Identitetsstölder, mänskliga experiment och andra anledningar att se "Orphan Black"

"Orphan Black". TV-serien många hört talas om men få sett. Typen av serie som lätt passerar i periferin och som, ännu, inte riktigt slagit igenom i Sverige. En amerikansk-kanadensisk produktion från 2013, nu inne på sin fjärde säsong. 

Den följer svindlaren Sarah Manning som en kväll ser en kvinna som ser exakt ut som henne själv ta livet av sig. Hon stjäl hennes väska för att åstadkomma den perfekta identitetsstölden. Men Sarah har inte en aning om vad hon har gett sig in på, den döda kvinnan är nämligen inte den enda som bär samma ansikte. 

Om du ännu inte är övertygad, läs anledningarna att se serien nedan.

"Orphan Black" går under genrerna action, drama och sci-fi men egentligen är det mysteriet som håller oss tittare fastnålade. Likt i "How to Get Away with Murder" får vi bara reda på saker lite i taget. Ofta låter vi oss luras totalt. Det här är typen av serie som får dig att nervöst prata med dig själv och ropa högt - i varje avsnitt. Den får dig att tvivla på allt och alla. Om du är tveksam, ge den några avsnitt och se om inte också du blir totalt investerad i karaktärerna och börjar kalla dina kvinnliga vänner för "sestra".

Det är inte bara ett långsamt mysterium som vecklas ut, utan stundtals har "Orphan Black" ett svindlande högt tempo där det gäller att hålla sig fast i soffan för att hänga med. Skurkarna radas upp och Sarah imponerar ständigt. Ändå har den få glorifierade slagsmålsscener, snarare kommer spänningen av ett mer realistiskt förhållande till våld, oftast har självklart personen med vapen övertaget. Serien är dock inget för dig som är känslig för våld och blod, det kan ibland bli väl magstarkt.

Sci-fi-delen av "Orphan Black" är definitivt framträdande, och väldigt snyggt gjort. Vetenskapssnacket är aldrig tråkigt och nästan alltid trovärdigt, åtminstone från en humanists synvinkel. Skaparna har gjort sin hemläxa. Science fiction-elementet i serien gör sig extra bra mot den för övrigt realistiska bakgrunden och placerar sig därmed bland de bästa serierna i genren just nu, kanske någonsin.

Men ännu har vi inte kontemplerat seriens absolut största fördel, och ensamt anledning nog att börja titta på den - huvudrollsinnehavaren Tatiana Maslany. Drygt 30-åriga, kanadensiska och för övrigt rätt okända skådespelerskan lyfter denna serie från underhållande till storslagen. Hon spelar en hel rad karaktärer, varför har du kanske redan gissat, och lurar oss totalt. Till skillnad från de flesta filmer och tv-serier där en skådespelare har flera roller så glömmer man här ständigt bort det. Tatiana spelar varje roll på ett så unikt, fascinerande sätt att det ofta är svårt att tänka sig att de inte är olika människor i verkligheten. Allt från dialekter till sättet att gå till hur hon rör på huvudet när hon pratar... 

Mycket tack vare Tatiana är karaktärerna åtminstone det jag främst är ute efter när jag slår på ett nytt avsnitt. De är människor från alla möjliga förutsättningar och platser i livet. Gemensamt för dem är att de alla är intresseväckande, även om inte samtliga är speciellt sympatiska. En del av dem är antihjältar vi inte kan låta bli att älska, andra trotsar våra förväntningar genom att vara totalt orädda, vissa byter sida när du minst anar det. Det här är en serie som skapar ett enorm engagemang och sedan utnyttjar det till fullo.

Det här är en serie för dig som gillar karaktärsdramat i "Orange Is the New Black", karaktärernas komplexitet och skaparnas brutalitet i "Game of Thrones" eller, som jag nämnde tidigare, mysteriet i "How to Get Away with Murder". Ett par, tre avsnitt bör avgöra om den är något för dig. "Orphan Black" finns på Netflix och den som skyndar sig hinner kanske ikapp innan fjärde säsongen är slut.