Filmen är en lös nytolkning av Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway”. Alicia Vikander spelar Julia, som vi får följa under en enda dag medan hon förbereder en fjärde Juli-fest i trädgården. Utåt tycks hon ha allt man kan önska; ett vackert hem, en välartad familj, ett rikt socialt umgänge, plus framgångar som författare, även om dessa inte är helt färska.
Vi följer med henne till doktorn för de obligatoriska botoxinjektionerna, till affären för att handla mat och bakverk, samt under en promenad i parken där hon stöter på en gammal pojkvän. Dessutom bokar hon in ett smärtsamt möte med sin förläggare, utan att ha något nyskrivet att visa upp.
Fängslade av osynliga kedjor som tär och fräter
Julia känns inte som en lycklig person. Det finns inga uppenbara “fel” i hennes liv, men hon tycks inte kunna njuta av allt som livet gett henne heller. Än värre är det för filmens andra protagonist, Taylor, spelad av en fantastisk Victoria Pedretti. Taylor lider så tydligt av sin ångest och depression att det blöder över vita duken till oss på andra sidan och bitvis gör det jobbigt att se.
Båda kvinnorna tycks fängslade av osynliga kedjor i sina respektive liv. En isolering som inte går att bryta, som tär och fräter, och som för tankarna till forna erors kvinnoporträtt av Ibsen, Strindberg, och naturligvis Woolf.
Löst baserad på Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway”
Karaktärerna speglar ju löst huvudpersonerna i ”Mrs. Dalloway”, där Clarissa/Julia förbereder en fest, medan Septminus/Taylor kämpar med sina demoner då han/hon lider av allvarliga psykiska problem. Kvinnornas vägar korsas flyktigt, utan att lämna någon prägel.
Men boken består mest av interna reflektioner. Överfört till film som medium får vi inte ta del av kvinnornas tankar och funderingar. Det gör att filmen känns lite “platt”. Ångest från första början i en jämn ström filmen igenom utan höga berg och djupa dalar. Knappt ens några kullar.
Vacker och finstämd, stämningsfull och drömsk
Rachel Rose har dock skapat ett vackert och finstämt paket. Filmfotot är stämningsfullt och drömskt, med återkommande reflektioner i regn, objekt, suddiga vyer genom fönster. Eric K. Yues handhållna kamera kryper nära inpå och bjuder på en intim filmupplevelse.
“The Last Day” visas för närvarande på Tribeca-festivalen där den även hade världspremiär. Filmen har dessutom fått internationell distribution, så förhoppningsvis dyker den även upp i Sverige framöver. Särskilt med Vikander i huvudrollen, som är i högform. Både hon och Pedretti strålar i sina respektive roller, och deras prestationer är en njutning att se.
Snabbfakta: ”The Last Day”
- Regi: Rachel Rose
- Skådespelare: Alicia Vikander, Victoria Pedretti, Wagner Moura
- Genre: Drama
- Speltid: 1 timme 39 minuter
- Biopremiär: Ej fastställt datum
- MovieZines betyg: 3/5