Spöken - finns de?

7 September 2013 | 19:30

Spöken - finns de?

Hur sann kan en film om andebesatthet och hemsökelse vara? Vi tar en titt på storyn bakom "The Conjuring".

Det finns gott om skräckfilmer som sägs vara baserade på verkliga händelser. Det kan röra sig om en marknadsföringsgimmick, där filmskapare och publik båda är medvetna om att frasen är en del av filmens fiktion, som i "Motorsågsmassakern" och "Hostel". Eller filmer där handlingen är inspirerad av verkliga händelser, som vidareutvecklats med fantasi, som "The Hills Have Eyes". Eller så kan det röra sig om filmer som gör anspråk på sanningen genom rent estetiska uttryck, som hemmavideoestetiken i "Blair Witch Project" eller "Paranormal Activity".

Så finns filmer som "The Conjuring". En av de mer osannolika filmerna att vara "baserad på en sann historia". Ändå hävdar filmskaparna att filmen är trogen de verkliga händelserna som ligger till grund för filmen. Och det tycks finnas många belägg för att så skulle vara fallet, med vittnesmål från de inblandade, tidningsurklipp och dokumentation av händelserna.

Filmen handlar om familjen Perron som flyttar in i ett lantligt hus på Rhode Island. Redan första dagen börjar oförklarliga saker att hända, mamman får mystiska blåmärken och barnen känner av en osynlig närvaro i huset. Dörrar öppnas av sig själva, tavlor ramlar ned från väggarna, och alla husets klockor stannar på exakt samma klockslag, 03.07, varje natt. Paret Ed och Lorraine Warren, som utreder paranormala händelser, kallas in för att undersöka huset. De konstaterar snabbt att de aldrig sett någonting liknande, att flera onda andar hemsöker huset.

Det verkliga paret Warren undersökte andars och demoners aktivitet i USA från 1950-talet och framåt. Förutom fallet som skildras i "The Conjuring" var de inblandade i händelserna i Amityville, som skildrats i flera filmer.

- Det är ett väldigt känsligt arbete, för många är så skräckslagna, så rädda. Och så finns de som inte alls tror på det, berättar Lorraine Warren om sitt arbete.

De flesta skulle väl avfärda påståendet att filmen är en sann historia som en ren PR-kupp. Men ändå finns en viss spänning i att det finns människor som påstår sig ha upplevt de skräckscenarier som familjen Perron genomlever i filmen.

Ed Warren gick bort 2006, men Lorraine Warren närvarade vid inspelningen av "The Conjuring", och ska ha samtalat med manusförfattarna dagligen för att historien skulle bli så verklighetstrogen som möjligt.

- Från mitt perspektiv har [regissören James Wan] gjort ett bra jobb, ett jättebra jobb, säger hon i en intervju.

På frågan om vad som är sant och vad som är "Hollywood" svarar regissören själv att sanningen var viktig för honom.

- När jag bestämde mig för att göra den här filmen var jag väldigt försiktig, jag vet att folk är trötta på filmer som sägs vara baserade på en sann historia, men när jag fick chansen att göra en film om Ed och Lorraine hoppade jag på det direkt. Det var väldigt spännande att få berätta den historien, och både jag, författarna och studion ville att den skulle ligga så nära de verkliga händelserna som möjligt. För mig, om jag ska bära stämpeln "baserad på en sann historia" vill jag kunna vara stolt över det, säger James Wan.

Lorraine Warren har i samband med filmens premiär berättat om händelserna som hon upplevde dem på 1970-talet.

- Det var ett väldigt sorgligt fall. Barnen var väldigt påverkade av vad som hände. De var en bra familj, de använde inga Ouija-brädor eller så. Familjen var äkta, de var inte ett dugg falska. Huset var en hemsk plats, en väldigt ond plats, berättar hon.

Även barnen som var med om de verkliga händelserna säger att, förutom några undantag, lyckas filmen fånga deras upplevelse av vad som hände i huset.

Så vad ska man tro om verkligheten bakom filmen? Filmens huvudkaraktärer finns uppenbarligen på riktigt. Men är de bara ett gäng galningar som lider av vanföreställningar, eller skickliga lögnare som gör allt för PR? Och spelar det någon roll för filmupplevelsen?