I ”Battle of Oslo” får vi historien om besluten som kunde ha förändrat Norges öde. Det är intensivt, storslaget och stundtals ojämnt – men huvudrollerna levererar på absolut toppnivå.
Årets stora norska biosuccé ”Blücher” – aka ”Battle of Oslo” – tar oss tillbaka till Oscarsborg 1940, där regissören Daniel Fahre levererar ett påkostat krigsdrama om ett av de mest dramatiska ögonblicken i Norges historia. Filmen skildrar både det intensiva dygnet då överste Birger Eriksen tvingas fatta ödesdigra beslut, och ett förhör 1946 som sätter händelserna i ett nytt perspektiv. De svartvita sekvenserna är ett elegant grepp, men gör också att berättelsens nerv emellanåt tappar tempo.
På det tekniska planet imponerar filmen stort. Foto, ljud, klippning och scenografi håller genomgående hög klass, och Axel Hellstenius manus är stramt och tydligt.
Frågor om ansvar, beredskap och moral ligger hela tiden och pyr under ytan, och ger filmen ett djup som lyfter den över renodlad action. När själva sänkningen av kryssaren Blücher väl kommer, sker det med full kraft: dundrande ljud, stark visuell tyngd och ett klimax som fungerar både som spektakulär krigsscen och som ett moraliskt vägskäl.
Det som däremot drar ner helhetsintrycket är skådespelet i flera av birollerna. Många insatser känns teatrala och överdrivet konstlade, vilket skär sig mot filmens i övrigt realistiska ton.
Detta blir särskilt tydligt i kontrast till filmens stora styrkor: Bjørn Sundquist (”Home for Christmas”, ”Ragnarok”) är lysande som överste Eriksen, i en rolltolkning som är både jordnära och monumental på samma gång. Hans legendariska replik ”Visst fanden skal der skytes med skarpt!” levereras med en tyngd som skickar rysningar genom biosalongen.
Även Andrea Berntzen (”Utøya 22 juli”) utmärker sig som överstens dotter och ger filmen en emotionell förankring som gör berättelsen betydligt mer gripande.
Resten av rollistan – däribland Jon Øigarden och Terje Strømdahl – gör stabila insatser, men helheten lider av att mycket känns lite för uppställt. När dessutom små märkliga detaljer smyger sig in, som en biroll som dyker upp i någon sekund och sedan försvinner spårlöst, riskerar illusionen att spricka.
”Battle of Oslo” är ändå en film som vågar vara allvarlig och respektfull. Den är inte bombastisk på Hollywood-manér, utan präglas av en norsk återhållsamhet som både är dess styrka och dess svaghet.
Resultatet är en engagerande, lärorik och visuellt stark film som definitivt har sin plats, även om man kan önska sig ännu mer råhet och nerv.
Slutsats: ”Battle of Oslo” lyckas ge ett kraftfullt återblickande på ett avgörande ögonblick i norsk krigshistoria. Den imponerar tekniskt, och Sundquist och Berntzen levererar två prestationer som i sig gör filmen sevärd. Men med ett skådespeleri som ofta känns överdrivet och en regi som spelar lite för säkert, når filmen aldrig riktigt den fulla potential som materialet rymmer.
John Berge / MovieZine.no
