Jag nämner ofta i mina recensioner av filmatiseringar av klassiska litterära verk den där känslan av att vända blad i en tung bok och känna doften av pappret. Det gör jag för att det är något jag verkligen uppskattar när det överförs bra till filmmediet. Den här miniserien ger mig allt det från första sekunden.
Den som kan sin filmhistoria vet att regissören Elia Kazan år 1955 gjorde en film baserad på den roman med samma titel av John Steinbeck som även den här serien bygger på. Man märker dock omedelbart att filmen bara har använt en väldigt liten del av hela den episka berättelsen. Här målas istället under sju timmar ett mustigt släktporträtt upp.
Konflikter och erotiska spänningar
Dramatiken är hårdslående från ruta ett när en blodig kvinna (Florence Pugh) kryper fram i leran genom natten mot ett hus. Vi förstår att hon blivit utsatt för brutalt våld och makeupavdelningen ska ha applåder för hur realistiska skadorna ser ut. Atmosfären cementeras och jag vill direkt veta hur hon hamnade där.
Snart ligger kvinnan bandagerad och omhändertagen i en säng i huset där de två bröderna Adam (Christopher Abbott) och Charles (Mike Faist) bor. Det är slutet på 1800-talet och släktssagan kan börja. Ett laddat triangeldrama utvecklas i byggnaden där luften snart blir tät av konflikter och erotiska spänningar.
Temat fäder och söner utforskas
Manuset använder sig av en skicklig blanding av nutid inom berättelsens ramar och tillbakablickar. Det håller sig vist nog till ett enda scenario på ett enda tidsplan i varje avsnitt. Det ser till så att atmosfären aldrig tappar greppet om publiken. Jag sitter så fängslad att allt utanför seriens värld slutar att existera.
Eposet spänner över runt tre decennier och vi möter tre generationer i släkten Trask med fokus på just Adam och Charles. Som tonåringar tampas de om sin stränge far Cyrus (Tracy Letts) respekt och temat fäder och söner fortsätter utforskas när tvillingarna Kal (Joseph Zada) och Aron (Joe Anders) tillför ännu en generation. Två stora krig ökar dramatiken.
Florence Pugh imponerar
Kvinnan i leran heter Cathy och kommer in i de båda brödernas liv som en vacker, men destruktiv, orkan. Hon är en komplex karaktär som listigt använder sin dragningskraft på män för att nå sitt mål i en tid då kvinnor inte har stora möjligheter till självständighet. Det feministiska temat är starkt även då Cathys hänsynslöshet skadar människor.
Såväl barn som ungdomar och vuxna bland skådespelarna ger allt och ingen brister i trovärdighet. De känns dessutom genuina som samma karaktärer i olika åldrar. Mest imponerar Pugh när hon lyckas träffa mitt i prick med varenda känsla på den emotionella skalan. Det märks tydligt att hon älskar att spela rollen.
Beroendeframkallande tv
Estetiken är en fröjd för ögat när varenda bildruta präglas av en säregen, och väldigt lyckad, blandning av klassisk filmkonst och modernt snygg touch. Kostymer och miljöer ser fantastiska ut. Speciellt kreativiteten hos den som designat de häpnadsväckande outfits som Pugh bär förtjänar beröm.
”Öster om Eden” är inget att börja titta på om man inte är beredd att ägna de följande sju timmarna åt den. Det är beroendeframkallande tv som är lika svår att slita sig från som det är för männen att inte bli besatta av Cathy.
Snabbfakta: ”Öster om Eden”
Skapad av: Zoe Kazan
Medverkande: Florence Pugh, Christopher Abbott, Mike Faist, Joseph Zada, Joe Anders, Tracy Letts
Genre: Drama
Längd: 7 avsnitt
Premiär: 1 oktober 2026
Visas på: Netflix
Betyg: 4 av 5