: Tony Tost
Medverkande: Halsey, Paul Walter Hauser, Sydney Sweeney
Speltid: 1 timme 47 minuter
Digital premiär: 15 maj 2026
MovieZines betyg: 3 av 5
