Recension: Handbok för superhjältar (2025)

En snäll superhjältefilm med skavanker

Flyg, slåss, sitt på ett tak med episk utsikt över staden. Och glöm aldrig läxorna. “Handbok för superhjältar” bjuder in oss till fartfylld superhjältevardag i småful kostym.

Publicerad:

10-åriga Lisa är frustrerad. Hennes mamma har tagit ett temporärt jobb i en annan stad och hela livet är orättvist. Istället för att leka med sina kompisar, får hon nu nöja sig med att kolla på bilden av dem som hon har satt upp på väggen i sitt nya rum hemma hos sin mormor i Rosenhill. För att göra situationen ännu värre blir hon varje dag jagad av skolans mobbare.

Vad gör man när allt man har är en fåordig mormor, två hamstrar och ingen aning om man någonsin kommer finna sin plats i en ny situation?

När hon återigen blir jagad efter ännu en skoldags slut, hamnar hon tillslut på stadens bibliotek där en av böckerna nås av den enda solstrålen som tagit sig igenom molnen och in genom fönsterrutan. Kanske finns det en handbok för sånt här?

“Handbok för superhjältar” är baserad på de första böckerna i bokserien om “Röda Masken” skrivna av Elias Våhlund & Agnes Våhlund, där Agnes står för illustrationerna. Om jag får gissa är det också hennes bildvärld som inspirerat filmens miljöer.

Det som sticker ut mest är just hur filmens miljöer är animerade. Staden, bakgrunderna och kulisserna fungerar som extra karaktärer, där varje byggnad och detalj bidrar till en storstad som känns både bekant och levande, trots att den är helt fiktiv. Rosenhill är en riktigt snygg stad, så pass snygg att jag i vissa korta sekvenser nästan glömmer bort att filmen är animerad – tills en av rollfigurerna dyker upp i bild. För en bokvärld med så mycket själ, känns majoriteten av dem dessvärre själlösa på bioduken och jag kan inte låta bli att önska att man använde lite mindre ny teknik och Agnes bilder lite mer.

Jag vet inte om tiden började rinna ut, budgeten började sina eller om det helt enkelt är ett stilistiskt val, men när man har en hel bokserie att leka med och göra levande, blir kontrasten mellan animationen på miljön och karaktärerna en besvikelse. Det blir extra påtagligt i vissa scener, där filmen nästan känns dubbad för att ljudet inte synkar helt med karaktärernas minspel.

Det är en film som absolut inte är banbrytande på något sett, men under superhjälte-masken döljer det sig en viktig historia som många barn (och vuxna som varit barn) kan relatera till. En berättelse som vill lära oss vikten av identitet, självkänsla och mod. Med budskapet att det viktigaste aldrig är att passa in, utan att finna sin plats. Men även att alla superhjältar inte bär cape.

“Handbok för superhjältar” är den perfekta filmen för den som vill introducera sitt barn till superhjälte-genren, för att om några år kunna dra med dem på de kommande Marvel-filmer. Dramatiska actionscener blandas med barnanpassad humor, där den uppmärksamma vuxna tittaren kan roa sig med att försöka lista ut exakt vilka roller som Robert Gustafsson lånat ut sin röst till.

Trots avsaknaden av humor för vuxna som tenderar att smyga sig in i filmer som dessa, är filmen engagerande från början till slut även för oss. Och då menar jag det bokstavligt. Utan att spoila något – sitt kvar en stund när eftertexterna börjat rulla, för en liten överraskning som kommer glädja både nuvarande och nya “Röda Masken”-fans.


Snabbfakta: Handbok för superhjältar

Regi: Patrik Forsberg & Anoo Bhagavan
Manus: Anoo Bhagavan
Röster: Elle Kari Bergenrud, Robert Gustafsson, Malte Gårdinger, Gizem Erdogan, Suzanne Reuter, Shebly Niavarani, Adam Kais, Shima Niavarani, Tousin Chiza
Speltid: 91 minuter
Biopremiär: 25 december 2025