Rymden är oändligt stor och mörk. Också klaustrofobisk och väldigt öde. Definitivt inte en plats för barn. Men där hamnade de ändå, Gladys och Keaton. Två syskon som fått klara sig ensamma på det stora rymdskeppet Svea i flera år.
Svea är på väg från döende Jorden mot planeten Vial, där tanken är att mänskligheten ska kunna överleva. Storasyster räknar ner dagarna till ankomst, medan lillebror helst vill se om videoklippen med mamma om och om igen. Hur exakt hamnade barnen ensamma på skeppet, och varför är deras mamma Speedy (Aliette Opheim) inte med dem? Svaren på de frågorna blir klarare under filmens gång, medan barnen får handskas med krånglande AI och mystiska inkräktare.
”Ensamma i rymden” är baserad på Henrik Ståhls teaterpjäs ”Vial”. Ståhl har skrivit manus tillsammans med filmens regissör Ted Kjellsson, och spelar också den utomjording som blir barnens vän. Dante Fleischanderl (”Syrror”) och Ella Rae Rapaport (”Barna Hedenhös uppfinner julen”) spelar de två syskonen på ett naturligt och trovärdigt sätt.
Filmen är något så unikt som en historia som tar barnen och deras känslor på allvar. De två huvudpersonerna skildras som riktiga människor, med sina fel och brister, och den yngsta publiken kan se fram emot en riktig tänkvärd och emotionell saga. Men även om klyschan ”en film för alla åldrar” känns rejält sliten i recensioner, så är detta just det – en film som vuxna kan uppskatta på samma sätt, en film som aldrig underskattar sin publik och som bara ytterst sällan tillåter sig lätta upp stämningen med lite buskis.
Det är också ett otroligt snyggt hantverk. Rymdskeppet, som byggts upp i en filmstudio i Boden, kunde ha platsat i en ”Alien”-uppföljare utan problem. Ljussättningen gör den kala metall-interiören både skrämmande, hemtrevlig och mystisk. Retro-teknologin kommer tilltala många science fiction-fans, och jag ser influenser från en rad stora genreklassiker från främst 80-talet.
Det är som om James Cameron mötte Astrid Lindgren för att berätta en varm syskonsaga i en fantastisk miljö. Den är tillåten från 7 år, men för att vara en barnfilm är ”Ensamma i rymden” överraskande mogen.