Lee Grant

Biografi

Lee Grant, född Lyova Haskell Rosenthal den 31 oktober 1925 i New York i New York, är en amerikansk skådespelare och filmregissör. Hon tilldelades en Oscar för bästa kvinnliga biroll för rollen i filmen "Shampoo" 1975.

Lee Grants föräldrar var östeuropeiska judar. Hon etablerade sig som skådespelare på Broadway i tonåren och filmdebuterade i "Polisstation 21" (Detective Story), vilken hon även spelat på scenen. För denna film fick hon sin första Oscarsnominering och vann pris som bästa skådespelerska på Filmfestivalen i Cannes.

Grant blev svartlistad i Hollywood efter att ha vägrat vittna mot sin man, Arnold Manoff, inför House Un-American Activities Committee (HUAC). Hon fortsatte som scenskådespelare och kom så småningom tillbaka även på film och TV, i bland annat Jacqueline Susann-filmatiseringen "Dockornas dal". 1966 vann hon en Emmy för "Peyton Place". Hon har vunnit en gång till och nominerad ytterligare fem. Hon medverkade även i det andra avsnittet av "Columbo"-serien.

1971 blev hon Oscarsnominerad igen, för Hal Ashbys "Landlord" (1970). Samma årtionde medverkade hon även i bland annat "Shampoo" – även denna regisserad av Ashby – för vilken hon belönades med en Oscar 1976. Året därpå var hon nominerad igen, för "De fördömdas resa". Andra filmer från den här tiden är "Haveriplats: Bermudatriangeln" (1977), "Katastrofplats Houston" (1978) och "Damien – Omen II" (1978).

Under 1980- och 90-talen medverkade hon mest i mindre kända filmer och i TV-filmer. Hon medverkade dock bland annat i Randal Kleisers "It's My Party" (1996). På 2000-talet har hon medverkat i ett par stora filmer, som "Dr. T och kvinnorna" (2000) och "Mulholland Drive" (2001).