Bert Ljung, den här gången spelad av Axel Adelöw (“Knyckerts och snutjakten“) och hans kompisar Lill-Erik (Elvis Karlsson), Thora (Isabella Pessoa Fernandes) och Åke (Viggo Rapo) ser fram emot sin kommande prao. Kompisarna går i åttan och kvällen innan de ska ut på praktiken har de filmkväll hemma hos Bert. Lill-Erik har valt en film om ett par tvillingbröder som faller huvudstupa för samma tjej, och det är i stort sett temat för “Bert sabbar allt” också.
Bert och gänget kommer aldrig igång med filmen eftersom Åke stormar in och berättar att han fallit pladask för en tjej han sett på Coop. Han vet inte vem hon är men han har aldrig känt såhär förr. Bert försäkrar honom om att hon snart kommer att bli hans.
Bert är taggad inför sin drömpraktik på chipsfabriken, där han hoppas få uppfinna nya smaker, men planerna går i kras när han upptäcker att fabriken har gått i konkurs. I stället får han den värsta tänkbara praoplatsen: Tippen, en krog som drivs av hans nemesis Klimpens familj. På Tippen råder det ren och skär kaos: en obehaglig kock (Big O) gör hotfulla gester i köket, Klimpen (Sigge Dorsin) sitter i ett förråd, käkar plankstek och gibbar samtidigt som Bert själv får det oändliga diskberget att ta hand om.
Allt förändras när Molly, spelad av Matilda Gross (“Nelly Rapp: Monsteragent“), plötsligt dyker upp och får Bert att falla huvudstupa. Problemet är att Molly visar sig vara samma tjej som Åke blev förälskad i, och Bert ställs inför ett tufft val: vara ärlig mot Åke, ge upp Molly, eller gå bakom ryggen på båda. Tyvärr väljer han det sista alternativet, hur ska detta sluta?
För den som inte är bekant med Bert kan det vara värt att påminna sig om att han har funnits i våra medvetanden sedan 1987, han har dykt upp i böcker, tv-serier, serietidningar och filmer. Berts usp (unique selling point) har alltid varit hans dagboksanteckningar, som ger inblick i hans känsloliv och en chans att uppleva hans gränslösa fantasivärld.
Bert är en karikatyr av en stereotyp tonårskille: ständigt kär i olika tjejer, alltid indragen i pinsamma situationer och fylld av grandiosa dagdrömmar. Just därför är det synd att dagboksgreppet i stort sett har skalats bort i “Bert sabbar allt”. Det finns en ansträngning till berättarröst och fantasivärld men utan succé. Tyvärr försvinner den lekfulla, absurda dimensionen som har gjort Bert till något mer än en vanlig tonårskomedi. I stället blir det en blek berättelse som lika gärna hade kunnat handla om vilken ungdom som helst.
Det är svårt att inte jämföra “Bert sabbar allt” med den nu klassiska “Bert – den sista oskulden”, en film som vågade vara provokativ, snuskig och utmanande, rolig för både ungdomar och vuxna. “Bert sabbar allt” är däremot försiktig, tradig och förutsägbar.
Visserligen används Berts fantasi som berättargrepp, men det sker alldeles för sällan och utan tillräcklig kraft. Resultatet blir en tonårsskildring som varken engagerar eller underhåller.
Inte heller de vuxna rollerna höjer helheten. Anders Jansson är visserligen rolig i en liten lärarroll, och Josefin Neldén fungerar som Berts mamma. Däremot är Klas Eriksson felcastad som pappan; snarare än att spela en tafatt förälder framstår han som en figur man inte ens uppfattar som en verklig vuxen människa.
Regin står Manuel Concha för, som tidigare gjorde succén “Suedi”, jag önskar att han tagit ut svängarna mer och gjort djärvare val. Blir det en uppföljare finns Benny Frisk med högt upp på min önskelista.
Sammantaget är “Bert sabbar allt” en barnslig och svag återkomst till en älskad karaktär. Avsaknaden av dagboksformatet, det mediokra manuset och det halvhjärtade skådespeleriet gör att filmen saknar både charm och egen identitet. Resultatet blir en intetsägande tonårsfilm som inte lyckas leva upp till vare sig arvet eller publikens förväntningar.