”Bamse och havets hemlighet” börjar starkt med att avfyra fnissiga igenkänningsfaktorer för trötta småbarnsföräldrar. Mini-Hopp är ivrig att få komma iväg till förskolan eftersom de ska spela instrument. Solen har knappt gått upp förrän han hoppar ner föräldrarnas säng och undrar om de inte ska gå snart. Roligt och kärleksfullt skildrat om klumpiga barn med mycket energi.
Berättelsen börjar starkt med dessa scener som är enkla att relatera till, varvat med underhållande sångnummer om hur sjörövaren Buster får ”smisk av en fisk”.
Dessvärre blir upptrappningen till det faktiska äventyret så långdragen att det, titeln till trots, bjuds på väldigt lite havstema – och desto mer av Mini-Hopps oväntade vänskap med nämnda fisk. En fisk, lika stor som en val, som har förirrat sig in i Småköpings hamn och skrämmer slag på invånarna. Men Mini-Hopp har upptäckt att fisken gillar när han spelar (gnisslar) fiol. Något som stärker Mini-Hopps självförtroende, då han nyligen blivit mobbad i förskolan för valet av instrument.
I kontrast till tidigare Bamse-filmer, där fokus legat på hans familj, är det nämligen denna gång främst Mini-Hopps tokigheter vi får följa.
Ingen brist på roliga detaljer
”Bamse och havets hemlighet” påminner på så sätt om serieberättelsen ”Brummas hemliga rum”, där hon kryper in bland dammråttorna under vasken och blir vän med Herr Borste. Charmig, men också mer riktad till yngre läsare, eller cineaster i det här fallet.
Den lättsamma och träffsäkra humorn är också som starkast under filmens första halva. Det är då vi även får skymta Småköpings lite ruffigare och slitna kvarter. Där håller sjöbusarna och tatuerarna till och dricker ”extra stark saft”. Och Håkan Juholt gör ett litet gästspel som stadens borgmästare.
Det är ingen brist på roliga detaljer eller lustiga karaktärer, utan det är snarare huvudberättelsen som trampar vatten. En jättefisk som simmat vilse räcker inte för att tillfredsställa behovet av ett storslaget havsäventyr. Det är mycket titeln som gör att jag förväntar mig mer märkvärdiga djuphavsfiskar, stormiga hav och fjärran kuststräckor. För även om turen till havs är vackert kantad av neonfärgade koraller och ljusskygga kräftdjur, är den snabbare över än jag hinner ropa ”haj”.
Bamse-teamet kan bättre
Mycket beror också på att kapten Buster inte är lika nyanserad eller intressant som skurkarna Reinard Räv eller Hatiora. Han blir snarare precis en sådan stereotyp som Bamse-världen brukar ifrågasätta, då den i vanliga fall är otroligt kreativ och ofta leker med könsroller och fördomar.
Jag önskar att Bamse-teamet till nästa gång vågar flippa ut mer. Det finns en uppsjö av berättelser i Rune Andréassons värld som är helgalna – som utspelar sig i alternativa universum långt bak i tiden, på andra planeter och långt ner i underjorden.
Det är dags att även bryta berättelsenormer. För grunderna finns på plats: teckningsstilen, trallvänliga musikalnummer och ett galleri av spännande karaktärer. Berättarrösten hjälper dessutom till att navigera de yngsta cineasterna genom ett mer intensivt äventyr. Men bristerna till trots hoppas jag att det blir fler Bamse-filmer i många år framöver. Då allt som kan konkurrera ut ”Paw Patrol” är mer än välkommet!
Snabbfakta: ”Bamse och havets hemlighet”
- Regi: Christian Ryltenius
- Röster: Rolf Lassgård, Johan Glans, Vega Åhman, Johan Rabaeus
- Speltid: 66 minuter
- Åldersgräns: Barntillåten
- Premiär: 19 december 2025
- Visas på: Bio
- MovieZines betyg: 3/5
