Balett blir ett dödligt vapen när fem amerikanska ballerinor och deras lärare måste slåss för överlevnad på det värdshus i Ungern där de hamnat efter att deras buss brutit ihop mitt i skogen. Deras dansresa till Budapest spårar ur i avskurna strupar och kaskader av blod när våra hjältinnor visar att under deras söta yttre finns ”prima jävla ballerinor” som inte backar en enda liten tum från en fight.
Storyn finns endast där för att kunna visa upp läckert koreograferat våld och minsta skrap på ytan gör det tydligt hur ekande tomt på psykologiskt substans det är under den. Det som filmen är rik på är kaxig attityd och det ger den ett grymt jävlaranamma från början till slut. Om du söker en störtskön uppvisning i kickass med repliker skarpladdade med fuck youbett så har du kommit helt rätt.
Skådespelare som strålar av spelglädje
Allt ser bländande snyggt ut med dunkelt belysta miljöer som känns som hämtade ur en gotisk skräckfilm av klassisk sort. Kameraarbetet gör maximalt med lokalerna och ser till att actionscenerna får en dansant karaktär som integrerar balettestetiken perfekt i det galna blodbadet. Klippningen ger musikalisk rytm till showen och jag kan inte annat än luta mig tillbaka och njuta.
Skådespelarna som gestaltar hjältinnorna strålar av spelglädje när detas vita dansklänningar blir allt rödare och deras konflikter måste läggas bort för att de ska komma levande ur huset. Det är i deras härliga samspel som den dramatik som behövs för att vi ska bry oss om gänget lever eller dör finns. Jag står upp och hejar varenda sekund på dem.
En dynamisk duo
Uma Thurman försvinner helt in rollen som ondsint f.d. ballerina med ungersk accent och tragisk bakgrundsstory. Hon ger oss en skurk som roar lika mycket som hon väcker obehag med sin sadism. Männen som får stryk när de försöker ta kål på dynamitbrudarna har alla en egen och intressant personlighet som får nog med tid att visas upp.
Humorn är vass och bygger på aktörernas samspel i kombination med giftig dialog. Manusförfattaren Kate Freund har en suverän fingertoppskänsla för rapp underhållning med lika hårt som lekfullt tonfall. Regissören Vicky Jewson tar tillvara på varenda nyans i materialet. De bildar en dynamisk duo som jag gärna ser mer samarbeten mellan.
En respektfull hyllning till balettkonsten
Givetvis måste musiken nämnas i en film där dans har en så central roll och på soundtracket samsas coola låtval mest ur 90-talets technokatalog med väl valda klassiska stycken ur baletter. Riktigt fräckt blir det när de sistnämnda ackompanjerar slakt av bovar. Det bidrar ytterligare till filmens hela tiden sprudlande kreativitet.
”Pretty Lethal” är en överraskande livfull och medryckande actionuppvisning. Den anammar det visuella från musikvideor utan att stilisera bort mörkret i bilderna. Framför allt skämmer den bort publiken med fartfylld, rolig och hårdslående underhållning.
Mitt i kaoset lyckas filmen med att vara en respektfull hyllning till balettkonsten. Det här är sannerligen en blandad kompott av intryck och jag älskar det.