Systemkameran, de dubbla strumporna och snuset var packade. De skulle rapportera om de övergrepp som flyktingar vittnat om i konfliktområdet Ogaden och undersöka kopplingarna till oljeföretaget Lundin Petroleum. Men efter att i skydd av mörkret ha korsat gränsen mellan Somalia och Etiopien utan visum greps journalisten Martin Schibbye och fotografen Johan Persson av etiopisk militär och utsattes för skenavrättningar. De båda dömdes till 11 års fängelse för terrorbrott och satt 438 dagar som diktaturens fångar utan yttrandefrihet.
”Farväl Falkenberg”-regissören Jesper Ganslandt, som tolkade flyktingkrisen genom ett allt för snävt perspektiv i ”Jimmie” förra året, ramar här in journalistduons dramatiska öde med både skärpa och värme. Genom Ganslandts flytande handlag med både foto och dialog, i samspel med vännerna Gustaf Skarsgård (Schibbye) och Matias Varelas (Persson) naturligt avslappnade kemi tar ”438 dagar” formen av en dramatiserad dokumentär. Fiktion skarvar över i verklighet. Det stora och det lilla samspelar. Det politiska spelet, rättegången och den svenska tysta diplomatin (Ganslandt själv dyker upp som diplomat) vägs mot Perssons laktosintolerans och en snyftande Schibbyes brusiga satellittelefonsamtal till frun i frysdisken på Coop. ”Jag lever och jag älskar dig. Tro inte på någonting du hör. Vi är skjutna båda två. Ring ambassaden.”
En mild Gustaf Skarsgård ingjuter Martin Schibbye med en pojkaktig pirrighet inför äventyret likt en blåögd svensk Tintin på farligt uppdrag i fjärran land. Samtidigt fingrar Varelas Persson nervöst på sin cigarett och hoppas komma hem helskinnad. Deras öde fångas i ett naturligt ljus av ”Sameblod”-fotografen Sophia Olssons lågmält vibrerande bilder i skarpa utsnitt, fint ackompanjerade av kompositören Jon Ekstrands mix av afrikanska trummor och stråkar. Kombinationen skänker både själ och nerv åt journalistdramat.
Vi är där, vi är med, men samtidigt undrar jag vart berättelsen ska leda oss. I avsaknad av en vinkel på en så välrapporterad nyhetshändelse blir ”438 dagar” i mångt och mycket en väntan på att en något metodisk dagbokskildring ska vända blad. På att Ganslandts känsliga handlag ska ta historien bortom redogörelsen för de fysiska och utrikespolitiska omständigheterna, bortom summan av alla dessa hundratals dagar. Att de var många och långa vet vi ju nämligen redan.