Att Marvel dominerar biodukarna är ingen nyhet, men de växer sig allt större även på tv-apparaterna. Med sina Netflix-serier om gänget i The Defenders har de rönt stor framgång, och hos kanalen ABC rullar ”Agents of Shield” och ”The Inhumans”. Nu har turen kommit till Hulu som har fått tagit sig an serietidningen ”Runaways”. Vi har sett de första fyra avsnitten av den tio avsnitt långa första säsongen och synat det bra och dåliga som den nya serien för till bordet.
Det positiva: Premissen och tonårsdrama-influenserna
För det första går det inte att undvika att premissen i ”Runaways” är en tämligen intressant sådan. En grupp ungdomar i Los Angeles upptäcker att deras minst sagt välbärgade föräldrar i själva verket är delar av en ondsint organisation kallad ”The Pride”. Kidsen upptäcker även att de själva inte är vad de verkar utan upptäcker krafter och förmågor som de måste lära sig kontrollera för att kämpa mot sina föräldrar. Fanfavoriten Brian K. Vaughn och Adrian Alphona är det som ligger bakom den hyfsat kortlivade serietidningen – som trots, eller kanske på grund av, sin korta längd fick en stark kultstämpel av fansen. Och konceptet att ställa barn med superkrafter mot sina skurkar till föräldrar är en lekfullt härligt sådan – men vad som låter som en familjevänlig julkalender är mörkare än så, och det tar den nya tv-serien till vara på.
För den som älskat det jordnära mörkret i Marvels Netflix-serier får man dock leta sig vidare till annat. Det här är mer i stil med exempelvis ”Agents of Shield” eller kanske ännu närmare DC-serier som ”The Flash” eller ”Supergirl”. Man skulle kunna säga att ”Runaways” är som ”The Defenders” möter ”The O.C.” – för ungdomsseriekänslan ligger tung över ”Runaways”. Inte så konstigt kanske då seriens huvudproducenter Josh Schwartz och Stephanie Savage ligger bakom tv-serier som ”Gossip Girl” och just ”The O.C.”. Och vad man än må tycka om dessa serier (personligen var jag ett enormt ”The O.C.”-fan) så går det inte att sticka under stol med att duon kan sin grej – och med ”Runaways” får de till tonårsdrama-känslan i en superhjältekontext utan att kännas för krystat.
De första avsnitten är ganska nerskalad när det gäller superhjälte-crazyness dock, utan ägnar sig mer åt att ställa upp schackpjäserna. Och det är här vi kommer in på de mer negativa aspekterna av serien.
Det negativa: Överdrivna karaktärsdrag och stolpigt manus
Som så många andra pilotavsnitt så ägnar sig det första avsnittet av ”Runaways” åt att hamra in karaktärsdrag och motivationer på ett smärtsamt uppenbart sätt. Även om karaktärerna i sig är tydliga stereotyper (sportfånen, den kristna tjejen, den smarta datornörden, goth-tjejen, etc.) så skruvas deras kännetecknande egenskaper upp till tusen för att få publiken att förstå vilka typer av karaktärer vi har att göra med. Lyckligtvis avtar detta under avsnittens gång, men ibland är subtilitet inte den här seriens starka sida.
Manuset haltar således ibland, men rätt vad det är så överraskar serien med träffsäkra oneliners och populärkulturella referenser som för tankarna åt Joss Whedon. Även kemin mellan såväl de yngre som de äldre skådespelarna är slående och får relationerna att kännas naturliga. Det känns även fräscht att vi får följa båda sidor i storyn – dels hur ungdomarna luskar i föräldrarnas hemligheter men också hur föräldrarna själva försöker dölja sina spår.
Slutsats: Lovande mersmak – trots bristerna
På det stora hela är således ”Runaways” en serie som lutar mer åt det lättsamma hållet – med både det positiva och negativa som följer med det. Ironiskt nog känns det också lite som att denna tonårsserie har en identitetskris – de första avsnitten är lite spretiga för att ge ett bra helhetsintryck. Men mersmak ger den absolut – och med både dinosaurier, mutanter, tidsresenärer, häxor och utomjordingar i potten känns det som att ”Runaways” kan överraska.
