När regissören Howard Hawks tar sig an att göra den här filmen så har han ett tydligt mål. Han ska få till tidernas snabbaste prat på film. Med 240 ord per minut så lyckas han slå det rekordet och det är vida ansett att det står sig även idag.
Filmen är nästan hundra procent dialog och dessutom sådan som är skarpladdat skriven ner till minsta bokstav. Man vill inte missa ett ord. Total koncentration krävs varje sekund när svadan peppras ut som ur en kulspruta. Varenda replik kapas av av en ny sådan innan den föregående hinner avslutas, vilket ger levande samtal och medryckande intensitet.
Bröllopsplaner ska stoppas
Skådespelarna ser till att orden träffar med perfekt precision. De läser av varandras minsta signal varenda sekund. Sällan har jag skådat sådant fullständigt samspel mellan alla och ännu mer imponerande är att det är lika bra även i scener med många som pratar i mun på varandra. Alla försvinner in i sina roller på ett så naturligt sätt att det verkar enkelt att storspela.
Cary Grant ger en egoistisk manipulatör oemotståndlig karisma i rollen som Walter, chefredaktör för tidningen The Morning Post. Rosalind Russell har sting som hans toppreporter och exfru Hildy. Intrigen kickstartar när hon chockar med att inte bara vilja gifta sig med en ny man utan även lämna journalistyrket bakom sig. Walter tänker se till att inget av det sker.
Pressens representanter förskönas inte
Ralph Bellamy lyckas i sin roll som Hildys blivande make Bruce göra en tråkmåns intressant. Russel blottlägger fint Hildys inre konflikt mellan att ge efter för frestelsen att fortsätta ha ett äventyrligt liv och att följa sin längtan efter tryggt familjemys. Romantiken är helt osentimental, vilket gör det här till ett originellt alternativ till traditionella romantiska komedier.
Skildringen av journalisters arbete bygger på något för en komedi så mörkt som den stundande hängningen av en polismördare (John Qualen). Det är en intervju med honom som Walter övertalar Hildy att göra som sista jobb. Pressens representanter framställs inte i förskönande ljus när de exploaterar en människas lidande för att sälja mer tidningar.
Oförutsägbar spänning skruvas upp
Mollie Malloy gör en hjärtskärande och Oscarvärdig insats som en kvinna smutskastad av media för att hon av medmänsklighet vill rädda den dödsdömde. När hon ges utrymme så får skrattfesten plötsliga och välriktade nävar av brutal realism.
Fulspel i politiken är en viktig del av berättelsen och temat används på ett både tänkvärt och upprörande sätt. Kriminaldelen flirtar med klassisk amerikansk film noir och gangsterfilm och skruvar upp spänningen på ett oförutsägbart sätt.
Ett mästerverk ur komedins guldgruva
Inslagen av svärta stoppar inte komedin. Snarare ger de berikande nyanser till filmen. Mycket av det beror på det välkomponerade manuset av Charles Lederer byggt på Broadwaypjäsen ”The Front Page” från 1928. När Hawks gör film av det visar han åter igen vilken mångsidig regissör han är. Han blandar utan minsta felsteg i tonfallet alla olika element till perfekt underhållning.
”Det ligger i blodet” är ett måste att se för varje entusiast av komedier och speciellt för den som anser att de bästa filmerna i genren gjordes i Hollywood under 30-, 40- och 50-talen. Den är ett mästerverk och ett lysande exempel på varför den perioden i amerikansk film var de filmiska asgarvens främsta guldgruva.
Snabbfakta: Det ligger i blodet
Regi: Howard Hawks
Skådespelare: Cary Grant, Rosalind Russell, Ralph Bellamy, Gene Lockhart, John Qualen, Helen Mack m, fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1 timme 31 minuter
Finns på: SVT Play (till 11 nov)
Biopremiär: 17 februari 1940
MovieZines betyg: 5 / 5