Sandlers långa karriär är fullproppad med barnsliga komedier där han fått leka med sina vänner och dra in stora pengar. Ibland överraskar han dock, och det är knappt en handfull riktigt bra filmroller vi talar om, men det blir desto roligare när en sådan dyker upp. I ”Uncut Gems” kliver han utanför sin bekväma zon för att bli Howard, en stressad man i New York som går igenom en riktigt jobbig vecka.
Howard är en judisk juvelerare med flera kriminella vänner och ovänner. Eftersom han sysslar med en del ljusskygga affärer och gambling, får dagligen påhälsning av opålitliga typer som han håller i schack med rapp käft och tomma löften. Han är skyldig fel folk pengar, men har just kommit över en unik och värdefull sten som kan göra honom rik.
Problemen börjar hopa sig och världen krymper runt Howard, som måste hantera smågangsters och kändiskunder med dyra vanor, och dessutom jonglera familjelivet och den unga älskarinnan. Howard, som är van vid att snacka sig ur det mesta eller muta sig fram, har tagit sig vatten över huvudet när hans lögner börjar att spricka en efter en.
Sandler är ingen Al Pacino, men han ska ha credd för att han försöker. Han passar riktigt bra för rollen som en loser, som med högmod, dumhet och mycket otur hamnar i ena knipan efter den andra. Bröderna Safdie är överlag skickliga med sina skådespelare, och det finns många små detaljer och repliker i scenerna som förhöjer dem och får dem att kännas lite mer äkta.
Å andra sidan har jag problem med den simpla handlingen som är lite väl mycket ”grabbar som växt upp med Scorsese-rullar försöker göra egen gangsterfilm”. Det slutar ofta med svarta män som skriker ”nigga” och småskurkar som skriker ”fuck” i var och varannan mening, så även här. Folk viftar med pistoler, väskor med pengar utbyter händer, och under två timmar händer det ingenting som får mig att bry mig om storyn eller den ganska otrevliga huvudpersonen Howard, som bara har sig själv att skylla för all skit som händer i hans liv.
Soundtracket, otippade 80-talssyntar som kommer in i tid och otid, är ett stilgrepp som är både unikt och helt på tok fel – vad vill ”Uncut Gems” egentligen åstadkomma, mer än att ge publiken huvudvärk? I vissa scener hör man knappt dialogen för musiken som tar över totalt.
Nämnda Scorsese är faktiskt exekutiv producent på ”Uncut Gems”, inte för att det säger mycket om hans egentliga inblandning. Bröderna Safdie imponerade inte på mig med ”Good Time” häromåret, och ”Uncut Gems” får mig inte att ändra uppfattning. Ja, de har sin egna stil och nej, den är varken så cool eller intressant som de tror.