Konceptet “skurk” är ett intressant fenomen. Varför har vi dem och varför kräver vi dem i filmer, kanske specifikt action? Så fort en stor blockbuster annonseras, är den första frågan, vem spelar skurken? Det är nästan viktigare än hjälten. Kolla nu senast på den kommande Shazamfilmen, innan vi visste något så visste vi att Dwayne “The Rock” Johnson skulle spela skurk. Vi vet inte vem som är Shazam, vad storyn är, vem som skriver storyn eller den som regisserar. Men vi vet vem skurken är. Skurken är alltid fokuset och vi älskar skurken, men varför?
I filmen “När Lammen Tystnar” följer vi Clarice Starling, hon är den tydliga protagonisten och filmens hjälte. Men det vi tar med oss från filmen är skurken Hannibal, en skurk som endast är med totalt i 24 minuter. Folk älskar Hannibal och vill ha mer av honom, få vill se Clarice igen. Kollar vi på Bondfilmer så definierar vi deras kvalitet på skurken, ju bättre skurk, ju bättre film. Samma sak gör man med Disneyfilmer, varför? De är ju barnfilmer, där ska hjältenverkligen definera filmen. Men icke, Gaston är ett asshole och vi älskar “Skönheten & Odjuret” för det.
Skurkar går lika långt bak som historieberättande själv gör. Om man kollar från tidig religion, grekiskt drama, Shakespeare till modern dramaturgi. Man hittar alltid en anledning till att skurkar måste existera. För vad är en hjälte om han inte haft en skurk?
I veckans avsnitt av vår podcast “Nörden & Jag” snackas det skurkar i alla dess former. Det blir en djupdykning ner i historien och hur konceptet började, hur det slog sig fast i film och vilka skurkar vi älskar att hata. Dessutom ger Viktor och Fabian sina topplistor på deras favoritskrukar genom tiderna.
Lyssna i ett annat fönster här
Vilka är era favoritfilmskurkar?
